Vill så gärna bli mamma

Hej allihopa.

Det är så att jag alltid velat ha barn och så men nu har det blivit nästintill en besatthet. Jag tänker ständigt på det, pratar om det och till och med drömmer om det. Vara gravid är en av mina största drömmar och jag känner mig så himla dum som känner såhär. Jag skulle aldrig göra något konkret för att bli gravid eller så om jag verkligen inte kände att levnadsförhållandena för barnet skulle vara tillräckliga. Mina vänner förstår inte riktigt, de har inte själva tänkt så mycket på det enligt dem själva.

Jag är förståss väldigt ung, alldeles för ung för att skaffa barn. Bara 17 år, 18 i vår. Vet inte riktigt var allt detta kommer ifrån, vill bara så gärna bli en betydelsefull människa för någon annan. Jag har lite av en aning att detta kan komma nu eftersom jag var väldigt tidig i puberteten, nämligen när jag var nio år.

Har någon annan känt såhär? Hur gamla var ni när ni kände såhär för första gången?

Är jag så konstig som jag känner mig?

//förvirrad sjuttonåring