• Anonym (I alla år)

    Vad säger ni om detta? (Alkoholiserad farsa med ung dotter)

    Jag är snart 18 och har i alla år sett ett starkt samband mellan min "far" och alkohol. Mina föräldrar har varit skilda sen jag var runt 7 och när han och jag äter ute tillsammans för vad som var tänkt som kvalitetstid har stället en tendens att bli ett krogliknande ställe. Jag vet direkt vad han ska beställa när det kommer till drickorna - två stora starka och en whisky (tror jag, är inte jättebra på spritsorter av förståeliga skäl, men det serveras i små glas). Det händer att han beställer mjölk istället, men då ska han köra, vilket han inte gör så ofta när vi väl ska ut.

    Han hävdar något i stil att de två första glasen är till för att få ner maten eller nåt (jag lyssnar inte på hans fyllesnack), men efter ett tag kan han beställa in både ett och två glas öl till, medan jag klarar mig gott och väl på min mellanstora/stora läsk under hela måltiden. Sist vi åt ute råkade jag gå med på att åka till en krog som låg under en föga diskret urinstank och var mest fylld av andra fyllon i "faderns" ålder (50-60+). På dörren läste jag att det var strikt 20-årsgräns och att man kollar leg på dem som kommer in. Han sa dock att han kände ägarna, så det skulle gå bra ändå.

    Jag minns en annan gång när jag knappt ens var tonåring hade fått hjälpa honom att ens stå upprätt efter vad som skulle ha varit en fin kväll med min dåvarande styvfamilj.

    Detta är bara en liten del av hans eskapader. När jag fyllde 13-14 hade han sovit bort hela dagen tills jag kom på besök medan hans stackars fru (nu exfru, tack och lov, men som jag fortfarande har god kontakt med) hade slitit häcken av sig för att bl.a. baka en underbar tårta till mig. När han väl vaknade till liv igen kunde han bl.a. slå näven i bordet och säga åt frun att "hålla käften!" och tyckte att vi förstörde vad som skulle vara en bra dag för mig. Hon och jag var i alla fall nyktra och vid våra sinnens fulla bruk...

    En annan gång, kanske ett år senare, fick jag ett samtal om att han satt full i bilen och hade hotat att ta sitt liv. När jag kom ner till honom hade en god vän/granne satt sig med honom och försökt lugna honom medan jag fick vinka in polisen. Jag förstår än idag inte hur jag tänkte när jag var med och avgjorde att han inte "behövde" följa med poliserna för att nyktra till sig. Klart som fan att han behövde det! Hur i helvete tänkte jag där? Jag fick i alla fall sitta barnvakt åt honom med ett av hans äldre barn till sena kvällen.

  • Svar på tråden Vad säger ni om detta? (Alkoholiserad farsa med ung dotter)
  • Anonym (Lizz)

    Får han någon hjälp med sitt missbruk nu? Vill han bli nykter?

  • Anonym (I alla år)
    Anonym (Lizz) skrev 2015-02-16 00:17:46 följande:

    Får han någon hjälp med sitt missbruk nu? Vill han bli nykter?


    Jag har pratat med andra som har sagt att han gick med på att gå på AA-möten, men han verkade visst ha gått på ETT möte och sen skitit i det. Som att det skulle räcka eller för att det "inte var något för honom". Jag tror att det var i samband med självmordshotet/-försöket.

    Han är den enda som inte ser något problem, alla andra är det förstås fel på och är fulla av skit.
  • Anonym (I alla år)
    Anonym (Lizz) skrev 2015-02-16 00:17:46 följande:

    Får han någon hjälp med sitt missbruk nu? Vill han bli nykter?


    Jag har pratat med andra som har sagt att han gick med på att gå på AA-möten, men han verkade visst ha gått på ETT möte och sen skitit i det. Som att det skulle räcka eller för att det "inte var något för honom". Jag tror att det var i samband med självmordshotet/-försöket.

    Han är den enda som inte ser något problem, alla andra är det förstås fel på och är fulla av skit.
  • Anonym (släpp)
    Anonym (I alla år) skrev 2015-02-16 00:23:10 följande:
    Jag har pratat med andra som har sagt att han gick med på att gå på AA-möten, men han verkade visst ha gått på ETT möte och sen skitit i det. Som att det skulle räcka eller för att det "inte var något för honom". Jag tror att det var i samband med självmordshotet/-försöket.

    Han är den enda som inte ser något problem, alla andra är det förstås fel på och är fulla av skit.
    Min mamma är alkoholist och jag är ledsen, men du kan inte göra någonting. Det spelar ingen roll hur mycket man tjatar, gråter, skriker eller hotar en alkoholist. Dom krökar tills dom själva har bestämt sig för att sluta. Jag har slutat umgås med min mamma, svarar bara när hon ringer men jag ringer aldrig henne om det inte handlar om mina syskon. Det bästa man kan göra med en alkoholiserad förälder är att ta ett steg tillbaka och försöka släppa taget.
  • Anonym (I alla år)
    Anonym (släpp) skrev 2015-02-16 00:52:20 följande:
    Min mamma är alkoholist och jag är ledsen, men du kan inte göra någonting. Det spelar ingen roll hur mycket man tjatar, gråter, skriker eller hotar en alkoholist. Dom krökar tills dom själva har bestämt sig för att sluta. Jag har slutat umgås med min mamma, svarar bara när hon ringer men jag ringer aldrig henne om det inte handlar om mina syskon. Det bästa man kan göra med en alkoholiserad förälder är att ta ett steg tillbaka och försöka släppa taget.
    Just så är det ju. Jag har flera gånger fått rådet att ge honom ett ultimatum - det är jag eller alkoholen som ryker. Jag är det enda av hans fyra barn (skulle dock inte förvåna oss om han hade en oäkting eller sju nånstans) som inte har gjort det än, men det känns som att jag hellre väntar till ännu ett nedfall. Det är ju inte så att jag vill bryta med honom, men situationen är ju som den är. Det känns som att han tidvis mer eller mindre försöker att försöka rädda vår relation.
  • Anonym (släpp)
    Anonym (I alla år) skrev 2015-02-16 01:01:54 följande:
    Just så är det ju. Jag har flera gånger fått rådet att ge honom ett ultimatum - det är jag eller alkoholen som ryker. Jag är det enda av hans fyra barn (skulle dock inte förvåna oss om han hade en oäkting eller sju nånstans) som inte har gjort det än, men det känns som att jag hellre väntar till ännu ett nedfall. Det är ju inte så att jag vill bryta med honom, men situationen är ju som den är. Det känns som att han tidvis mer eller mindre försöker att försöka rädda vår relation.
    Känner igen det där och man måste komma ihåg att alkoholisterna vill inte vara alkoholister. Det dom utsätter sig själva och andra för är inget personligt. Så ja, han vet nog innerst inne att det han gör är helt fel och att det får dig att bli ledsen, men alkoholen tar över. Jag ställde ett ultimatum till min mamma men hon behövde ingen hjälp tyckte hon. Från den dagen så försvinner hon sakta ur mitt liv och helt ärligt så mår jag inte så dåligt över det. Jag mådde sämre när jag fanns där runt henne och såg allting och försökte "fixa" hennes problem. 
Svar på tråden Vad säger ni om detta? (Alkoholiserad farsa med ung dotter)