totalt förvirrad

Om du fick önska, vad skulle då vara det bästa för H?

Jag antar att det är pojken som vill vara hos er och inte hos pappan, din ts är ganska otydlig.

Är det du och din fru som bråkar om var barnet ska vara eller är det barnets pappa som är inblandad också? Är det med pojken ni bråkar? Eller handlar osämjan mer om pappans brist på ekonomisk försörjning av barnet? Det är ju ganska olika frågeställningar tänker jag.

Som det låter verkar din fru ha ett barn på heltid och ett annat som ska vara hos er på halvtid, eller handlar det om samma barn, utifrån vad som är sagt och vad som blir? Vad säger sonen själv om vistelsen hos sin pappa? Har han sina kompisar och fritidsaktiviteter i närheten där? Bryr sig pappan? Har han tid och kommer far och son överens?

Du har ju tolererat att ditt barn bor enbart hos sin mamma, bara för att du betalar underhåll verkar det som, men att din frus barn väljer på samma sätt verkar ju inte fungera för dig?

Jag kan förstå svårigheten att beräkna maten med en tonåring till i huset, men det beror ju också på vad barnet har för behov rent stöttningsmässigt och behov av t ex skjutsning. allt borde ju rimligen inte kretsa kring det barnet om det inte finns en diagnos eller liknande problem med i bilden.

Samtidigt kanske du ska rannsaka dig själv varför era båda barn verkar välja bort sina respektive fäder ...

Naturligtvis att h bor sina dagar hos pappan när det är pappans tur och inte en massa spring och allt ska kretsa kring h, men det är ju precis det som är problemet och det som börjar tära på relationen.

Om jag förstår sig rätt så vill du att din frus son H ska bo varannan vecka hos sin pappa.

Det finns en överrenskommelse om att det ska vara så. Men så ser inte verkligheten ut.

Har växelvis boende fungerat någon gång under denna tid som du har känt H?

Ja nu handlar det inte om att mina barn har valt bort mig utan mitt ena barn var så pass gammal när jag skilde mig att h själv fick bestämma, och är väldigt noga med rutiner och att h saker finns på plats.

Annars så träffas vi mer eller mindre varje dag och har en sund och bra relation, utan problemet är min frus ena barn som då ska bo halvtid hos sin far och halvtid hos oss (hennes andra barn bor heltid hos oss, samma förhållande som mitt barn, fick bestämma själv) finns inga direkta diagnoser och pappan bor 16 min från oss med buss/bil och han har inga direkta ekonomiska bekymmer, utan skiter helt enkelt att ta sitt ansvar när det är hans veckor men beklagar sig och har offerkoftan på sig, det är synd om honom osv.. Så ja jag har ransakat mig och visst jag är inte på långa vägar perfekt förmodligen inte du heller mammalovis, som jag sa så får jag dåligt samvete för att jag känner att jag vill ha ordning och reda och vill veta att det som man kommer överens om ska gälla, jag i min enfald tror ju att barn mår bra av det.

Ja anonym(Elise) det finns en överenskommelse att det ska vara så, nej det har i princip aldrig funkat.

Ja mammalovis nu har ju jag också blivit inblandad med anledning av att det inte funkar som min fru och hennes ex har kommit överens om, som jag har sagt i en tidigare tråd så börjar allt kretsa kring den här situationen och jag känner att det börjar tära på vår relation. Jag vill bara veta är det så att han inte vill vara hos sin pappa (han säger att han vill det, inte alltid) eller bo hos oss heltid så kommer jag stötta det beslutet till 100 %, men det blir aldrig något sådan beslut utan det är oordning och det känns ganska så förvirrade just nu, känner bara men för helvete ta din barn och flytta härifrån om det inte blir ordning, men det är ju inte min fru som är problemet utan det är hennes ex och oviljan att få det att funka, fast han säger att han vill att det ska funka.

barnets bästa går alltid främst i dessa situationer. uppenbarligen trivs h bäst hos er vilket är bra att ni är flexibla och gör vardagen trygg, när det verkar vara så rörigt hos fadern. 

om växelvis boende aldrig har fungerat, så varför skulle det börja fungera nu? vad är det som krävs för att den ändringen ska bli trygg och förutsägbar för H? jag undrar även hur relationen är mellan H och fadern.

barn älskar sina föräldrar oavsett om de är oansvariga kanske tom olämpliga, och de kan vara obekvämt för barn att behöva välja vart de ska bo. jag tycker din fru är duktig som är så tillmötesgående men H:s far för att det är gynnsamt för H. 
sedan är det bra om ni kan sätta gränser för hur mycket tillmötesgående ni ska vara gällande fadern, det är Hs behov ni utgår ifrån och inte faderns.