jobbiga barn pga föräldrarna eller vad tror ni?

Min erfarenhet då jag ser kompisar till mina barn är att de barn som är "stökiga" är ofta barn som har föräldrar som gått isär och där föräldrarna inte är överens.

Barn behöver trygghet och samma direktiv från båda föräldrarna.
Barn vill ju ha uppmärksamhet. Och får de inte den uppmärksamheten dom behöver så börjar de stöka och bråka för då får de ju uppmärksamhet även fast den egentligen är negativ.

Min erfarenhet är att en stor del av stökiga, odisciplinerade och bråkiga barn har föräldrar som inte har ork, förstånd eller lust till att finnas där aktivt och stötta, uppfostra, sätta gränser och älska sina barn. 

En kombination av föräldrar som inte är närvarande samt för långa dagar på förskolan

+ himla massa gener.

Tycker abolut inte det kan dras paralleller med separerade föräldrar, nix. Då ser vågarjag hellre påstå att dom som bor med föräldrar som "håller ihop till varje pris men ingen mår bra" reagerar såhär. För barn anar känner o ser mer än man tror.

Tycker abolut inte det kan dras paralleller med separerade föräldrar, nix. Då ser vågarjag hellre påstå att dom som bor med föräldrar som "håller ihop till varje pris men ingen mår bra" reagerar såhär. För barn anar känner o ser mer än man tror.

Jag tänker att det förmodligen är olika dagar/stunder som går olika bra. Våra barn för sig som regel väldigt väl, men visst har det hänt att de ballat ur när vi har varit ute bland folk. Sonen fick ett utbrott för att jag hade tagit av mig skorna före honom när vi skulle till simskolan. Han tjöt som en stucken gris i säkert en kvart och ville "börja om" så att han skulle komma först istället. Här börjas det inte om utan han får lära sig att vill man vara först så får man vidta de åtgärder som behövs för att komma dit - man kan inte begära att andra ska låta bli att komma först. Alltså uppfattades han garanterat som en jobbig unge av omgivningen där han tjöt för att han inte fick som han ville och jag kan tänka mig vad folk tänkte. En tanke är att i alla fall somliga "jobbiga" ungar som man ser genomgår just vad som efterfrågas - konsekventa föräldrar. Det hade varit enklare att muta till tystnad för att inte störa omgivningen, men vad lär sig barnet då?

Jag fick iallafall ett par uppmuntrande kommentarer för att jag behöll lugnet och var konsekvent trots illtjuten och så glad som jag blev för det, tänker jag försöka ha samma inställning till andra föräldrar vars barn flippar ut.