Deprimerad 2,8 åring?

Jag har svårt att utläsa ur ditt inlägg att din flicka skulle vara deprimerad eller onormal på något sätt. Hon verkar vara en vanlig liten tjej, om än lite känslig och blyg, och att det kanske är lite olyckligt att just som ett sådant barn ha hamnat på en stor och stökig förskola.
Att inte vilja leka med andra barn i den åldern är ju helt normalt. Vår son lekte inte med andra barn förrän han var drygt 3 år. Och även han var, och är, ganska försiktig och känslig av sig. Han hade sannolikt inte heller mått så bra på en stor, opersonlig förskola. Nu hade vi tur och hittade en helt fantastisk, liten och personaltät förskola där han började när han var 2 år, och han har alltid gått korta dagar, så nu trivs han superbra och leker bra med de andra. Han är 4 år nu.

Kan någon av er gå ner i tid lite, kanske, så att barnens förskoledagar kan kortas? Kanske ni ska minska ner TV- och filmtittande och istället umgås på den tiden och tanka närhet?

Tacksam för svar!

Förskolan är bra på sitt sätt, då de är flexibla på många sätt o en av pedagogerna kan verkligen bemöta min tjej men är dessvärre nu tjänstledighet o så Äre som d e i gruppen. De måste punktmarkera många andra barn då de är så utåtagerande. Det är så olyckligt att gruppen blev såhär utsatt o chefen planerar inte att sätta in mer personal. Har funderat på kortare dagar men d har inte Heller gjort henne tryggare. Hon gick ju 15 h tidigare. Vi trodde att kontinuitet skulle hjälpa men icke.

Pedagogerna säger dock att d e konstigt att hon ej leker men jag håller inte med fullständigt. Hon är ju otrygg där men i hemmet tycker jag ju att hon ska kunna leka. Stackars tjej med stora bekymmer så tidigt i livet ????

Tacksam för svar!

Förskolan är bra på sitt sätt, då de är flexibla på många sätt o en av pedagogerna kan verkligen bemöta min tjej men är dessvärre nu tjänstledighet o så Äre som d e i gruppen. De måste punktmarkera många andra barn då de är så utåtagerande. Det är så olyckligt att gruppen blev såhär utsatt o chefen planerar inte att sätta in mer personal. Har funderat på kortare dagar men d har inte Heller gjort henne tryggare. Hon gick ju 15 h tidigare. Vi trodde att kontinuitet skulle hjälpa men icke.

Pedagogerna säger dock att d e konstigt att hon ej leker men jag håller inte med fullständigt. Hon är ju otrygg där men i hemmet tycker jag ju att hon ska kunna leka. Stackars tjej med stora bekymmer så tidigt i livet ????

Du tror inte att du 'begär'lite mkt av henne? Hon är ännu väldigt liten.

Jag har själv väldigt tätt mellan barnen och vet att man lite omedvetet gör den äldre stor väldigt snabbt. Fast hon fortfarande är liten. Jag gjorde så, och gör än idag fast dom är 10 och11 år nu

Hur gammal är en 2,8-åring? Man kan ju inte göra decimaler av 12 månader.

Jag har tänkte lite på det oxå om man gör henne äldre omedvetet. Hon är ju väldigt verbal och kan mkt. Jag försöker dock tänka på det ibland, men vad ska man kunna begära av en snart 3 åring? Jag blur ju såklart påverkad av vad förskolan säger, såsom hon blir ledsen när man lämnar rummet, vill inte leka själv, tar inte intiativ till lek m andra barn. Det är ganska stora krav egentligen! Jag önskar ju att ngn kunde bekräfta att deras 3 åring också liknar min, men alla vi känner säger att deras barn har kompisar, leker bra själva, är fantasifulla, sover i sina sängar. Men inget av det gör ju min tjej. Hon vill bara vara med mig som mamma, knappt pappa duger just nu o då var ändå han föräldraledig sist innan de började heltid på skolan. Jag kan dock tycka det e synd att hon verkar vara rädd för barn och att det hämmar hennes inlärning o lek framförallt på dagis. Lillebror vill hon inte heller busa med, han är bara ett störmoment. Jag kan nog räkna på en hand då jag sett d ha kul tillsammans o de ör när de åker på varsin bil i vardagsrummet, annars är det bara booooort, min,!!! Neeej rör mig inte!!

Hon får vara nära när hon vill och vi sitter ofta o myser o hon får klappa på mig och gosa, men jag tycker det börjar ta över. Hon är liksom i ett tillstånd där hon är trött och gosig hela dagarna, kommer liksom inte igång. Jag skulle nästan kunna beskriva henne som håglös!

Vad säger förskolan sa du?

Är du säker på att hon är rädd för de andra barnen eller är det ointresse eller en oförmåga att umgås med dem?

Min kille har ett liknande beteende.

