Relation vid depression? Går det?

Var du i hans liv den gången?

Jag har levt med en man med depression. Det är hårt. Om jag visste då, vad jag vet nu, hade jag lagt benen på ryggen, eller åtminstone tagit hand om mig själv bättre.
Utan samspel och motspel i förhållandet dör man själv lite också.

Det är så elakt att säga så till en annan person att han inte veeet om han vill vara tillsammans med dig. Så står du där med ångesten och kan bara vänta och se vad han bestämmer sig för.

Jag har suttit i samma sits, och det är vidrigt att hela tiden bli hotad med att bli lämnad. Ångest av att bara gå och vänta. Han kunde inte ens titta på utemöbler till sommaren för "han visste inte om han skulle vara kvar". Till slut fick jag nog och sa att jag inte tänker vänta på att bli lämnad, utan åkte till en kompis och sa att nästa dag ska du vara utflyttad. Han var oxå deprimerad med mytoman-tendenser.  Första dagarna var hemska, men snart upptäckte jag att jag började må mycket bättre utan honom än ja gjorde i ett förhållande under hot.

Nej det var jag inte.
Ja det förstår jag, men även om risken för återfall är stor räknar jag ändå med att han kommer bli "frisk". Han skötte inte sin förra depression så bra, den var hård med utbrändhet och en påfrestande relation där han slutade med medicinen alldeles för tidigt för att han mådde bra (dvs träffade mig och blev förälskad).

Just nu har vi ingen kontakt. Vi bor inte tillsammans och han vill höra av sig när han känner för det. Jag vet att han är osäker på vår relation och jag vet att jag nog kan vara lite "för mycket" (vill träffas mycket, har svårt att vara ensam), men jag ska ta vara på den här tiden nu att lära mig vara ensam och att kunna ge honom utrymme (har sökt hjälp) så då hoppas hoppas hoppas jag att vi kan bygga upp ett stabilt förhållande genom att ta det otroligt lugnt, när han väl tagit sig ur det värsta.

Det är inte så att han inte vill vara tillsammans med mig, men han tänker att han måste ta hand om sig själv i första hand. Men jaa, jag har sjukt mycket ångest just nu, sitter med panik och funkar inte riktigt för tillfället. Jag bara väntar på att han ska höra av sig, och med vad vet jag inte. Men jag vet att beslutet inte kommer just nu, vilket jag är tacksam över.

Jag vill försöka jobba på ett förhållande med honom och har väl kanske inte varit helt förstående eftersom jag har så svårt att förstå var depressionen och allt innebär (eller hade i alla fall, det börjar klarna). Men jag hoppas med att med mer utrymme från min sida, att vi tar det lugnt, så kan vi få det att funka.

Hej! Jag lever med en man som har deprissioner till och från det är tufft och jag har funderat på om det kommer att fungera i längden men jag hoppas det. Han har nu fått medicin och jag försöker peppa honom till att börja träna.

Jag följer gärna tråden så att vi kan peppa varandra.

Ta hand om dig själv också, det tror jag är viktigt.

Ja, jag har fram till nu nog inte varit så bra att tänka på mig själv, är i allmänhet en person som är väldigt empatisk och gärna vill "ta över" andras problem. Därför har jag bokat tid hos HC för en psykosocial utvärdering och hoppas få en samtalskontakt. En del för att jag skulle vilja kunna klara av att finnas kvar under hans depression, men också för att jag själv måste kunna bli en stark, självständig person som gör saker för mig själv, annars kommer jag aldrig orka.

Hej.

Jag lever i en relation med en deprimerad tjej. Det är verkligen ingen dans på rosor. Hon orkar inget som inte är rolig och tar aldrig initiativ till något alls hon kan inte ens välja kanal på tvn. Hon blir ledsen när jag inte är hemma. Så när jag väl går ut utan henne (man behöver ett eget liv också) så sitter hon hemma och gråter för att jag inte är där. Hon har inget jobb och säger att hon enbart kommer att kunna jobba 50% med det hon älskar att göra. Vilket betyder att jag inte kan studera och föra mitt liv vidare. Jag vet inte hur länge jag orkar men jag älskar henne och hoppas att hon blir bättre snart. Hon har varit deprimerad i snart tre år.

Det låter inte alls som någon rolig situation. :( Får hon någon behandling?

Det beror på skulle jag vilja säga.
Hur jobbar han med sin depression, är han villig att söka hjälp, äter han mediciner, går han i terapi?
Hur gör han för att må bättre.

Depression är en sjukdom som slår hårt både mot den drabbade med också mot dom i hens närhet. 
Jag är inte förvånad att han inte vet hur han vill göra med er relation, det ligger i sjukdomens intresse att aldrig tillåta sig något som kan få en att må bätre, det finns dom som inte unnar sig en dusch eller att få se solen genom fönstret, eller att få lyssna på musik.
För dom anser sig inte värda det, så funkar depression, det ligger i sjukdomsbilden, så han kanske tycker att han inte förtjänar dig.
Samtidigt som han vill vara med dig.
Klart han blir ambivalent då. 

Hur länge har ni känt varandra?

Har hon varit deprimerad konstant i 3år? Min man fick första lite längre och jobbigare deprission när vi fick vårat första barn men är ändå periodvis bättre. Så vi har kämpat i ca 5-6år. Han har jobb och håller en fasad utåt att allt är bra. Så jag känner att det tar mest på känslorna och relationen att han inte orkar visa mig att han älskar mig, ej med ord kramar eller sex. Det är för mig det jobbigaste.