Förvärra separationsångesten? Eller?
Hej!
Jag och min sambo sambo kommer väldigt bra överens om det mesta.
Men det är en självklart en del saker vi har olika sätt att se på saker.
Ett exempel på det är när vi ska åka någonstans och lämna dottern eller om dottern ska följa med och lämna nära och kära(t ex mormor morfar osv).
Jag är av den skolan att det räcker med ett klart och tydligt men bestämt hej då. Att man inte ska dra ut på processen kring separation. Vill dottern pussa eller krama hej då så ska hon självklart få göra det, men inget påtvingat som en rutin.
Min sambo däremot VILL ha en kram och puss. Likadant om dottern ska följa med oss hem. Då kan dottern ha vinkat och sagt hejdå och vara påväg ut genom dörren, så ska ALLTID sambon fråga "Ska inte mormor/morfar/kusin osv få en kram och en puss?".
Detta slutar nästan alltid med att dottern följer med ofrivilligt gråtandes pg a separationen som precis blivit förstorad gånger tusen.
Personligen tycker jag att det är förbannat onödigt av min sambo att förstora upp separationer på detta sätt.
Jag har tagit upp det med henne och får då bara som svar "För att jag vill det". Så med andra ord är det inte för dotterns skull.
Till slut, min fråga....Överreagerar jag eller är detta något att bry sig om? Jag bryr mig första hand om vår dotter i detta fall, vad jag och sambon vill är sekundärt.
Med vänliga hälsningar
En förbryllad småstadspappa
