Abort trots tvivel?

Halloj!
Jag befinner mig i en väldigt jobbig situation och söker någon som varit i samma.
Jag fyller 22 år och min pojkvän 24, och vi fick för några dagar sedan reda på att jag är gravid. Vi har båda sagt innan att om jag skulle bli gravid i den här åldern skulle vi göra abort, men nu när barnet väl finns där känns det inte lika självklart!
Jag vill behålla barnet, men han vill inte.
Han är orolig för ekonomin, att han inte kan ta hand om ett barn, att han är för ung och vill ha gjort karriär innan och så vidare. Vilket jag absolut förstår.
Jag däremot är inte lika orolig (kanske lite för positiv!?) i och med att vi båda har heltidsjobb (inga speciella och inom handels, men jobbar en del helger och kvällar vilket innebär ob), bostadsrätt och har ordnad ekonomi (kan åka på flera resor om året, äta ute osv). Ett barn kostar såklart, men för mig är det helt ok att ge upp vissa saker för ett barn! Han ska börja plugga till polis i höst (då barnet skulle komma) och jag vill inte vara i vägen för det.
Vi har snart varit tillsammans i 3 år och bott ihop i 2, har tre (!) katter och ser framtiden tillsammans. Dumt nog har vi ej använt skydd, men inte blivit gravid utan skydd på 4 år, har trott att det kan vara något fel på mig, så blev såklart lättad när stickan visade två streck.
Jag har sagt till honom att jag inte kan behålla barnet mot hans vilja, men han har aldrig sagt något om att han inte kan ta bort det mot min vilja. Det känns som att om jag behåller det kommer han att lämna mig och tar vi bort det kommer jag att lämna honom. Övertygad om att jag kommer hata mig själv om jag tar bort det här barnet utan att känna mig 110 procent säker.
För varje dag som går tycker han att det känns bättre, säger att han är sugen på att behålla barnet (bygger upp min förväntningar och jag blir glad såklart) för att sen ändra sig och inte vilja ha kvar det. Imorgon ska vi på ultraljud tillsammans, förhoppningsvis kan vi komma fram till något gemensamt beslut.
Nu till anledningen varför jag startat ett konto här! Finns det någon som varit i en liknande situation? Någon som gjort abort trots tvivel eller press från partner? Eller "unga" föräldrar som börjat plugga/gjort karriär EFTER bebis? Någon som kan intyga att livet inte tar slut när man skaffar barn tidigt!?
(inte min åsikt).

Supertacksam för alla svar!

Linc

Äldre 11 Feb 20:00

#1

Livet förändras men det är lååångt ifrån över!! Själv har jag både pluggat och jobbat och som nu varit sjukskriven lång tid när jag fått mina barn! I mina öron låter det som att ni har en bra ekonomi och "koll" med din lön i höst och hans CSN (plus extra tillägg och så när man har barn) så borde ni klara det bra iom att ni också bor i bostadsrätt (brukar vara lite lägre hyra)

Gör inget mot din vilja utan diskutera och kommunicera! Lycka till iaf och Grattis!!! :)

Engladmaja

Äldre 14 Feb 23:42

#2

Är i samma sits som dig nästan. Jag pluggar, halvvägs genom en 3årsutbildning och han jobbar heltid. Han känner sig inte redo säger han... Jag är helt knäckt, vad gör man? Hur går det för er? Kommit fram till nått efter ultraljudet?

billies

Äldre 15 Feb 00:19

#4

Jag blev gravid som 20 åring, sonen kom när jag var 21. Absolut inte i det yngsta laget, men jag hade precis som er tankar på allt annat jag ville göra innan jag blev gravid. Vi hade pratat mycket om barn men försökte inte aktivt och vi sa att om jag skulle bli gravid så skulle vi självklart behålla. Det kändes inte heller lika självklart när man satt där med ett plus. Det är okej att känna både glädje å vara ledsen. Det är en karusell med många olika känslor.

