• oltrix

    Sonen vill ha docka med på dagis

    Vi har ett litet dilemma.

    Vår son, 5 år, vill ta med sin docka på dagis, inte bara dockan, även my little pony häst m.m. De andra barnen tycker att han är lite konstig och kallar honom flickpojke (Mädchenmann). De andra pojkarna låter honom inte vara med och leka så ofta tex när de spelar fotboll vilket vår son säger och verkar ledsen över.

    Bakgrunden till detta är att han är pojken i ett tvillingpar och de flesta av våra vänner/grannar har döttrar. Alltså leker han mest med sin syster eller andra tjejer och systern är den mer dominanta av de två. Det är dessutom övervägande flickor i deras dagisgrupp. Vi tror att det är det som påverkar honom mest. Pojkarna i gruppen är antingen äldre och "tuffare" eller yngre och för "barnsliga" enligt vår son. 

    Hemma och själv leker han med allt fast mest med pojkleksaker, bilar, playmobil, lego, flygplan m.m. 

    Vår inställning är i princip att han kan och ska leka med vad han vill, hans identitet hittar han tids nog ändå utan påtryckningar åt endera hållet. Vårt problem är snarare att vi inte vill att han ska vara utanför och ses som konstig så tidigt i livet.

    Vi försöker ha en sansad genusfilosofi här hemma, våra barn får leka med vad de vill men vi påtvingar inte det motsatta könets roll på endera av dem. 

    Dagis ligger i Berlin så pedagogiken är heeeelt annorlunda jämfört med Sverige. Hos dagis har vi inte så mycket hjälp, de har inte kommit lika långt fram i utvecklingen, varken på pedagogik eller genusproblematik.


    Att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter... / A. Anka.
  • Svar på tråden Sonen vill ha docka med på dagis
  • Nenne666
    oltrix skrev 2015-02-06 10:15:24 följande:

    Vi har ett litet dilemma.

    Vår son, 5 år, vill ta med sin docka på dagis, inte bara dockan, även my little pony häst m.m. De andra barnen tycker att han är lite konstig och kallar honom flickpojke (Mädchenmann). De andra pojkarna låter honom inte vara med och leka så ofta tex när de spelar fotboll vilket vår son säger och verkar ledsen över.

    Bakgrunden till detta är att han är pojken i ett tvillingpar och de flesta av våra vänner/grannar har döttrar. Alltså leker han mest med sin syster eller andra tjejer och systern är den mer dominanta av de två. Det är dessutom övervägande flickor i deras dagisgrupp. Vi tror att det är det som påverkar honom mest. Pojkarna i gruppen är antingen äldre och "tuffare" eller yngre och för "barnsliga" enligt vår son. 

    Hemma och själv leker han med allt fast mest med pojkleksaker, bilar, playmobil, lego, flygplan m.m. 

    Vår inställning är i princip att han kan och ska leka med vad han vill, hans identitet hittar han tids nog ändå utan påtryckningar åt endera hållet. Vårt problem är snarare att vi inte vill att han ska vara utanför och ses som konstig så tidigt i livet.

    Vi försöker ha en sansad genusfilosofi här hemma, våra barn får leka med vad de vill men vi påtvingar inte det motsatta könets roll på endera av dem. 

    Dagis ligger i Berlin så pedagogiken är heeeelt annorlunda jämfört med Sverige. Hos dagis har vi inte så mycket hjälp, de har inte kommit lika långt fram i utvecklingen, varken på pedagogik eller genusproblematik.


    Att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter... / A. Anka.
    En regel jag gick efter när barnen va små är att leksaker hålls hemma, förutom en nalle eller så. Vad det beträffar om barnen är snälla eller inte om han nu skulle ta med sig en 'my little pony' iaf, faller väl alltid under begreppet att barngruppen inte är snälla om dom skulle retas. Utan att behöva döpa det till en genusfråga. Kan ju jag tycka.
  • oltrix
    Nenne666 skrev 2015-02-06 10:27:48 följande:
    En regel jag gick efter när barnen va små är att leksaker hålls hemma, förutom en nalle eller så. Vad det beträffar om barnen är snälla eller inte om han nu skulle ta med sig en 'my little pony' iaf, faller väl alltid under begreppet att barngruppen inte är snälla om dom skulle retas. Utan att behöva döpa det till en genusfråga. Kan ju jag tycka.
    Ja, det är en klok regel, det håller jag med om. Fast det handlar nog inte så mycket om vad han har med sig. Det är snarare så att han försöker vara som sin syster och han förstår inte riktigt skillnaden så som de andra barnen gör.

    Han klär gärna ut sig till prinsessa på dagis, det i sig gör oss inte så mycket men problemet är att han är enda killen som gör det och de andra barnen kommenterar detta. Det går inte så långt som till att retas utan snarare lite utanförskap.

    Dock ska grabben ha cred för han gör som han vill och bryr sig föga om vad de andra säger. Skulle de skratta åt en tröja han har på sig så insisterar han på att han ska ha samma tröja dagen efter igen. Men han verkar på något melankoliskt sätt acceptera sitt utanförskap, han har aldrig klagat för oss och det är liksom aldrig att han kommer hem gråtande eller så.

    Vi känner mest att det är lite tråkigt och en baksida av att vara sig själv och vi vet inte riktigt hur vi ska hantera detta med honom. Vi vill bara inte att han ska starta sin barndom och skoltid med att vara utanför. Men samtidigt vill vi inte säga till honom hur han ska vara eller förbjuda honom att leka med det han vill.

    Det är ganska svårt att ta denna diskussionen på tyska med dagisfröknarna därför dryftar vi det här till en början.
    Att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter... / A. Anka.
  • Tow2Mater

    Ni kanske borde hitta honom jämnåriga pojkar att leka med ibland? Ingen pojke mår väl bra av att bli begränsad till att bara leka med flickor och yngre/äldre pojkar.

  • dexter

    Inte så lätt.

    Men jag tänker att när du pojken verkar stå på sej så kanske det vore bra om han fick er bekräftelse på att det är ok att leka med dockor och vara prinsessa. Vid 5 års ålder så tycker man att de borde få vara just så underbara som de är.

    Om ni undviker och anpassar så blir pojkens intressen och smak fel och det är ju inte helt rätt.

    Läs på lite genusforskning och om svenska dagis. hoppas ni kan finna något bra att luta er emot när ni pratar med dagis. En idé om hur ni pratar med dagis är att fråga dem om de har sett det ni ser? Och hur de brukar göra.

    Kanske kan de acceptera lite mer pga att ni är svensk?

Svar på tråden Sonen vill ha docka med på dagis