På dagis säger de att han ogillar när det blir för rörigt och stökigt, då går han undan och är helst med pedagogerna.

Jag tar det lugnt med det hela för att han är väldigt social och pratar gärna med folk i övrigt.

Han träffar några barn på fritiden i samma ålder, där har jag aktivt gått in och avdramatiserat mötet, visat hur man betér sig för att skapa en naturlig kontakt osv.

Då har han slappnat av och lekt med glädje.

Han leker hellre med äldre barn har jag märkt.

Du skriver att hon är väldigt verbal..? Det var (är) vår son också. När han började förskolan vid 2 års ålder så var han den mest verbale i sin grupp, så han kunde inte prata med de andra barnen eftersom de inte alls var på samma verbala nivå. Av den anledningen var han mest med pedagogerna eftersom de var de enda han kunde prata med. Kan ju vara en anledning till att hon tyr sig till pedagogerna?

Hej,

Jag tycker samma ovan. Din dotter låter alldeles norma.

Känns lite mer som att vuxna i omgivningen har stora förväntningar på henne att vara jätte social och utåt. Ses hon som annorlunda, kommer hon också börja känna sig som det.

Jag har själv en femåring och en som fyller tre i april. Du beskriver hennes ointresse för tex frost eller att hon leker enkla lekar som om det vore negativt, gör inte henne osäker och försök inte styra hennes lek. Engagera dig i hennes lek och fråga intresserad vad hon leker, det kan få henne att känna sig duktig.

Ge henne tid och pusha inte alla måste inte vara super extroverta hela tiden. Alla är vi olika och känner oss bra som vi är tills någon tycker vi borde ändra på oss. Stå upp för din dotter, gå ner i tid så du kan vara lite extra med henne för hon är pytteliten fortfarande fastän hon är storasyster.

Styrkekramar till dig, jätte jobbigt att vara orolig för sina barn. Hade en sån period själv och gick ner i tid. Vi som förälder har det primära ansvaret för våra barn. Fsk kan inte göra mycket iom de är så få på så många barn. Det lönar sig i längden om vi själva jobbar mer med våra barn och gör de trygga hemma. För mig känns det som att mina barn är på fsk för att få leka med andra barn, inte mer. Trygghet först sen kommer allt annat naturligt.

Jätteskönt att läsa bra kommentarer som får mig att fundera några vändor till. Jag kan ha hamnat i en ond spiral där jag jämför för mkt vilket inte är bra!

Förskolan säger att hon är otrygg och ledsen när en pedagog inte är med henne hela tiden. De säger att barnen låter henne vara ifred oxå, så ingen är elak mot henne, åtminstone inte fysiskt. Men hon markerar tydligt när ngn kommer för nära, då tittar hon ner o skakar på huvudet och ibland visar stopptecknet.

Självklart så tar jag mitt föräldraansvar och går ner i tid, om det gör henne tryggare. Det känns bara som om vi alltid har spenderat mycket tid ihop o kommer alltid att göra det. Vi har mkt sällan barnvakt o vi är mest tillsammans hemma som en familj, inte är ute o flänger med de på aktiviteter. Jag har oxå tyckt att hon har fått mkt tid o uppmärksamhet och sin vilja igenom för att visa att hon inte på ngt sätt är bortprioriteras för att lillebror kom. Det är nästan så man tycker synd om honom för att han inte går samma uppmärksamhet, men han har ett helt annat temperament. Så vi tycker ju att vi har tryggat henne mycket, hon sover oxå med oss. Det gör inte lillebror.

Men det kan nig vara så att vi vuxna omkring henne tycker hon är annorlunda, o d känner hon väl av. Ibland kanske man bara försöker för mkt att det blir fel. Såsom att visa nya lekar, visar hur man leker m dockor, dockhus, pippihuset, men hon tycker inte det är skoj. Hon gillar väl inte "tjejsaker" o det har väl många anmärkt på, även vi föräldrar, men inte längre. Vi kanske bara ska fortsätta sitta o kramas i soffan som vi ofta gör, för det e d hon verkar vilja göra nu. Även om jag tycker innerst inne att hon borde vara lite mer aktiv, inte extrovert på ngt sätt, men barn ska väl vilja leka? Barn som inte leker är väl ändå ett varningstecken på sjukdom? Tv begränsar vi såklart, men om hon fick välja vill hon sitta o mysa en hel dag framför tv med sin napp o snutits.

Alltså det kan ju också vara en bra ide att ta henne till läkaren för att utesluta sjukdomar?

Vidare så låter det som att förskolan och dess klimat fått henne helt ur balans.

Finns det ingen annan förskola med mindre barngrupper / lugnare klimat?

Pressa henne inte till lekar, uppmuntra de lekar hon gillar istället. Om hon gillar sitt kök så kanske du kan leka café med henne? Eller något annat liknande :) gillar hon att pyssla? Pärla? Hon låter som ett lugnt barn som gillar stilla aktiviteter