min sambo är för klängig, eller överreagerar jag?
Jag har många gånger pratat med min sambo om det här, det hjälper ett par dagar sedan är det samma sak igen.
Vi kan börja med att min sambo är raka motsatsen till mig på dem flesta vis. Och såklart också när det gäller närhet och att visa kärlek. Han är en bekräftelsejunkie utan dess like, medans jag är det motsatta. Självklart tycker jag att det är trevligt att visa kärlek, uppskattning, och närhet. Men jag anser inte att det måste ske i princip konstant från morgon till kväll.
Jag känner mig kvävd så fort det blir för mycket.. Och det är de problemet som uppstår mellan mig och min sambo, såpass mycket att känslorna till och med svalnar i perioder när han är för klängig. Så då kanske ni undrar på vilket vis han är för klängig?
Jo det ska pussas hela tiden, om jag reser mig ur soffan ska jag pussa honom, när jag kommer tillbaks ska jag pussa honom, om jag rör mig överhuvudtaget ska jag pussa honom. Om jag gör det självmant? Nä, för han tjatar.. "Pussa mig?" Eller "åh kan jag få en puss?" Detta pågår i princip från morgon till kväll.. Såpass mycket så att jag aldrig ens får möjlighet att självmant ge honom en puss.
Samma sak med kramar, det ska kramas kooonstant, så fort man rör sig så ska det kramas. Och det värsta är rumptaffsandet & brösttaffsandet, det ska smiskas på rumpan varje gång han går förbi, eller tas på brösten så fort han får möjlighet.
Jag kvävs av alldeles för mycket krav på bekräftelse och närhet. Överreagerar jag? Jag trivs helt enkelt inte med det här, alls.