Anonym (orolig själ) skrev 2015-03-10 10:15:05 följande:
Någon som tänker och velar precis som jag. Visst är det jobbigt?
Jag jobbar också väldigt mycket ibland, jobbar som IT konsult och veckorna kan ligga allt ifrån 40 - 80 timmars veckor beroende på projekt och deadlines.
Det känns helt omöjligt att kombinera med barn. Jag har till och med varit inne på att jag kanske måste skola om mig för att få tid med barn, ett mindre krävande arbete. Det är ju aningen sjukt egentligen.
Vi har ett tryggt och stabilt förhållande. Vi bor i en bostadsrätt och har bil. Jag är snart 26 och sambon 29, så nej det är ju ingen brådska åldersmässigt för mig direkt, men längtan har funnits sedan flera år tillbaka. Sambon har större sparande än mig, mitt är inte direkt uppseendeväckande vilket också ororar mig lite. Men ambitionen är ju att bygga upp det kontinuerligt.
Känner igen det där med osäker arbetsituation. På sätt och vis vill jag utnyttja hur vår livssituation ser ut idag. Då sambon jobbar som elitidrottare och har mycket ledig tid. ja förutom resor, jobbar ofta helger osv. Men ofta är han då ledig från tidig eftermiddag de dagar han jobbar. Och det är tryggt ekonomiskt. Skulle vi vänta flera år så är det möjligt att han kanske pluggar eller är i början på ett arbete, dvs en minskad ekonomisk trygghet och mindre tid tillsammans. Då kommer förmodligen jag behöva jobba med och vi kanske måste skola in barn på förskola tidigare än vad jag egentligen vill. Är det konstigt tänkt?
Ni verkar också har väldigt bra förutsättningar med en trygg relation i grunden. Hur mycket har ni pratat om att skaffa barn? Hur gammal är din man?
Ja det är jättejobbigt att vara såhär velig om detta. Jag tycker att det är helt sjukt att du skulle behöva skola om dig för att få barn. Nejnejnej, inte om du trivs med ditt yrke. Utifrån din sambos arbetstider verkar det ganska lämpligt att satsa på barn nu och att du tar en lagom längd på föräldraledighet, sedan när du gått tillbaka till jobbet får han ta ansvaret för barnet från tidig em medan du är kvar på jobbet. När du kommer hem tar du över så att du får någon timme med barnet och sedan kan han ta hand om barnet igen om du behöver jobba mer hemifrån. Kan han vara föräldraledig från sin elitidrott eller faller det på dig? Menar du att hans inkomst räcker som det ser ut nu och att du kan vara föräldraledig hur länge du vill? För jag ser annars att det är rimligt att du tar det första stora ansvaret under föräldraledigheten, sedan tar han ett större ansvar och att du tar ett större ansvar för barnet om han vill vidareutbilda sig sedan.
För egen del känner jag å ena sidan att jag bör jobba heltid med tanke på pensionen och den låga lön jag har, samt att jag inte började heltidsarbeta förrän vid 28 (pluggade och jobbade extra i massor av år). Å andra sidan hade det ju varit skönt att jobba mindre de första åren förstås. Men för mig är det viktigt att kunna köpa ett fint hus och kunna betala för det, men när man väl har barn kanske man resonerar annorlunda. Dock bor vi i en hyrestvåa och kommer gå direkt på att köpa hus, och har ingen lust att köpa något billigare/mindre/sämre standard så länge för att bo billigare och därmed kunna jobba mindre. Detta eftersom det bara kommer innebära att det blir JAG som jobbar deltid, får sämre pension och mer ansvar för hushållet för min man kommer inte kunna jobba deltid på den typen av jobb han har (detta inser jag själv, han kommer bara behöva göra lika mycket på mindre tid och för mindre betalt).
Skillnaden för dig är ju att du faktiskt längtar och det talar ju för era barnplaner. Jag längtar inte direkt för jag tycker generellt inte om förändringar och jag vet inte hur jag kommer se ut under graviditet (måste sluta med en medicin mot en hudsjukdom) eller hur barnet kommer vara t ex om hen har kolik, vill bli buren hela tiden etc. För mig handlar det mest om att det kommer märkas väldigt mycket tydligare med barn i vårt förhållande att vi har väldigt olika jobbförutsättningar... jag vill att min man ska kunna satsa på sitt jobb eftersom han redan lagt ned mkt engagemang på det och med tanke på att karriär inte är så aktuellt för mig så vore det ju trevligt om en av oss kan dra in lite mer pengar, men det innebär ju att det blir det klassiska att den lågavlönade kvinnan tar största ansvaret om barnen och idag är vi väldigt jämställda så det kommer bli en STOR förändring när vi får barn, eftersom min man tyvärr inte kan vara kvar på den barnvänliga arbetsplats han har nu. Eventuellt måste vi flytta åtminstone tillfälligt dit han får jobb och om det blir så kommer vi nog satsa på barn direkt, så får jag bygga upp mitt jobb sedan. Min man är 30 och vi har diskuterat barn fram och tilbaka de senaste två åren. Så det är väldigt veligt.
