Hur är det att vara socionom?

Hej!

Jag är utbildad socionom och har jobbat i ett år. Jag jobbar på Försörjningsstöd och trivs på arbetsplatsen med kollegor, men själva jobbet är väldigt krävande och jag känner att jag offrar min egen hälsa. Jag orkar knappt träna längre eller träffa vänner efter jobbet. 

Det är ett väldigt utvecklande jobb och man har aldrig tråkigt. Problemet är just att man aldrig har en lugn stund utan det krävs att man är väldigt effektiv. Är man perfektionist samtidigt som jag är blir det väldigt svårt att känna att man gör ett bra jobb. 

Jag tycker om arbetsuppgifterna men arbetsbelastningen gör att det som hade varit kul och intressant blir tungt..

Jag hade gärna jobbat länge inom yrket då jag tycker att jag passar för det, men jag tror tyvärr att det finns en gräns för hur mycket jag orkar med. Det är trist att det ska vara så. Ett otroligt viktigt jobb!

Om jag vetat för 10 år sedan vad jag vet idag hade jag aldrig gått socionomutbildningen. Visst är arbetet roligt för det mesta (jag gör personutredningar på frivården) men lönen är inget att hurra över och klienterna verkar sällan särskilt glada eller tacksamma. Jag förstår absolut att Kriminalvården och ett eventuellt väntande fängelsestraff inte är välkommet för de flesta, men det är inte mitt fel att det gått som det gjort. Kör man på fyllan, stjäl man saker, eller klappar man till någon på krogen, då får man glatt ta konsekvenserna av sina handlingar och val också.

Nej, hade jag fått välja idag hade jag alla gånger läst en it- eller ingenjörsutbildning. Om matten ställer till det, och man tvunget vill "jobba med människor" (blä) finns det alltid HR-utbildningar också.

Hej!

Jobbar som boendestödjare med yngre vuxna med missbruk/ psykiskproblematik (utbildat socionom med i riktning missbruk ohälsa och rehabilitering) har jobbat i 3 år, tycker det är väldigt givande roligt, en dag är aldrig den andra lik. Dock väldigt svårt ibland att nå fram, komma framåt i rehabiliteringen för vissa. Det gäller att kunna ge av sig själv utan att vara privat. Personlig men inte privat:) skulle säga att det är en fördel att vara 30! Livserfarenhet är ett stort plus samt att det (i detta jobb) kan vara lättare att knyta kontakt om man inte är i samma ålder.. Jag började jobba när jag var 22 så åldern har varit lite av en nackdel för mig. Arbetsmarknaden behöver verkligen socionomer så du kommer inte gåarbetslös!!:)

Somsocionom krävs det alltid arbetslivserfarenhet så även om utbildningen är bra så behöver man jobba och få erfarenhet, "fingertoppskänslan och magkänslan" är väldigt viktig i möten med folk det går tyvärr inte att få via utbildningen:) hoppas du hittar rätt:)

Matten är inte ett problem har läst till och med kurs D på gymnasiet. Jag trivs dock med att jobba med människor. Ingenjör eller it låter aptråkigt. Jobbar som sagt idag som uska. Trivs med jobbet men kroppen tar stryk av lyften och de pissiga arbetstiderna. Hatar att sluta 22 på kvällen för att sen börja 06:50 nästa morgon. 

Varför är ingenjör aptråkigt?

Finns ju hundratals olika inriktningar och arbetsuppgifter inom det området, och jobb...och pengar....