Hur motiverar man andra?

Du säger att du tränar för din skull och inte för någon annan. Är väl lite som din kille då, för han tränar inte för din skull, utan föredrar att i lugn och ro njuta av helgmorgonen i sängen. Han är ju supersnygg ändå, så varför skulle han träna?

Han vill inte - han önskar att han ville, men prioriterar annat. ...men det spelar kanske ingen roll. 

Latmasken är stark, men vanans makt starkare

Tror att det är svårt att motivera någon annan, men om du väljer att träna vid tillfällen då han inte har någon rimlig ursäkt för att slappa, eller i samband med något lockande så kanske det blir lättare att få med honom. Har han sedan varit med ett par gånger så behövs ingen annan motivation än träningen i sig. 

Jag brukar försöka vara peppande och berätta om min träning och mitt "tänk" när folk frågar. Särskilt såna som uppger själva att de försöker komma igång. Och sen frågar jag ibland när jag ska iväg efter jobbet om någon vill haka på, eller om jag ska träna morgonen efter. För jag vet att det ofta är motiverande och en morot för folk att veta att någon annan finns där (och väntar på dem).

Men det är sällan någon hakar på.

Så jag ska väl inte säga att jag har gett upp utan jag kör mitt race och vill någon hänga med nån gång så vore det jättekul men jag påminner inte som jag gjorde förr. Folk måste hitta sin inre motivation och liksom komma igång själva, sen kan jag peppa om de vill

Jag tror att din kille måste komma fram till varför han vill/ska/bör träna och fatta det beslutet. Fortsätt du i din stil så kommer han säkert att inspireras så småningom. De flesta vet ju att träning är bra för en och vill ha det till en del av sin vardag. Men man vill inte bli tvingad.

Om jag ser på hur jag själv fungerar:

Jag är väldigt lat och älskar att vara hemma och ha det gött. Ändå så tränar jag ganska mycket. Inte lika mycket som innan jag fick barn, men några hårda pass träning i veckan blir det. Det som driver mig är tävlingar och lopp. Genom att anmäla mig till roliga tävlingar så har jag ett mål med min träning och därför tränar jag.

En annan sak som driver mig är utrustning. En fin MTB gör att jag cyklar mycket, en kraftfull pannlampa gör att jag kör nattlöpning, dubbskor gör att jag springer när det är halt ute osv.

En relativt ny typ av tävling som blivit populärt på senaste tiden är hinderbanor:

toughviking.se/

www.toughest.se/

Jag har själv kört Tough Viking utan att ha tränat jättehårt. Lite extra överkroppsstyrka hade jag kört eftersom jag normalt mest springer. Grymt kul var det i alla fall. Ganska annorlunda där fokus inte ligger på löpning utan på att ta sig runt.

Om man tränar för att klara en tävling så tränar man för att klara tävlingen. Inte för att man "ska" träna eller för att någon annan tränar.

Eftersom jag kör några tävlingar varje år och min sambo gärna följer med och servar mig med utrustning och transporter så frågar jag henne då och då om hon vill köra någon tävling som jag kan serva henne på. Hon verkar inte ha tagit illa upp utan har kört några lopp på 5 km och en halvmara.

Jag är precis som sportpappa väldigt lat av naturen

Så min motivation är dels att det är bra för mig. Kroppen behöver underhållas. Och dels så har vi ett ganska pressat vardagsschema där en av oss vuxna jobbar skift så de träningstillfällen som är inplanerade MÅSTE bli av, för det finns inte utrymme för någon spontanitet. Alltså om jag tänkt träna onsdag morgon (som idag) så finns det inte på kartan att ta sovmorgon för jag vet redan nu att imorgon bitti jobbar han så då går det inte.