Feberkramp? Epilepsi? Hjärntumör?

Försöker ta det här "ganska kort" och sakligt, är naturligtvis orolig nu och undrar om någon med erfarenhet vill dela med sig av sina upplevelser när era barn drabbats av feberkramp eller epilepsianfall.

Det här hände häromkvällen:

Dottern, 2 1/2 år, sover bredvid mig när jag ligger och tittar på film. Hon är förkyld, är ofta förkyld, men har sällan hög feber. (Vid hög feber har hon aldrig reagerat/påverkats så här tidigare.) Kvällens temp ligger på 37,8 - kollade tempen strax innan hon somnade. Hon fick också en alvedon eftersom hon visat att hon hade ont i halsen.

Hon börjar plötsligt röra sig oroligt. Jag betraktar henne en stund för att se om hon kommer till ro igen. Så kryper hon ihop med ryggen och rumpan uppåt och då ser jag att hon skakar. Hon är inte vaken. Lägger handen på hennes rygg och undrar vad hon drömmer för läskigt, då känner jag att hela ryggen är spänd. Hon gnyr och börjar rycka kraftigare i kroppen. Jag försöker väcka henne, men hon vill inte riktigt vakna till. Tar upp henne i famnen och då börjar hon skrika och gråta. Hon kämpar sig ner i sängen igen och lägger sig på samma sätt, rumpan uppåt, händerna för ansiktet. Tar upp henne igen, jag brukar ju alltid kunna trösta och lugna henne, dessutom är hon en glad tjej som alltid sover gott.

Hela kroppen är spänd och musklerna hårda. Händerna hopknutna och ansiktet ansträngt, biter ihop. Benen och armarna som pinnar. Jag känner fort på pannan, inte så varm. Hon är väldigt upprörd. Rycken blir kraftigare. Och hon ropar "vill sova mera mamma!" Gråter hysteriskt. Svårt att få ögonkontakt. Jag beslutar att lägga ner henne igen och ringer 1177 - "barnakuten", säger dom. Nu ligger hon i fosterställning och verkar sova medan kramperna drar genom kroppen. Jag klär på oss och packar in oss i bilen. Hon börjar krampa igen. Jag upplever kramperna som om dom pågår i ett slags skov? I bilen kräks hon. Jag märker att hon försvinner bort lite igen, verkar väldigt trött.

Vi tar oss in på akuten. Nu ligger hon stilla i min famn och jag får ögonkontakt ibland. När vi väntar på läkaren vill hon inte prata och svarar inte på tilltal, hon som alltid är så glad i att prata och fråga och peka ut saker :( Allt som allt har "anfallet" pågått i ca 30 minuter. Hon kräks lite igen. Säger inte ett pip när dom sticker henne i fingret.

Ingen infektion i kroppen, visar testerna. Läkaren säger att det kan vara feberkramp, men att en del talar emot det också, dvs: ingen egentlig feber, alvedon i kroppen och långvarig kramp. "Ni får snart en remiss till EEG, men just nu mår hon bra." Det tar ett tag innan jag uppfattar att han faktiskt också säger "för att utesluta epilepsi."

Men det är nog feberkramp, försäkrar han mig om. Inget mer görs, och det förstår jag, hon sover och mår bra. Jag packar in oss i bilen igen och kör hem, hon sover. Vi lägger oss i sängen. Plötsligt tittar hon upp och säger "hej hej, hej där!" Hon är alldeles klar i blicken och jag känner att nu, nu är hon tillbaka. På morgonen är hon sig själv, men jag är inte riktigt mig själv längre. Jag är en orolig och rädd mamma nu som bara väntar på den där remissen och letar efter avvikande beteenden hos henne. Feberkramp? Epilepsi? Hjärntumör? Vad var det egentligen som hände med min lilla flicka?

Någon som varit med om något liknande och vill komma med lite input? Tacksam för svar!