Jag skulle vilja ha era erfarenheter om utredningshem, såväl positiva som negativa? Om man tackar nej och istället genomgår massa andra "krav" för att barnen ska få det så bra som möjligt, har man fortfarande möjligheten att få umgås fritt med sina barn? Den ena föräldern anses lämplig.
Utredningshem för förälder och barn är ExTREMT dyrt. Vi kan snacka kostander för typ 7000 kr per dygn för ett barn och en förälder, finns det fler barn blir det givetvis ännu dyrare. När oron är så pass allvarlig att man föreslår en sådan insats så kan man utgå ifrån att nästa steg är ett LVU om man tackar nej till en sådsn frivillig utredningsplats. Om man bedömt att andra insatser varit möjliga så skulle man aldrig ens föreslå utredningshem.
Utredningshem för förälder och barn är ExTREMT dyrt. Vi kan snacka kostander för typ 7000 kr per dygn för ett barn och en förälder, finns det fler barn blir det givetvis ännu dyrare. När oron är så pass allvarlig att man föreslår en sådan insats så kan man utgå ifrån att nästa steg är ett LVU om man tackar nej till en sådsn frivillig utredningsplats. Om man bedömt att andra insatser varit möjliga så skulle man aldrig ens föreslå utredningshem.
Tack för svar.
Äh lyssna inte på dravlet! Har bott på utredningshem och det är som att bo var som helst. Dyrt för mig som förälder var det dock. Men personalen såg jag i snitt max 10 min per dag, skötte mig och barnet helt själv resterande tid.
Ingen i området förstod att vi var på utredning.
Flyttade hem sen och inga fler insatser har gjorts. Totalt meningslöst är det.
Utredningshem för förälder och barn är ExTREMT dyrt. Vi kan snacka kostander för typ 7000 kr per dygn för ett barn och en förälder, finns det fler barn blir det givetvis ännu dyrare. När oron är så pass allvarlig att man föreslår en sådan insats så kan man utgå ifrån att nästa steg är ett LVU om man tackar nej till en sådsn frivillig utredningsplats. Om man bedömt att andra insatser varit möjliga så skulle man aldrig ens föreslå utredningshem.
Fast jag undrar hur det är med det. Ibland verkar det som om socialsekreterarna gör så bara för att dom kan. Bara för att dom vill visa sin makt över föräldrarna. Den familj och den ensamstående mamma jag tänker på nu, var det absolut inget fel på. Det verkar ännu knasigare att de blev utsatta för detta, när man får veta att det kostar så mycket för samhället. Och sedan hinner soc inte med de VERKLIGA fallen, som Yara-fallet..?
Hon kanske menar "dyrt" i bildlig bemärkelse..? Dyrt på det sättet att det var kränkande, att hon blev utskämd för släkt och vänner som kanske slutade umgås med henne för att de trodde att det MÅSTE vara något fel när samhället tar till en så extrem åtgärd. Hon kanske fick sluta på sitt jobb, inte fick förlängt vikariat eller liknande (hemmen ligger ju ofta på annan ort också så jobbet kan inte skötas). Det blir svårt att göra karriär eller ha politiska uppdrag om något sådant blir känt, även om man blir "frikänd" efteråt, för folk TROR att det måste ha varit värre grunder än det var.
Jag ska försöka se det här erbjudandet om utredningshem som något positivt. Jag vet att mina barn inte far illa och har därmed inget att dölja. Det är jag som har hamnat i en svår depression och min man är fullt kapabel. Jag förstår att soc är oroliga och jag hoppas att vi på utredningshem kan få någon hjälp och att jag mår bra när vi flyttar hem igen.
Soc: Kan du förklara lite mer för mig hur det är på utredningshem, hur det fungerar och så vidare.
Jag ska försöka se det här erbjudandet om utredningshem som något positivt. Jag vet att mina barn inte far illa och har därmed inget att dölja. Det är jag som har hamnat i en svår depression och min man är fullt kapabel. Jag förstår att soc är oroliga och jag hoppas att vi på utredningshem kan få någon hjälp och att jag mår bra när vi flyttar hem igen.
