det duger bara att mamma nattar

Olika personer kan vara den primära anknytningspersonen vid olika situationer, så tyvärr tror jag inte det kommer hjälpa så mycket om pappan gör mer roliga saker med sonen (det bygger på rolig-att-leka-med-rollen men inte tröst-/trygghetsrollen).

Vilka skillnader finns det i hur du respektive pappan agerar vid nattning (och sjukdom/tröst om det är problem där också)?

När han nattades i vår i vår stora säng, var det nog mer gosigt att nattas med mig. Men nu har jag ställt hans säng vid storebrors  säng. då ligger jag i storebrors säng o han i sin. Då kan man ju inte gosa o kramas så mycket. Så vi gör nog ungefär lika. Läser två böcker, släcker och sjunger en stund. tycker det funkar bra när pappa tröstar, men mamma är bäst på det. För jag kramar mer o tycker mer synd om dem.

Förut nattade vi dem var för sig, lillpojken i vår säng. Då nattade jag honom varannan kväll. Sen fick han flytta in till storebror, och fick komma till oss när han vaknade. Tyvärr blev han sjuk strax efter det och då började det mammiga. Vi provade en vecka att flytta tillbaka honom, men det är mamma som gäller, vill ju gärna natta stora pojken ibland. 

Han är rätt självständig på dagen, kan det mesta själv. Pratade tidigt o är bra på motoriska saker. Klättrar på allt o så. Så jag tänker han behöver lite närhet o trygghet på natten på dan hinner han inte det.

Jag tror stenhårt att det är kvantitet och inte i första hand kvalitet när det gäller tid och barn. Spenderar du mer tid med din son än hans pappa så kommer han föredra dig oavsett hur skojig pappan är när de ses. Men din man kanske redan är lika mycket med barnet som du?

ja han har spenderat mycket tid med dem. 
Jag har varit mammaledig 1år med varje barn, han ett halvår med varje barn. 
ett år jobbade han 75%, nästa år jag 80%, nu han 80%. Men det är ändå mamma som gäller.