• Notetre

    Livrädd

    Hej!

    Jag håller på att bli tokig av mina egna tankar. Jag väntar mitt första barn och är i vecka 15. Jag har under många år försökt blivit gravid men det har inte blivit något. I slutet på förra året så träffade jag en ny partner och blev gravid direkt. Vi båda är jätte glada för det. Men jag kan inte riktigt glädjas åt det fullt ut. Den 23 mars är det dags för första ultraljudet och jag är totalt livrädd att dom ska säga att det inte finns något i magen eller att jag fått missfall tidigare så barnet har varit dött ett tag Eller att det finns skador på barnet som kommer påverka barnet resten av denna liv. Det kan låta hemskt att säga, men jag vill inte sätta det barnet till världen i Så såna fall och jag undrar om det är möjligt med en abort då?

    Finns det någon annan som känt sån stor oro inför erat första ultraljud?

  • Svar på tråden Livrädd
  • Fröken Smilla

    Jag höll på att svimma i väntrummet när vi skulle göra VUL. Vi fick tidigt VUL i vecka 9 eftersom vi gjort IVF, och jag var så rädd att det inte skulle finnas något levande. Men allt såg jättefint ut. Vi har också väntat länge och var så rädd att något var fel.

    En kvinna i min närhet fick dåliga besked på RUL och de fick avbryta graviditeten, men försök tänka positivt! Jag vet att det är lättare sagt än gjort de flesta graviditeter går ju faktiskt bra!

    Lycka till nu! Du ska se att allt är bra med knodden! Försök njuta av graviditeten, det finns ju inget som talar för att det är nåt fel

  • Lutetzia

    Jag känner igen mig så. Har försökt i flera år och skulle ha börjat med ivf i höstas men sköt upp det av olika anledningar - och nu är jag spontant gravid! Samtidigt som jag vill gå på ultraljud för att få veta mer om graviditeten, så är jag hemskt nervös och frukar det värsta. Att allt skulle vara ok känns nästa för bra för att vara sant efter alla dessa år.

Svar på tråden Livrädd