uppfostran bestraffning

Klagar barnet blir det utestängt från andra och får ingen kärlek. Stackars barn!

Det är väl bättre att lära barnen hur man löser konflikter.

Det var extremt många konsekvenser av något som egentligen inte ska bestraffas alls, anser jag. I alla fall inte för så små barn.
Det är inte ok att skrika och livas, men för ett litet barn brukar en tillsägelse/påminnelse vara nog. Att jag förstår att du inte håller med/tycker som NN men du får inte skrika sådär. Vi kan prata med varandra utan att skrika. Och sedan gemensamt med alla inblandade barn prata om vad som hänt, att man kanske kan få ha en egen ponnyhäst som man klär av kläderna på men att barnet som skrek kan få ha kläderna kvar på sin häst. Typ.

Ett litet barn förstår kanske det första som händer, dvs att hen får sitta på en pall ett par minuter för att hen skrek. Men resten? Ingen kram? Ingen saga? Det lilla barnet som ska gå och sova x antal timmar senare har ju ingen chans att förstå eller koppla en nattning utan saga till något som hände för flera timmar sedan och som hen antagligen redan har glömt bort?

Vilken sinnessjuk bestraffning. Straffet ska ju vara slut när minuterna på stolen är gjorda, har du missat den delen av nannyprogrammen? Att isolera barnet hur länge som helst för skitsaker bäddar för psykiska problem. Hoppas nån i er närhet uppräcker er misshandel av barnen och anmäler er till soc. Allra minst behöver ni föräldrakurs eller så behöver ni sitta i isoleringscell ett tag själva.

Det låter hemskt!!! Barnen lär sig inget om hur man löser konflikter och att barnet dessutom blir bestraffad med att inte få kärlek resten av dagen låter helt horribelt!!!! Tycker du inte själv det? Snudd på barnmisshandel faktiskt... :(

Jag vill tillägga och förtydliga följande.

Flickorna är 4 och 8 år.

Föräldrarna är skiljda och barnen bor varannan vecka. Detta hände hemma hos deras pappa.

Det är hos honom som detta straff gäller. Inte hemma hos mig. Jag straffar inte mina barn. Istället för straff så pratar jag med mina barn om vad som är rätt och fel, att man ska lyssna på varandra och respektera ett nej.

Mina barn berättar för mig vad de tänker, tycker och känner. De tycker inte om pappans upprepande straff. De blir även straffade enligt ovan om de gnäller och säger -jag vill inte.

Socialen säger att de tycker att pappan borde ta emot hjälp från socialen genom att en person kommer hem till honom tex en gång i veckan och pratar med honom om föräldraskap. Han har bestämt sagt nej till detta erbjudandet från socialen. Och då backar socialen och säger att det finns ingenting de kan göra när han inte vill ta emot hjälp.

Min önskan är att pappan börjar känna kärlek och empati och välvilja gentemot sina barn.

Barnens önskan är att bo hos mig och bara vara hos pappa ett dygn av fjorton.

Jag vill ha ert stöd så att jag kan göra min röst hörd inför kommande sammarbetssamtal.

Åh hjälp det där är inte ok någonstans! Urs vad ledsen jag blir :( Vad underligt att socialen anser att han behöver stöd i sitt föräldraskap men om han inte vill så lämnas barnen bara åt sitt öde :/

Det du ska säga hos familjerätten är att dina barn berättar att de inte mår bra hos sin pappa, varför de inte mår bra. Du berättar att du kontaktat soc men han vill inte ha deras hjälp så att flickorna kan må bättre. Eftersom du inte tycker han är mån om relationen till sina barn och att du inte vill att de ska känna sig otrygga så ser du hellre att de får bo hos dig och ha kortare umgänge på helgen med pappan.