Vad tycker ni om att pappan är hemma först??

Superbra! Varför skall inte mannen kunna vara hemma första tiden? Allt annat är trams trams och trams.

Hade jag varit du så hade pappan fått vara hemma från början i så fall (eller att ni är hemma tillsammans). Att barnet först ska knyta an till dig för att du sedan ska försvinna och pappan ska ta över, tror jag personligen inte är optimalt. Sen får ni tänka på att pappan kanske inte kommer orka jobba på kvällarna. Att ta hand om ett spädbarn kan vara rätt krävande. I övrigt ser jag inga problem med det, utan det låter som en bra ide.

Jag tycker ingenting egentligen. Mer än att det självklart är ok. Varför skulle det inte vara det, liksom?
  

Känner flera familjer som delat på arbete/föräldraledighet från ungefär en månad efter födseln av barnet, det har funkat kanon. Även ett fall där mamman återgått till heltidsstudier efter en månad och där pappan varit hemma en mamma som återgått till heltidsarbete. 

Ett tips; försök se till att ni är hemma båda två den första tiden, det är guld värt oavsett vilken av er som sen börjar jobba. 

Kanske inte räkna med att den som är hemma med barnet ska kunna jobba också, men annars, varför inte? Men kanske är 4 veckor lite tajt?

4 veckor hade känts snart för mig när jag fick mitt första barn, jag hade bokat upp mig på att jobba två dagar när dottern var 5 veckor men det fick jag skjuta upp. Det var helt otänkbart att vara i ett arbetssammanhang när jag fortfarande blödde, hade ont och åt antibiotika för livmodersinflammation. Samt att vi hade ett spädbarn som sov max 15-30 minuter i sträck dygnet runt och mest skrek resten av tiden.  

Men om förlossningen går bra, mamman, barnet och pappan mår bra, så visst! Men kanske det inte påverkar ditt jobb särskilt mycket mer om du säger 8 veckor och du får lite mer tidsmarginal OM du inte mår som en prinsessa efter 4 veckor. 

Det är nog bra att inte låsa sig vid en lösning som fokuserar på jobbet. Jag hade aldrig klarat det med mina barn, både pga förlossningskomplikationer och hormoner och anknytning. Du har ju rättigheter till att vara hemma med ditt barn, amma fullt mm. Förstår att jobbet känns viktigt nu, men det kan kännas helt annorlunda för dig när barnet väl är fött (och det är troligt). Ta med det i beräkningen bara och lova inget på jobbet när du är så tidigt i graviditeten, för då har man långt ifrån landat i att man faktiskt ska få ett barn, som livet de facto kommer att kretsa kring ett bra tag. Och detta säger jag i all välmening, jag har själv en "karriär" med chefsjobb.

Jag tror på det primitiva barnet och rent instinktivt mår bebisen bättre av att vara med modern som burit barnet under 9 månaders tid. Barnet blir trygg av att höra moderns hjärtljud och andetag - något som denne är van vid sedan många månader innan födseln. Det samma gäller dofter - feromoner.
Amningen spelar även in en hel del, och att avstå amning, trots att man kan amma, är enligt mig rena rama idiotin.
Sedan är det klart att man kan låta pappan vara hemma med barnet den första tiden, istället för mamman. Men det är inte det optimala sett ur det primitiva barnets synvinkel.
För övrigt besitter mamman instinkter som pappan inte besitter, från scratch.

Ni kan hoppa på mig bäst ni vill här. Men ingenting ni säger kommer att få mig att ändra min uppfattning och åsikt i ämnet. Jag är alldeles för påläst i ämnet för att någonsin kunna bli övertygad om att evolutionen hunnit ikapp 2000-talets jämställda samhälle.

Då tycker jag din kille/man ska vara hemma med er redan från början. Det är otroligt viktigt och grundläggande med anknytningen första tiden. Egentligen tycker jag att du borde vara hemma längre just pga att barnet knutigt an till speciellt dig redan inne i magen (barnet känner igen din röst och hjärtrytm och det finns studier som visar på att barnet i 3e trimetern känner igen mammans sinnesstämning pga röstläget), sedan tycker jag du ska vara hemma så länge du känner att du behöver återhämtning. Du bär ändå på barnet i 9 mån med allt vad det innebär + en förlossning. Det är viktigt att du är redo.

Gör det som känns bäst för dig och inte vad som förväntas från jobbet. Småbarnstiden är så otroligt kort i det stora hela med fantastiska framsteg och ögonblick man kommer minnas hela livet. Jobba ska du göra fram till pensionen.

Sen tror jag inte på det här med att pumpa. Det kommer bli jättebökigt. Amma morgon, kväll och natt och låt pappan ge ersättning däremellan så att du får lite tid att hämta andan.

Sedan kanske det inte går för din kille/man att jobba. Att vara hemma med en liten är ganska utmattande. Men som sagt, allt beror ju på hur er bebis blir! Det är bebisen som sätter agendan för dagen och styr er tillvaro.

Lycka till!

Jag tycker det är lite synd om bebisen, om den redan vid 1 månads ålder ska leva med två föräldrar som turas om med att jobba och som båda två får stressa med att hinna med allt som måste göras både på jobbet och hemma.

Jag tycker att ett så litet barn behöver en förälder som är hemma på heltid.

Jag kan rekommendera pumpen Medela Freestyle. Den pumpar båda brösten samtidigt och kommer med en speciell kylväska. Gjord för amerikanska marknaden och mammor som börjar jobba efter 4-6 veckor.

Du är inte ensam om att börja jobba tidigt. I Sverige kanske med vår generösa föräldraledighet men världen över jobbar mammor tätt inpå förlossningen och har helt normala ungar. Och det är ju pappa som ska vara med barnet, ingen främling. Var hemma båda två i början, han har ju 10 dagar först (se till att anmäla faderskap så tidigt som möjligt om ni inte är gifta) och sen 30 dubbeldagar då ni båda kan vara hemma med fp.

Rent principiellt tycker jag att det är jättebra. 

MEN... jag var i ungefär samma situation som dig TS. Allt var frid och fröjd under graviditeten och jag köpte en bröstpump osv.

Så kom förlossningen, med smärtor som höll i sig länge efteråt, men det värsta var HORMONERNA. Aldrig någonsin att jag skulle kunna lämna min lilla bebis. 
Det kändes som att jag höll på att dö inuti bara av tanken. 
Antar att modersinstinkterna tog över.

Efter att ha hamnat i en depression så bestämde jag mig för att vara hemma med barnet. Men det var inte uppskattat kan jag säga Hade varit tusen gånger bättre om jag hade planerat det redan från början.

Om det här är ditt första barn, tänk på att du vet inte vad det innebär att bli föräldrar, och de mentala omprioriteringarna du kommer få när barnet är fött...
vill bara att du ska vara förberedd

Kanske har det funkat bra för andra!