Pratade med en psykolog på ungdomsmottagningen, tyckte hon kanske va lite väl på om att behålla men allting hon sa hade hon ju faktiskt rätt i. Vi hade varit tillsammans i 4 år, båda hade jobb (inom handel å kommun så absolut inga fancy jobb som vi ville va kvar i men vi hade iaf jobb och stabil ekonomi), bostadsrätt och familjer i närheten. Jag var nog rädd att folk skulle bli.. Besviken? På mig. Att jag nu skulle bli kvar på Ica, jag som ville så mycket mer än så.

Men jag behöll vår älskade lilla grabb, kände att om jag skulle gjort abort, hur lång tid hade det då tagit tills vi egentligen skaffat barn? Jag ville ändå ha barn innan 25 (typisk ålder man säger antar jag) och att ha varit gravid en gång väcker så mycket känslor, oavsett om man behåller eller inte. Så antagligen hade det väl ändå inte dröjt 5 år till tills vi försökt på nytt.

Sambon har gått igenom kortare arbetslöshet (fixade till å med det med en dyrare å finare lägenhet galant trots mammaledighet å lite extra jobb) och jag har börjat plugga. Sonen är 2 och vi väntar ett syskon i juni.

Skulle absolut inte säga att det blir svårare med barn, krävs mer planering däremot å det blir vad man gör det till. Jag har alltid varit spontan och sämst på att planera men att ha barn kräver det, som tur är det fungerar alldeles utmärkt att plugga och med förskola. Kan även jobba extra lite kvällar å vissa helger. Ibland kommer jag till å med iväg å tränar lite.

Man kanske prioriterar lite annorlunda som småbarnsförälder, men att vara just det är också det absolut häftigaste som finns. Att ha en son som man älskar villkorslöst, att spendera dagarna med och skratta så himla mycket med, det slår allting.. Hoppas ni gör rätt val, oavsett vad det blir. Man kan ju aldrig riktigt veta ifall det blev rätt om man gjorde abort.. Men man vet absolut att det inte blev fel om man valde att behålla! <3

Mijjan

Äldre 16 Feb 22:23

#6

Hej,,, tufft att känna så olika i förhållandet :( Själv är det jag som är "osäker" här men mannen stöttar på till 110% och det var iofs han som ville det mest ju nu... :) Och så blev det :) Tur att graviditeten är nio månader så man hinner vänja sig :P Men, det är just det. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Barn uteblir ibland fastän de skulle vara hur efterlängtade och vältajmade som helst medan de ibland kommer fastän tajmingen är dålig. Tufft men så är det här i livet. :/

Jag skulle bara vilja råda dig att inte göra något förhastat... Fatta inget beslut riktigt än utan diskutera åter igen med killen utan att pusha. Du har ändå ett liv inom dig som du känner (som det låter som du faktiskt vill behålla) men det enda som växer inom honom är rädslan... Vilket är vanligt! Men det låter som ni har bra förutsättningar för en fin familj. :) Mitt råd är att låt det mogna fram hos killen lite grann. Om en månad kanske han känner helt annorlunda och ni kan fatta ett GEMENSAMT beslut där ingen behöver göra något mot sin vilja. Lycka till! <3

Minxy

Äldre 17 Feb 05:59

#8

dirpower skrev 2015-02-17 00:23:19 följande:

En klapp på axeln hjälper väl inte det aborterade barnet in i livet? Får barnet själv bestämma så vill den få leva sitt liv precis som alla andra människor. Det handlar inte om någon uppläxning utan om liv och död. Här är ett exempel på vad synden av en abort innebär:

Oh please.....

TS, lycka till, vad du än väljer. Vissa kommer aldrig känna sig redo innan barnet kommer, min man var så med första barnet. Han tvivlade, trots att vi faktiskt försökt bli gravida i över ett år! Som någon annan sa, en graviditet är 9 månader av en anledning - ni ska kunna växa in i det nya ansvaret :)

Livet tar inte slut! Däremot tar det en annan riktning kan man säga. Prata med din sambo, visa förståelse för att han känner sig orolig. Försök komma fram till ett gemensamt val som båda kommer känna sig nöjda med!

Abort trots tvivel?

INNEHÅLL