Soc: Kan du förklara lite mer för mig hur det är på utredningshem, hur det fungerar och så vidare.
Jag ska försöka se det här erbjudandet om utredningshem som något positivt. Jag vet att mina barn inte far illa och har därmed inget att dölja. Det är jag som har hamnat i en svår depression och min man är fullt kapabel. Jag förstår att soc är oroliga och jag hoppas att vi på utredningshem kan få någon hjälp och att jag mår bra när vi flyttar hem igen.
Soc: Kan du förklara lite mer för mig hur det är på utredningshem, hur det fungerar och så vidare.
Hur ska man veta vilka fall som är "verkliga" utan att utreda?
Jag känner inte alls igen bilden att man skulle göra dyra placeringar pga nån slags maktgalenhet eller prestige. Precis som inom alla yrkesgrupper finns det en del personer som är på fel plats, men en överväldigande majoritet är människor som vill göra gott. Det är morsor, farsor, någons dotter, någons brorsa någons farmor, några bor på landet andra på stan, några gillar hundar några åker hoj eller knypplar. Vi är som vilka människor som helst och det känns djupt orättvist att stämplas med nån slags ondskestämpel när man valt ett yrke för att man önskar hjälpa andra människor, trots dåligt betalt och vedervärdig arbetsbelastning. Hursomhelst så är det knappast en enskild socialsekreterare som fattar ett beslut som kostar kanske 10.000 per dygn under flera månaders tid. Sådana insatser är inga man får igenom i första taget och skulle man göra sånt bara för att man "kan" så kan jag lova dig att man inte skulle bli långvarig på arbetsplatsen.
Ett annat problem är att familjer med helt olika problematik (eller UTAN problematik...) föses ihop på samma ställe. T.ex. f.d. prostituerade, kriminella och narkomaner, personer med grav ADHD och andra störningar och psykiska sjukdomar, personer som suttit för misshandel... föses ihop med vanliga, ordentliga, snälla - kanske blyga och hjälplösa - människor, och förväntas göra en massa saker tillsammans. I INGET annat sammanhang (utom fängelse, men då har man i alla fall gjort något för att förtjäna det) skulle samhället kunna göra så mot vuxna människor!
Och dom har ju hela tiden barnet som pant. Om föräldrarna flyr så kan de ta barnen ifrån dem. Så föräldrarna måste stå ut även om de är rädda för de andra boende där hela tiden!
Ett annat problem är att familjer med helt olika problematik (eller UTAN problematik...) föses ihop på samma ställe. T.ex. f.d. prostituerade, kriminella och narkomaner, personer med grav ADHD och andra störningar och psykiska sjukdomar, personer som suttit för misshandel... föses ihop med vanliga, ordentliga, snälla - kanske blyga och hjälplösa - människor, och förväntas göra en massa saker tillsammans. I INGET annat sammanhang (utom fängelse, men då har man i alla fall gjort något för att förtjäna det) skulle samhället kunna göra så mot vuxna människor!
Och dom har ju hela tiden barnet som pant. Om föräldrarna flyr så kan de ta barnen ifrån dem. Så föräldrarna måste stå ut även om de är rädda för de andra boende där hela tiden!
Ett annat problem är att familjer med helt olika problematik (eller UTAN problematik...) föses ihop på samma ställe. T.ex. f.d. prostituerade, kriminella och narkomaner, personer med grav ADHD och andra störningar och psykiska sjukdomar, personer som suttit för misshandel... föses ihop med vanliga, ordentliga, snälla - kanske blyga och hjälplösa - människor, och förväntas göra en massa saker tillsammans. I INGET annat sammanhang (utom fängelse, men då har man i alla fall gjort något för att förtjäna det) skulle samhället kunna göra så mot vuxna människor!
Och dom har ju hela tiden barnet som pant. Om föräldrarna flyr så kan de ta barnen ifrån dem. Så föräldrarna måste stå ut även om de är rädda för de andra boende där hela tiden!
Vet du var ni ska? När soc tvingade mig och mitt barn satte jag mig och ringde upp och valde hem själv. Mycket bättre tror jag.