• OroligPappa

    OroligPappa

    Hej!

    Jag har börjat bli lite orolig för min son som är snart 9 år. Vi har haft varannan vecka fram tills han började skolan, sen bodde han bara varannan helg och lov hos mig. Från och med i höstas har vi haft varannan vecka igen. I början när vi började med varannan vecka så kände jag knappt igen honom, han har alltid vart väldigt väluppfostrad och jag tycker man ska vänta på sin tur. Men nu va det jag först hela hela tiden. Har blivit bättre nu när vi har varannan vecka. Men nu till det som gör mig lite orolig. Han är sängvätare, men vart betydligt bättre en ganska lång period. Han kunde vara torr fyra-fem nätter på en vecka. Men nu har det blivit värre, har inte varit torr dom senaste månaderna, han har börjat bajsa på sig på dagarna, va längesen det hände.

    Det har varit tjafsigt mellan hans mamma och mig ända sedan vi separerade. Misstänker att hon pratar illa om mig till honom och att han inte mår så bra som han har gjort förut. Jag har varit i kontakt med soc ang det här. Jag gjorde en anmälan själv, dom viftade bara bort allt som att det inte va något problem, men jag anser att jag känner min son bäst. Han har inga problem att få kompisar, social och vågar ta för sig. Jag är mest orolig om han blir indragen i något mellan mig och hans mamma. Vet utav egen erfarenhet att det kan vara väldigt jobbigt att vara där mittemellan sina föräldrar.

    Jag tror att han skulle kunna må bra utav att få prata med någon om hur han egentligen mår. Han frågar mig ofta om jag är arg på mamma. Jag säger nej såklart att jag inte är.

    Jag och hans mamma har bara mailkontakt som soc rekommenderade att vi skulle ha. Dom tyckte inte jag skulle bry mig när han va hos sin mamma, men blir orolig när jag ser tecken som med bajsandet, känns som att det är för att han kräver uppmärksamhet. Han hade jätte svårt att säga att han älskade mig, jag krävde inte att få höra de men nu när vi har varannan vecka igen så kom det tillbaka helt naturligt. Nu kan han komma och mysa i soffan, han hade svårt med sånt förut, därav min misstanke plus tecken med bajs och kiss( kissar ibland på sig på dagarna med).

    Nu till min fråga, vart kan jag vända mig och få tips och råd?

    Jag vill bara att min son ska må bra och slippa tänka på relationen mellan hans föräldrar. Jag pratar aldrig om saker om hans mamma så han hör.

    Med vänlig hälsning, OroligPappa

  • Svar på tråden OroligPappa
  • OroligPappa
    vuxenmentrött skrev 2015-03-10 21:30:20 följande:

    BUP tror jag kan hjälpa dig o din son på ett bra vis.


    Bup säger att han inte mår tillräckligt dåligt, hur dom nu kan veta de...
  • Flickan och kråkan

    Bup har långa köer och tvingas givetvis prioritera. Jag skulle börja på "närmare" håll som skolkurator och skolpsykolog. Det kan även vara en ingång till Bup om det behövs.

  • OroligPappa

    Tack! Får kolla vidare den vägen. Vill inte göra för stor grej utav det heller om jag är helt fel ute. Men bris för föräldrar kan det vara någon väg?

  • vuxenmentrött
    OroligPappa skrev 2015-03-10 21:45:13 följande:
    Bup säger att han inte mår tillräckligt dåligt, hur dom nu kan veta de...
    ja hur dom nu kan veta det, man blir verkligen trött på att höra en bedömning innan dom ens har träffat ett barn. Men gå du på din magkänsla och som sagt du könner ju din son bäst. Har du själv pratat med honom om problemet. Hoppas ni kan hitta en lösning :)
  • Litet My

    Börja med skolkuratorn tänker jag. Om inte annat för att en kontakt är bra att etablera så det blir en "naturlig del" att få ha ett andrum där och prata (många barn tycker det är jättejobbigt att prata om sina föräldrar) i det läget är det bra om de känner varandra lite innan. Har ni gemensam vårdnad kan det dock vara så att båda vårdnadshavarna måste vara överens om det. Att inte vara så känslosam, mysig och kramig lan vara något dock är många 9 åringar lite sådär. Min egna prioriterar ofta bort familjen till förmån för vänner, dataspel, aktiviteter och annat som är roligare och han är inte alls så kramig som när han är yngre.(ibland känns det lite som att man måste boka tid med honom för att ens hinna talas vid) Däremot låter inte "inkontinensproblemen" som något normalt, ibland är det tecken på stress och oro hos barnet. Hur som helst, lycka till och hoppas det ordnar dig för dig och barnet.

  • Litet My

    BRIS för vuxna kan vara jättebra, inte minst för att få ösa ur sig och få tips. Ibland är det lättare och man får får neutrala svar från en okänd person jämfört med någon som känner en själv och/eller ens ex.

Svar på tråden OroligPappa