Hur ska jag komma över att jag är så tystlåten?

Jag är också tystlåten och har alltid varit det. Folk har alltid klagat på att jag är tystlåten, i skolan blev jag mobbad för att jag är tystlåten och blyg. Har fått höra att jag måste ändra på mig. Folk påpekar för mig också att jag är tystlåten och att jag säger ingenting. Jag pratar tyst så ibland har folk blivit irriterade, sura för att de inte hör vad jag säger. Men när folk klaga och blir sura så blir jag ännu tystare för jag mår dåligt av att få detta bemötande.

Jag är inte så tystlåten hemma med min sambo och familj, har inga barn. Jag har inga vänner förutom min sambo och syster. 

De är ju inge roligt när folk ska hålla på att påpeka de hela tiden.då känner man ju sig ännu tystare. Att man inte kan vara som man själv är. Med tiden så blir de ju bättre ju längre och tryggare man blir med personerna. Men de sättet de hade på min praktik har bara gjort allt värre. De kan väl vara bra att alla inte är lika i sättet och babblar på.

Jag  trivs med att vara tystlåten och tänker inte ändra mig för att göra andra nöjda. Tycker inte alla behöver vara likadana. Jag tycker det är svårt att leva upp till samhällets krav att man ska vara social och prata en hel del. 
Jag har också blivit bemött på samma sätt på praktiker och på mitt förra jobb och det gör det bara värre. Känns som de flesta inte ser det som nåt positivt att vara tystlåten och blyg, känns bara som folk tycker det är fel att vara så. 

Jag tror att om man är ofrivilligt tystlåten så har man dåligt självförtroende och det är det du måste jobba med. Inse att du är värdefull och att du räcker till som du är.
Att vara tyst är inget problem så länge du kan stå för vem du är.

Om du känner att din situation är ohanterbar för dig så sök hjälp. Det finns bra behandling för tex socialfobi..

Jag förstår precis hur det känts. Så har det varit för mig större delen av mitt liv. Vändningen kom för mig när jag började acceptera att det var sån jag va, och va även öppen om det med folk. Oavsett om det va för att jag va blyg eller för att jag helt enkelt ogillar att prata. Då blev det ganska avdramatiserat, och genom att släppa pressen har jag börjat prata mer. Något som hjälpt mig är att lära mig att kallprata med folk. Meningslösa fraser för att fylla tystnaden. Det kan man alltid luta sig tillbaka till.

Jag måste bara tipsa om denna bok!

www.adlibris.com/se/bok/introvert-den-tysta-revolutionen-9789137140483

Jag har alltid varit tystlåten och ganska osocial, men efter att ha läst boken insåg jag att jag inte är konstig/onormal - utan introvert. En helt normal personlighetstyp och ingen psykologisk störning.

Även hans blogg är bra:

www.linusjonkman.com/

Ska tillägga att jag nämnde "psykologisk störning" eftersom jag tyvärr fått höra att jag är socialt handikappat och att det måste varit något fel på mig eftersom jag varit så tystlåten. Själv har jag inte direkt lidit av det, utan det har varit alla kommentarer som varit jobbiga att hantera.

Så skönt med folk som inte måste prata hela tiden. Har varit mkt tyst och idag är jag tillfreds med att inte vara pratkvarn. Barn uppmuntras i skolan att göra sig hörda, man måste ta plats och det ses som fel att vara tystlåten, skolan är en hemsk miljö för många ttystlåtna barn.