Jag hatar min pojkväns hund!
Jag har stora problem med min killes hund. De är en liten mesig sak som är väldigt ostabil i psyket,vilket jag sagt till min pojkvän men han säger att han inte håller med. Fast tror min kille är medveten om de egentligen. Han har haft hunden i ungefär 2 år nu och hunden var 1 när han skaffade honom, och har tidigare bott i ett hem där han inte blev bra behandlad och killen tog honom endast för att han tyckte synd om honom. Klart att de är synd om hunden men jag hatar den! Kan inte hjälpa det. Den beter sig inte ens som en hund. Man kan tex inte leka med den, varken jag eller killen. Ropar man på den kommer den oftast inte utan ligger och tittar på en precis som om den jävlas med en. Den hoppar upp på bordet så fort den får möjlighet, om man så bara springer in på toan. Vi har ju då haft hunden i 2 år och de är helt omöjligt att träna bort de. När man säger till honom så lägger sig han bara i nåt hörn och skakar. Sen när man så klart får lite dåligt samvete och ropar på honom då så kommer han nästan alltid på en gång och lägger sig på en. Det är typ som att han vet att man har dåligt samvete för han kommer aldrig när man inte skällt på honom. Helt stört. Han har personlighet som en jävla katt men otroligt mesig. Han är väldigt ostabil i huvudet. Speciellt runt folk han inte känner alls. De tog 3 veckor innan jag fick röra honom efter min kille skaffa honom. Han morrar, visar tänder och om någon kommer för nära eller bara nuddar honom lite, så hugger han efter personen. Jag hatar hunden, min kille vill att vi flyttar ihop men jag vill inte pga den jävla hunden . Jag har själv en hund som jag haft sen hon var 8 veckor, och de går inte att jämföra henne med pojkvännens hund. Hon är glad, genomsnäll och helt stabil, jättebra med barn och andra djur. Så en hund borde vara. Men den lille saken han har gör att jag varken vill flytta in och planera skaffa barn, litar inte nåt på den hunden. Jag har sagt till killen att vi borde kastrera honom, men de kommer inte ändra hundens personlighet ändå. Har sagt även att jag inte tycker om hunden överhuvudtaget. Men har inte kunnat med att prata om att han ska göra sig av med honom(förutom en gång när han högg efter mig när jag skällde på honom för att han skällde på andra hundar och blev helt galen, som han alltid blir ) . För min kille är ju dock hunden speciell eftersom han skaffade honom när han mådde dåligt och hunden gjorde ju så han kom ut mer på dagarna och började stegvis må bättre, de är killens egna ord. Han ser därför inte hunden på samma sätt som mig skulle jag tro. Vad ska jag göra?