7-månaders som alltid har haft mardrömmar. Kan man hjälpa?

Jag vet att många 7-8 månaders bebisar brukar få mardrömmar men min 7-månaders lille kille verkar alltid ha haft det (även om det sägs att riktigt små bebisar inte kan ha det.)

Varje kväll och natt störs han av drömmar, och så har det varit nästan ända från början. Oftast vaknar han inte ens, men gnyr, gnäller, gråter och rör sig mycket i sömnen. När man tar upp honom eller håller om honom så blir han lugn men vaknar inte utan fortsätter att sova. Varje natt är det uppåt tio gånger som han gråter eller gnäller  av drömmar och så har det varit sedan han bara var någon månad gammal.

Om han skulle vakna av drömmar, vilket han gör några gånger i veckan, så är det genom ett panikskrik och sedan är han alldeles otröstlig och det tar lång tid att få honom lugn igen. Så har det varit sedan han var ca 4 månader.

Dagtid, däremot, så är han nästan alltid glad och skrattar och jollrar mycket. Inte ens när han var riktigt liten så skrek han särskilt mycket. I stort sett så skriker han bara om han blir sur (för att han inte får dra i sladdar) eller om han skulle råka ramla omkull när han sitter på golvet, men det går alltid över på några sekunder om man avleder, eller om man blåser när han har slagit sig (det är väl också en typ av avledning). Vi får väldigt ofta höra att vi har en så himla lätt och glad liten kille, och ja, det har vi - men han är bara glad så länge han inte sover.

Hur kan vi hjälpa honom, eller kan man ens hjälpa en bebis att drömma mindre mardrömmar? Det hjälper inte att man hela tiden ligger bredvid och håller om honom. Han gnyr och gråter i sömnen i alla fall. Det är heller ingen skillnad om vi bara har varit hemma en dag, om vi har varit ute på promenad i skogen, eller om vi har träffat massor med människor. Det verkar alltså inte som att drömmarna minskar eller ökar beroende på antal intryck under dagen.

Vi har koll på så att han inte blir för varm eller för kall när han sover. Vi har även en liten lampa tänd så att det inte blir becksvart i sovrummet. Nattningsproceduren ser likadan ut varje kväll med nedvarvning, välling, tandborstning och sedan att vi sjunger några sånger. Han verkar inte ha ont i magen eller någon annanstans eftersom det inte är "smärtgråt." Det spelar ingen roll om han ligger bredvid oss i dubbelsängen eller i sin egen spjälsäng. Vi har även provat att ha musik på i bakgrunden ifall det skulle vara så att han inte gillar att det blir tyst när vi sover, och vi har suttit i samma rum som honom och pratat lågmält så han hör våra röster i sömnen, men inte ens det hjälper.

Finns det något vi kan göra för att hjälpa honom? Är det någon som har varit med om samma sak?