Ni med illamående efter v.12!!!

Äta och dricka precis det du vill ha, precis hela tiden. För vikten är det inte bra, men det var det som höll mig på benen då illamåendet fortsatte hela graviditeten. Första graviditeten åt jag hamburgare och pommes frites de första månaderna, andra åt jag sallad hela tiden. Att dricka coca cola "hela tiden" hjälpte också, men då får man ju börja väga för- och nackdelar mot varandra! Coca cola när man skall stiga upp till exempel gjorde att det gick bättre för mig. Jag blev ändå sjukskriven efter vecka 32 respektive 26 i båda graviditeterna, men det var på grund av sammandragningar. Illamåendet var ännu värre i andra graviditeten eftersom det inte gick att sova ut någonsin!

Tack så mycket för ditt svar. Jag provar allt. Lika så kosten. Äter oftast fisk och potatis, har väldigt svårt för fet mat. Däremot mackor i mängder. Sötsaker funkar inte, som godis och bakelser. Spyr bara av lukten. Glass går bra. Dricker mycket bubbelvatten (på rekommendation av läkarn) och äter mycket frukt. Älskar allt som är surt. Försöker äta mest hela tiden, om inte annat få i mig vätska. Är ingen pillerknaprare så vill inte stoppa i mig alltför ofta. Ska prova Cola vid sängen, det var något nytt ????

Mitt illamående/yrsel med kräkningar startade i v 7-8 och har varit sjukskriven i 2 månader nu.. Det var nödvändigt för mig. Inte en chans att klara av att jobba när jag inte fått behålla mat/vätska el knappt kom ur sängen.. Försökt med allt "receptfritt" (sea band och postafen) och sedan med tabletter på recept, lergigan comp, som lindrade för mig! Men fortf varit hemskt utslagen och trött/dåsig som du beskriver. Det enda jag inte testat är akupunktur som jag förstår vissa blivit hjälpta av.

Testat allt i matväg som jag "känt för", lukt- och smakfritt oftast. Ej stekt mat el kryddor. Smått och litet, när d gått. Sen har d också varit att sånt som funkat i 1v plötsligt slutat funka (tex coca cola), då har d bara varit att byta ut till ngt annat.

Sökt hjälp här och hos vården.. Tror dessvärre bara att härda ut denna fruktansvärda tid och göra allt det du beskriver som stärker och är bra under tiden!

NU under v 16 (går in i v 17) har d faktiskt börjat vända smått! Fler kräkfria dagar. Fler "normala" stunder och är lite starkare. Så det finns hopp vill jag säga!!

Min milstolpe är nu v 19-20, då hoppas jag må mkt bättre.

Mitt illamående/yrsel med kräkningar startade i v 7-8 och har varit sjukskriven i 2 månader nu.. Det var nödvändigt för mig. Inte en chans att klara av att jobba när jag inte fått behålla mat/vätska el knappt kom ur sängen.. Försökt med allt "receptfritt" (sea band och postafen) och sedan med tabletter på recept, lergigan comp, som lindrade för mig! Men fortf varit hemskt utslagen och trött/dåsig som du beskriver. Det enda jag inte testat är akupunktur som jag förstår vissa blivit hjälpta av.

Testat allt i matväg som jag "känt för", lukt- och smakfritt oftast. Ej stekt mat el kryddor. Smått och litet, när d gått. Sen har d också varit att sånt som funkat i 1v plötsligt slutat funka (tex coca cola), då har d bara varit att byta ut till ngt annat.

Sökt hjälp här och hos vården.. Tror dessvärre bara att härda ut denna fruktansvärda tid och göra allt det du beskriver som stärker och är bra under tiden!

NU under v 16 (går in i v 17) har d faktiskt börjat vända smått! Fler kräkfria dagar. Fler "normala" stunder och är lite starkare. Så det finns hopp vill jag säga!!

Min milstolpe är nu v 19-20, då hoppas jag må mkt bättre.

Förstår vad du går igenom. Vad sa läkarn till dig? Hur blev du sjukskriven? Det är min största fasa just nu och såhär tidigt. Jag ligger ju inte direkt med huvudet i toastolen hela dagarna, utan det kommer när det själv vill. Jag tycker det är fruktansvärt svårt att planera saker och varje dag vaknar jag med ett hopp om att det skall ge med sig. Stekt mat och kryddor går helt bort för mig också. Levde på soppa i ca v.6-7 och nu spyr jag bara av tanken. 

Det är så sjukt att det är så olika. Många i min närhet som vart och är gravida kan inte förstå hur jag känner, då dom inte känt av något illamående allt och kan äta precis vad dom vill. Det är så orättvist. Jag saknar varken godis, sötsaker eller choklad och är numera ganska glad över att jag inte klarar av att äta det, när jag ändå ligger på soffan hela dagarna. 

Det är så sjukt och säga med detta illamående skrämmer mig från att bli gravid igen, även fast jag vet att det inte behöver bli detsamma. Men detta är inget jag önskat min närmsta fiende och har man inte vart där, såhär länge, så kan man inte förstå hur det känns. Är glad att jag inte är ensam om det, är ju mer vanligt än ovanligt, men det är jobbigt ändå. Både för mig själv och min partner som inte får ett skit tillbaka i mitt tillstånd. Vet inte hur jag skulle klara mig utan honom!

