• Anonym (Bt)

    min sambo är för klängig, eller överreagerar jag?

    Jag har många gånger pratat med min sambo om det här, det hjälper ett par dagar sedan är det samma sak igen.

    Vi kan börja med att min sambo är raka motsatsen till mig på dem flesta vis. Och såklart också när det gäller närhet och att visa kärlek. Han är en bekräftelsejunkie utan dess like, medans jag är det motsatta. Självklart tycker jag att det är trevligt att visa kärlek, uppskattning, och närhet. Men jag anser inte att det måste ske i princip konstant från morgon till kväll.

    Jag känner mig kvävd så fort det blir för mycket.. Och det är de problemet som uppstår mellan mig och min sambo, såpass mycket att känslorna till och med svalnar i perioder när han är för klängig. Så då kanske ni undrar på vilket vis han är för klängig?

    Jo det ska pussas hela tiden, om jag reser mig ur soffan ska jag pussa honom, när jag kommer tillbaks ska jag pussa honom, om jag rör mig överhuvudtaget ska jag pussa honom. Om jag gör det självmant? Nä, för han tjatar.. "Pussa mig?" Eller "åh kan jag få en puss?" Detta pågår i princip från morgon till kväll.. Såpass mycket så att jag aldrig ens får möjlighet att självmant ge honom en puss.

    Samma sak med kramar, det ska kramas kooonstant, så fort man rör sig så ska det kramas. Och det värsta är rumptaffsandet & brösttaffsandet, det ska smiskas på rumpan varje gång han går förbi, eller tas på brösten så fort han får möjlighet.

    Jag kvävs av alldeles för mycket krav på bekräftelse och närhet. Överreagerar jag? Jag trivs helt enkelt inte med det här, alls.

  • Svar på tråden min sambo är för klängig, eller överreagerar jag?
  • Anonym (Vanlig kille.)

    Det där låter ärligt talat för jävligt. Att småbarn kan vara klängiga är en sak men vuxna människor är något helt annat.
    Antagligen tror han att han bara är kärleksfull. Eller så gick det något fel med hans egen relation till sin mamma.
    Hursomhelst.
    Ha ett allvarligt snack med honom. Be honom sluta med beteendet. Säg att det gått inflation i pussande och (faktiskt) tafsandet. Säg du vill spara det till sovrummet.
    Om han fortsätter så ta en rejäl funderare på förhållandet. Om han är sådär nu kan du ju tänka dig vilken mardröm det blir om ni skulle skaffa barn i framtiden.

  • Anonym (stekhet)

    Vi är alla olika, det vet du väl och behöver inte söka stöd i ett forum för att få reda på. I alla fall, jag känner igen mig mycket i dig och hade inte varit med personen alls. Därför blir jag förvånad över att du behöver en tråd att skriva i?????? Är det inte då du som är en bekräftelsejunkie???

  • Anonym (J)

    Det kan ju också vara så att han söker efter bekräftelse eftersom balansen inte finns där i förhållandet. Han känner sig inte bekräftad och överkompenserar tillbaka liksom...

  • Anonym (Vanlig kille.)

    Men herregud, man vill väl ändå vara ihop med en vuxen människa. 
    Vill ni ha bekräftelse ? skaffa en hund.

  • Anonym (L)

    Jag och min sambo pussas, kramas och tafsar i nästan lika stor utsträckning som din sambo verkar göra. Men i vårt fall tar vi båda initiativet ungefär lika ofta. Jag förstår att du inte uppskattar hans beteende. Pussar ska vara ömsesidiga om de ska vara något värda. Ibland visar man sin kärlek bättre genom att låta den man älskar vara ifred. Har du försökt att prata med honom om hur du vill ha det?

  • Anonym (Bt)

    Anledningen till att jag startade denna tråden är för att jag har fått höra att det är mig det är fel på. Att "normala" par är såhär.. Och att det är jag som är konstig som inte är sån. Klart jag kanske är lite annorlunda, så kan det ju vara. Men jag har verkligen svårt att tro att alla par klänger ihjäl varandra dagligen? Jag kan även tillägga att jag också dagligen får en mängd sms, där samma beteende förekommer. "Saknar dig! Saknar du mig?" Svarar jag inte på sms inom en viss tid ca 1h, så kommer "hallå?" Det ska hållas kontakt konstant.. Jag känner mig så galet kvävd av relationen så ibland vill jag bara fly, drar mig undan mer och mer. Det är inga fel på min sambo utöver detta, han är snäll, omtänksan, hjälpsam. Men hans bekräftelsebehov är verkligen hemskt! Har aldrig stött på någon människa tidigare som söker så otroligt mycket bekräftelse konstant.. Han har tydligen alltid varit sånhär. Jag har pratat med honom flertal ggr, minst 1 gång i månaden pratar jag med honom om det här, han tar då illa upp, men ursäktar sig och säger att han vet att han gör så men att han glömmer av. Sen fungerar det bra i ett par dagar, såpass bra att jag till och med själv får möjlighet att ta intiativet att ge honom en puss eller kram och säga att jag älskar dig. Sen kör han samma sak igen efter ett par dagar. Men under dem dagarna som det är "bra" så får jag space och kan andas. Jag tror jag kommer lämna relationen tillslut, för jag orkar snart inte mer.

  • Anonym (Bt)

    Efter svaren här i tråddn hitills så är det kanske inte fel på mig trots allt. :)

  • Anonym (jag)
    Anonym (Bt) skrev 2015-02-15 18:20:56 följande:

    Efter svaren här i tråddn hitills så är det kanske inte fel på mig trots allt. :)


    Absolut inte fel på dig! Förutom att du söker felet hos dig själv då:)

    Det låter som att han är nåt mer än bekräftelsejunkie, nu har du ju pratat med honom ett antal ggr o det blir ändå inte bättre. Då anser jag att det handlar om brist på hänsyn eller att han är för inne i sig själv för att fatta nåt.

    Skulle tro att det bästa för dig är att lämna, eller att fortsätta som hittills. Jag skulle iaf bli skitstressad över att aldrig få vara ifred.
  • Anonym (ff)

    Jag blir stressad bara av det jag läser....Jösses, nej det är inte fel på dig. Har också levt med en bekräftelsejunkie och det gick till slut inte. Jag gjorde slut. Precis så som du beskriver, sms, kramar, sitta i varandras knä när man kollar på tv osv. Jag kände mig sååååå kvävd. 
    Vill du fortsätta relationen så gå i parterapi, för den enda som kan hjälpa din sambos självkänsla är han själv. Han måste förstå att du tycker om honom även om du inte bekräftar honom var tionde sekund. 
    Lycka till!

Svar på tråden min sambo är för klängig, eller överreagerar jag?