Varför är alla värda alla älskas?

Jag har grubblat över påståendet "alla är värda att älskas precis som de är". Bortsett från att det är norm att säga så, kan någon förklara varför? Och innan ngn skriver ngt i stil med "men vilken människosyn du har!" så vill jag säga att det är en rent filosofisk fråga som ingen av mina vänner har lyckats svara på. Det känns som att många tänker/säger så av ren vana. Man har lärt sig att det bara är så.

Jag tänker nämligen att om man verkligen tar ned det på lägsta nivå, så blir människor älskade för utförda beteenden (ngt som såklart speglar personliga egenskaper). Vissa bli älskade för att de visar empati, är kärvänliga, generös etc. Andra för att de är ömsinta, vågar vara personliga, mottagande, inkännande eller beter sig helt enkelt underbart. Om en individ inte utför ngra beteenden som väcker kärlek hos ngn, kan man då säga att individen trots detta är värd att älskas? Varför i så fall? Bara för att den råkar vara en människa? Varför i så fall? Finns det en naturlag som säger det? Eller är den en social konvention, lite som FN:s mänskliga rättigheter? Är det en rättighet att bli älskad? I så fall, varför är inte alla älskade? Olika människor är helt olika mycket älskade, det kan väl de flesta skriva under på.