26 zopiklon och 32 propavan.

Du dör inte av det där oavsett.

Att ta sitt liv är ingen enkel handling, oavsett om man bestämt sig eller ej så är det en sådan handling som ofta gör att vi tvivlar in i det sista.

Jag tycker det var starkt av dig att lägga tillbaka tabletterna. Det är inget tecken på svaghet/värdelöshet eller något annat. Det är ett tecken på styrka anser jag. För det är aldrig enkelt att må såpass dåligt att man funderar på att ta sitt eget liv.

Jag råder dig att ringa till någon. Finns tex psykakuten, jourhavande präst, jourhavande medmänniska, nationella hjälplinjen med mera att ringa. Om du inte vill ringa till något av de ställena kanske du har en anhörig att ringa till för att prata eller distrahera dig.

Tänk på vad du gör snälla! Be om hjälp , inget är så illa att man behöver ta sitt liv. Ring någon ,be om hjälp! Kram

Jag känner med dig och tycker inte alls att du är värdelös. Du är stark som la tillbaka tabletterna. Jag är helt övertygad om att du kan övervinna ångesten, men du måste be om hjälp. Kanske mer än en gång, om du inte hittar rätt direkt. Och försök orka ställa krav på sjukvården! Mediciner är känsligt och man kan behöva byta, och då krävs tålamod. Ta hand om dig, och lycka till. 

Du är inte värdelös! Det var det klokaste beslut du kunde ta. Jag hoppas verkligen att du får hjälp, ditt liv är värdefullt.

Jag är inne på min tredje sort medicin. Alla verkar vara skit. just nu har jag en sort som har speciella krav för att skrivas ut, men inte hjälper den heller. Idag har jag tillbringat hela dagen i sängen. Önskar bara att dagen ska ta slut så jag kan sova igen. Jag skulle ta känslodöd zombie alla dagar i veckan före det här måendet. 

Tabletter verkar vara den lindrigaste metoden att ta livet av sig. Jag står mellan det och hängning. Har inget skjutvapen, att skära sig tar för lång tid och att hoppa framför tåget är elakt mot lokföraren. Att hoppa från en bro över motorvägen har för stor överlevnadschans. 

Jag skulle dock behöva lite bättre tabletter att kombinera. Sömntabletter tillsammans med värktabletter och alkohol borde ju fungera så länge jag inte kräks eller blir hittad för tidigt. Synd att jag inte vet hur man får tag i knark. Spice verkar ju effektivt.

Narkotika är inget jag rekommenderar, även om zopiklon knappast är bättre.... Har du oförklarlig depression eller har du varit med om något traumatiskt? Du måste höra av dig någonstans och se till att få hjälp, du har bara ett enda liv. Tar du steget får du aldrig möjlighet att ändra dig.

Skulle jag någonsin bli kroniskt deprimerad skulle jag se till att testa avföringsdonation, hur sjukt det än låter.... Finns de som blivit friska från depressioner när de fått det för sina kroniska tarmbesvär. Googla det istället för cannabispreparat. Om det finns tydliga anledningar för din depression, så snälla sök hjälp.

Och prova tillskott av melatonin istället för zopiklonskiten, det är rena giftet funkade för mig, jag tar bara zopiklon i nödfall.

Ja alltså, alla har vi ju våra åsikter som vi grundar på olika erfarenheter, kunskaper och liknande. Jag själv utbildar mig inom medicin (kallar mig verkligen ingen expert varken i experimentiella oljor eller bajs) och jag är väldigt intresserad av mikroorganismer, speciellt nyttiga sådana. En tarmflora i obalans kan ge sådana störda fysiska åkommor och jag tror att kronisk depression är en av dom. Dock känner jag mig lite dum att jag ens går in på sådana här saker när ts mår som hon/han gör :/ så ts, glöm det jag sa, du mår definitivt för dåligt för att chansa med något alls... Sök akut hjälp, man ska inte behöva må som du gör. Har du ingen nära anhörig som kan stötta dig att ringa akutpsyk eller liknande?

Håller med om att du är stark som väljer det rätta alternativet. Att vara inne på tredje medicinen är inte mycket för en del tyvärr men försök tänka som så att den perfekta medicinen för dig finns, du har bara inte hittat den. Eller kanske du behöver en kombination? Vad har du för diagnos?

Jag tillbringar dagarna i soffan just nu. Försöker tänka att det är ok, just nu klarar jag inte mer. Blir jag för dålig är det inläggning som gäller och så dålig är jag inte just nu. Du ringer väl eller åker in till psykakuten om du blir för dålig? Du är värdefull. Det går att må bra igen även om jag själv har svårt att tro på det just nu. Är bara erfarenheten som säger mig att det här går över.