• Analoga

    10-åring dumpad av kompis via SMS!?

    Min 10-åriga dotter har haft svårt att få en ny bästis, efter att hon bröt med sin förra i somras. De var verkligen ler och långhalm från 0:an upp till 3:an, vilket innebär att hon stängt ute alla relationer till klasskompisarna i övrigt. Hon har hittills haft ytliga relationer på skolan, alltså varit med lite olika men ingen riktig bästis. Nästan alla har bästisar och det är inte det lättaste att komma in i de "gängen". För bara ett par veckor sen kom hon hem och var så glad att hon fått en bästis i klassen. De har följt varandra hem några gånger, men så nu idag skickr hon sms till min dotter och undrar om de inte kan vara BF (best friends) istället för BFF (best friends forever) istället, "för det känns inte som att du och jag är riktiga BFF").

    Min dotter blev ju lite konfunderad, men såg sedan också att hennes namn var borttaget från kompisens lista på sina BFF:s på instagram. Det gjorde verkligen ont i mitt hjärta att se detta. Vad säger man till sitt barn när man blir nergraderad på det här viset? 

    Förstår mig inte på det här med 10-åringar och deras kompisrelationer? Är det vanligt att det är så här upp och ner?

    och vad är det som gör att vissa barn drar till sig så mycket kompisar medan andra blir mindre populära?

    Gillar inte den här kulturen bland dagens barn måste jag säga....

  • Svar på tråden 10-åring dumpad av kompis via SMS!?
  • Dixie
    Analoga skrev 2015-02-20 16:29:34 följande:

    Gillar inte den här kulturen bland dagens barn måste jag säga....


    jag tror tyvärr inte beteendet är så mycket annorlunda mot när vi var små - skillnaden är att med hjälp av teknologin vissas det på ett mer tydligt sätt! 
  • ica
    Dixie skrev 2015-02-20 16:32:25 följande:
    jag tror tyvärr inte beteendet är så mycket annorlunda mot när vi var små - skillnaden är att med hjälp av teknologin vissas det på ett mer tydligt sätt! 
  • Analoga
    Dixie skrev 2015-02-20 16:32:25 följande:
    jag tror tyvärr inte beteendet är så mycket annorlunda mot när vi var små - skillnaden är att med hjälp av teknologin vissas det på ett mer tydligt sätt! 
    Kanske det...men vad tycker du i övrigt då?
  • VackrareKanIngenVara

    Det där är SÅ typiskt tjejer!

    Så där var stämningen även när jag gick i grundskolan. Jag är född år 1988 och började i sexårs år 1994, i en skola på Norrmalm i Sthlm. Bytte senare skola till en skola på Östermalm, och där var det snarlikt med skillnaden att INGEN hängde med barn från "vanliga" familjer, eller som inte var väldigt förmögna.

    Bytte skola, som låg på en helt annan ort, på högstadiet. Där var stämningen liiiiite likadan, men något lugnare och bättre.

    På gymnasiet var det grymt bra! Där hängde vi hela klassen. Älskade den klassen! <3 Jag minns att jag tänkte på en tjej som gick i en systerskaran till min första skola i innerstan. Hon tog livet av sig pga att hon var utfryst. Jag minns att jag tänkte att tänk om hon bara hade hållt ut tills alla mognad - typ till gymnasiet. Då hade hon kunnat vara HON och säkert hittat en jämlike.

  • VackrareKanIngenVara

    S


    VackrareKanIngenVara skrev 2015-02-20 16:42:27 följande:

    Det där är SÅ typiskt tjejer!

    Så där var stämningen även när jag gick i grundskolan. Jag är född år 1988 och började i sexårs år 1994, i en skola på Norrmalm i Sthlm. Bytte senare skola till en skola på Östermalm, och där var det snarlikt med skillnaden att INGEN hängde med barn från "vanliga" familjer, eller som inte var väldigt förmögna.

    Bytte skola, som låg på en helt annan ort, på högstadiet. Där var stämningen liiiiite likadan, men något lugnare och bättre.

    På gymnasiet var det grymt bra! Där hängde vi hela klassen. Älskade den klassen! <3 Jag minns att jag tänkte på en tjej som gick i en systerskaran till min första skola i innerstan. Hon tog livet av sig pga att hon var utfryst. Jag minns att jag tänkte att tänk om hon bara hade hållt ut tills alla mognad - typ till gymnasiet. Då hade hon kunnat vara HON och säkert hittat en jämlike.


