skriva av mig lite

Jag kan ta det lite från början

Jag träffade en kille som var äldre än mig jag och han hade barn sedan innan och vi hade inte planerat några barn tillsammans.Men tanken fanns alltid där hos mig för jag har bott så länge med min första.Och sedan när vi hade vart tillsammans ett tag så blev jag med barnet.Och vi båda blev jätte glada men det kändes konstigt också på något sätt,för det var ju inte rätt tillfälle.
Vi bodde på två olika ställen hans barn gick i skolan i annan kommun och vi båda

var arbetsökande.Han kollade ju inte ens på jobb så jag tror inte ens att han vill jobba det var bara jag som kollade på plastbanken varje dag.Och han hoppade ju av skolan tidigt och vad fick han av det.Jag levde då på socialen han har en bokstavdiagnos och kronofogden efter sig hela tiden..

Han bor i hus ute på landet(behöver total renoveras) så var vi hos honom och vi bråkade så kunde inte jag ta mig därifrån för det fanns inga bussar.

Min familj avskydde denna kille från första början han gjorde så skillnad på barnen hela tiden.Det var inget jag såg då men mer och mer sedan, och när de fick veta att jag var gravid så tyckte de att jag skulle göra abort direkt.För det var ingen framtid för den lille att växa upp så,och om jag ville behålla det ändå så ville de inte ha kontakt med mig alls bara ha kontakt med min först födde det var deras barnbarn inte den som jag skulle bära på.
Men vi bestämde oss att göra abort och under tiden så fick vi prata med en kurator hon var jätte bra och prata med.

Men under tiden gick och allt blev bara värre och värre dåligt bemöta av personalen på sjukhuset m.m som tex när vi hade tagit de tabletterna för att stoppa allt "Ni ångrar er inte nu då" eller när jag blödde som värst "Det e bara att spola nu så finns det inget mer att se"
Vi anmälde allt till patientnämnden så fick bra hjälp där och kuratorn som var så bra i början hon blev bara en annan människa mitt all sorg."Ja men det är väl bara att börja om från början då" bli med barn igen då kommer det nog kännas bättre" mm.

Detta var nu 3 år sedan och jag gjorde slut med honom förra året,men nu kan jag se som det en lättnad att jag gjorde slut och abort för kollar man på mitt liv idag så är jag fortfarande arbetsökande,inget körkort och mitt i allt nu så skall jag anlita en advokat för det har dykt upp problem med min förstföddes pappa..

Jag vill så gärna ha barn på nytt men inte vilken pappa som helst heller,jag är fortfarande singel också och jag trivs med det i mellan åt.Men saknar en liten familj,för det är helt tomt när mitt barn åker till sin pappa.

Hur har ni gått vidare ni som har gått genom en abort tänker du tillbaka?

Jag vill inte ha några påhopp jag ville bara skriva av mig,och hoppas att någon har vart i samma situation inget annat.