Är gravid med barn nummer 2.. Även denna gång illamående.. Är svårt att leva normalt det enda jag kan tänka och fokusera på är detta illamående och hur man ska försöka äta... Coca cola funkar vissa dagar här andra inte.. Brukar försöka äta hela tiden något litet som några oliver till annat... Jag upplevde dock att mitt illamående blev lite bättre av att ligga inne på dropp på sjukhuset då man blir av med den negativa spiralen... Är i vecka 14 och brukar må illa till vecka 20

.så endast 6 veckor kvar då..men klart jag känner att de är lite bittert av att behöva må så här

En annan grej som hjälpte mig lite - jag var så sjukt trött så väldigt ofta behövde jag sova en stund mitt på dagen, då lättade också illamåendet!

Ja därför jag kände att jag ville svara dig, för jag vet hur fruktansvärt påfrestande det är.. Och för mig har det hjälpt lite att veta att man inte är ensam! Man blir helt knäpp, särskilt efter så lång tid.. Har inte haft ngt socialt umgänge el besök. Det sliter på relationen också som du säger.

Från att vara aktiv, social, heltidsarbetande, tränade ca 4-5ggr i v.. Till att bara kunna ligga i sängen och inte kunna ta mig upp till toaletten ens.. Nä det är inge kul att vara sjukskriven, men jag har ju inget val! Kunde inte ta mig utanför dörren. Hur menar du gjorde? Har du svårt att få hjälp av läkare? Jag har varit hos en läkare på vc flera ggr de senaste veckorna och förlängt sjukskrivningen.. Inga konstigheter. Man hoppas ju hela tiden att det ska vända.. Men insåg att man inte tillhörde dom som d vände för efter v 13.

Ja det är orättvist och svårt för omgivningen att förstå. Men jag har stöd från jobb som tur är. Och visst är man rädd för hur man ska orka igenom resten av grav. Har också en nära vän som levde på som vanligt hela grav.

Ang. maten så har d varit samma här. Inget snacks, sötsaker, choklad el likn. Annars älskar jag choklad haha!! Sugen på grönt och frukt! Fräsch och kall mat. Inte fet mat!! Sallader har gått bra nu sista v (med mozzarella el feta) och kan rekommendera att testa så småningom. Pannkakor med sylt. Mackor. Naturell Yoghurt. Mango kan lindra illamåendet. Kiwi bra för mage..

Tog du medicin nu? Jag skulle testat det mkt tidigare så här i efterhand tänker jag!

Du har fått många bra tips redan!

Jag har precis gått in i v 15 och mått illa sedan 6-7, så pass illa att jag varit sjukskriven hela perioden. Inte en chans att jag hade kunnat orka med att jobba när jag knappt orkat ta hand om mig själv! Nu har jag fler bra dagar än dåliga dagar så nästa vecka ska jag försöka mig på att börja jobba halvtid igen, går det inte så får jag fortsätta gå hemma - fast jag är för frisk för att vara hemma, men för sjuk för att jobba.

Det är viktigt att ta hand om sig själv, ingen kommer tacka dig för att du plågar dig till jobbet när du mår dåligt.

Jag har druckit cola "hela tiden", som någon annan skrivit, salt har också hjälpt mig lite, några chips eller strips eller salta nötter har gjort att det blivit lite bättre för stunden. I övrigt har jag ätit mer äpplen under de här två månaderna än vad jag gjort hela mitt liv.. och annan frukt i massor, gjort mycket fruktsallad och mumsat i mig allt eftersom, sallader har gått bra, "lätt mat" har gått bättre överlag, inget rött kött får jag i mig, det mår jag bara dåligt av.

Annars har jag gråtit på min sambo och sovit mig genom väldigt många dagar, för att "klara av" vardagen, gått runt i morgonrock och försökt röra mig så mycket jag kunnat (ibland har det varit från sängen till toan, toan till soffan, och soffan till toan osv..) Utan min sambo hade hemmet förfallit, som han slitit för att jobba, städa, skotta snö och motionera hundar! =)

Jag fick mediciner vid första läkarbesöket, lergigan comp, och det hjälper mig någorlunda.

Jag hoppas verkligen det ger sig för dig (och mig, och alla andra som mår dåligt) snart, för man blir knäpp av att må dåligt så länge!

Känner igen mig i precis varenda ord! Jag testade att gå tillbaka till jobb på 25% denna v. Tänkte funkar det kan jag alltid öka på eftersom. Men har svårt med resorna till och från jobb fortf som tar all kraft. Som tur är ett jobb som delvis funkar att ta hemifrån, så det gör jag nu. Lättnad eftersom det blir lättare med mat/måltider etc.

Skönt att d vänt lite även för dig. Stort lycka till med jobbstart! Tyckte läskigt efter dessa månader..och igår var jag där för första gången sedan före jul..