    Systerskaran = systerskola.
  • Analoga
    VackrareKanIngenVara skrev 2015-02-20 16:42:27 följande:
    Det där är SÅ typiskt tjejer!
    Så där var stämningen även när jag gick i grundskolan. Jag är född år 1988 och började i sexårs år 1994, i en skola på Norrmalm i Sthlm. Bytte senare skola till en skola på Östermalm, och där var det snarlikt med skillnaden att INGEN hängde med barn från "vanliga" familjer, eller som inte var väldigt förmögna.
    Bytte skola, som låg på en helt annan ort, på högstadiet. Där var stämningen liiiiite likadan, men något lugnare och bättre.
    På gymnasiet var det grymt bra! Där hängde vi hela klassen. Älskade den klassen! <3 Jag minns att jag tänkte på en tjej som gick i en systerskaran till min första skola i innerstan. Hon tog livet av sig pga att hon var utfryst. Jag minns att jag tänkte att tänk om hon bara hade hållt ut tills alla mognad - typ till gymnasiet. Då hade hon kunnat vara HON och säkert hittat en jämlike.
    Hemskt!  Rynkar på näsan
  • VackrareKanIngenVara
    Analoga skrev 2015-02-20 16:44:13 följande:

    Hemskt! 


    Ja, verkligen. Hon hade oturen att möta på en av världens vidrigaste mobbare. En tjej som fick alla med sig.
  • LeaveMeAlone

    Vanligare bland tjejer trodde jag men även min 10-åriga son och vissa av hans vänner kör på det där BFF snacket och en dag när vi satt och käkade ute så fick han ett samtal om att kompisen inte ville vara just BFF längre. De fortsatte dock att umgås som vanligt och eftersom att min son har flera kompisar rådde jag honom att försöka fokusera lite mer på de andra ett tag då allt drama kring denna kompis tyngde honom.

    Vet att tjejer kan vara lite knepigare med det där med bästisar. Det är lättare att bli lämnad ensam. Har inga konkreta råd. Jättesvårt det där!

  • Analoga
    LeaveMeAlone skrev 2015-02-27 11:02:44 följande:
    Vanligare bland tjejer trodde jag men även min 10-åriga son och vissa av hans vänner kör på det där BFF snacket och en dag när vi satt och käkade ute så fick han ett samtal om att kompisen inte ville vara just BFF längre. De fortsatte dock att umgås som vanligt och eftersom att min son har flera kompisar rådde jag honom att försöka fokusera lite mer på de andra ett tag då allt drama kring denna kompis tyngde honom.

    Vet att tjejer kan vara lite knepigare med det där med bästisar. Det är lättare att bli lämnad ensam. Har inga konkreta råd. Jättesvårt det där!
    Nu är min dotter och nämnda kompis vänner igen. Ja detta är en helt ny värld för mig måste jag säga; detta med allt "BFF-snack" hit och dit. Har förstått att detta är bara början. Det kommer ju garanterat att gå upp och ner, och jag kommer ömsom få trösta en ledsen dotter och ömsom glädjas med en glad Glad  Men man blir ju så irriterad när de gör så här. Har sagt till min dotter att det där är inget schysst sätt att rangordna sina kompisar, så att hon inte gör så själv nångång!  Det är nog väldigt viktigt att alla föräldrar talar med sina barn om detta, men tyvärr är det väl bara en bråkdel som bryr sig....
  • LeaveMeAlone
    Analoga skrev 2015-02-27 12:00:03 följande:
    Nu är min dotter och nämnda kompis vänner igen. Ja detta är en helt ny värld för mig måste jag säga; detta med allt "BFF-snack" hit och dit. Har förstått att detta är bara början. Det kommer ju garanterat att gå upp och ner, och jag kommer ömsom få trösta en ledsen dotter och ömsom glädjas med en glad Glad  Men man blir ju så irriterad när de gör så här. Har sagt till min dotter att det där är inget schysst sätt att rangordna sina kompisar, så att hon inte gör så själv nångång!  Det är nog väldigt viktigt att alla föräldrar talar med sina barn om detta, men tyvärr är det väl bara en bråkdel som bryr sig....
    Ja de har ju en bra bit kvar innan de är fullärda i socialt samspel så jag tycker det är viktigt att prata mycket hemma. Jag säger till så fort jag märker tendenser som inte är schyssta från min son och försöker hjälpa honom vad han kan göra och tänka om andra inte är det. Synd att inte fler tycker det är viktigt!
Svar på tråden 10-åring dumpad av kompis via SMS!?