• ssa123

    hur hjälper jag 11 åringen som inte kan förlora?

    Har en dotter på drygt 11 år som har skyhöga krav på sig själv.

    Egentligen vad det än gäller. Men värst är det i skolan och i sport. Har hon inte alla rätt på prov/läxförhör i skolan är hon sämst i klassen och tårarna forsar på kvällen.

    Hon tränar en individuell sport och i helgen var det tävlingar lör sön. Hon och några flickor till i hennes träningsgrupp har i år klivit upp i en högre grupp på tävling och de är därmed yngst i klassen, upp till tre år yngre än de andra.

    Tävlingarna gick jättebra (tyckte alla utom hon såklart) och på söndags em visade slutresultatet att hon kom på 4e plats av 11 tävlande.

    Dottern var så besviken att tårarna forsade. Först stängde hon in sig en god stund på en toalett och efter det vägrade hon prata med någon på över en timme.

    Senare på kvällen efter långa samtal med både pappa och tränare blev hon dock gladare och tyckte att hennes insats ändå varit ok.

    Hur bemöter man detta? Hon kan ju inte ska måst känna såhär efter varje tävling?

  • Svar på tråden hur hjälper jag 11 åringen som inte kan förlora?
  • Tilja

    Har ni provat att sätta er ner med henne innan en tävling/ett prov eller liknande och diskutera igenom hennes förväntningar och låta henne själv fundera ut vad som är rimligt av henne att förvänta sig av sig själv?

  • MeAngeleyes

    Hennes tränare kanske kan ta upp det här med mental träning, rimlig målsättning osv.

    Att ha höga mål är bra om man vill komma nånstans och det måste få vara helt ok att bli besviken också, hon kommer ju ändå över det vilket är väldigt bra!

    Kanske kan hon skriva ner några mål inför nästa tävling som då är prestationsinriktade och inte resultatinriktade, hur andra presterar kan hon inte påverka och det är ju resultatet helt beroende av!

  • Pescetarian
    ssa123 skrev 2015-02-09 13:58:23 följande:

    Har en dotter på drygt 11 år som har skyhöga krav på sig själv.

    Egentligen vad det än gäller. Men värst är det i skolan och i sport. Har hon inte alla rätt på prov/läxförhör i skolan är hon sämst i klassen och tårarna forsar på kvällen.

    Hon tränar en individuell sport och i helgen var det tävlingar lör sön. Hon och några flickor till i hennes träningsgrupp har i år klivit upp i en högre grupp på tävling och de är därmed yngst i klassen, upp till tre år yngre än de andra.

    Tävlingarna gick jättebra (tyckte alla utom hon såklart) och på söndags em visade slutresultatet att hon kom på 4e plats av 11 tävlande.

    Dottern var så besviken att tårarna forsade. Först stängde hon in sig en god stund på en toalett och efter det vägrade hon prata med någon på över en timme.

    Senare på kvällen efter långa samtal med både pappa och tränare blev hon dock gladare och tyckte att hennes insats ändå varit ok.

    Hur bemöter man detta? Hon kan ju inte ska måst känna såhär efter varje tävling?


    Efter samtalet med tränaren och pappan så tycktes hon ju inse att det hon gjorde var helt okej. Ni kanske ska fortsätta så?
Svar på tråden hur hjälper jag 11 åringen som inte kan förlora?