När jag är glad vill jag begå självmord
Varje hon jag lyckas med något och jag blir väldigt glad så kommer jag upp till sådan glädjenivå att jag blir sjölvmordsbenägen. Inte att jag försöker begå självmord, men jag får tankar om att jag behöve ta mitt liv. Jag blir "deprimerad och får dödsvilja i/under glädjen", om jag uttrycker mig rätt.
Är det inte fråga om glädje och hopp som gör mig deppig så kan jag i andra vevan få en dipp nedåt med hårda angestattacker som gör mig ledsen, orolig, etc. och även då vill jag begå självmord.
Det känns som att jag alltid måste hålla mig på en rimlig balans och inte ha för mycket av det ena eller andra för att klara mig i vardagen. Men jag saknar glädjen dock..
Vad är det för fel på mig? Vården har utrett mig och konstaterat att jag inte är bipolär. Vad är det för fel då? Jag kan dock berätta att jag senaste halvåret varit deprimerad pga psykiskt trauma efter att det tog slut mellan mig och min tjej.
Är det någon som eventuellt har en förklaring till varför jag känner som jag gör? Nägon som varit med om något liknande? Det är verkligen jättejobbigt att leva såhär.