Utvecklat ticks...

Hur gammal? Ticks är vanligt, och vanligare hos pojkar i lågstadieåldern. Växer oftast bort, enligt allt jag läst om det. Ska enligt många källor helst inte anmärkas på heller, då detta kan trigga ticksen ännu mer.

Förstår att det är jobbigt om andra ungar retar, och det förvärrar troligen ticksen. Finns det stunder/aktiviteter då de är extra tydliga, och tvärtom?

Hej tack för att du tog dig tid och svarade.
Han är precis fyllda 10 år. Hans ticks har eskalerat bara senaste månaden. Pratar bara om det när jag märker att han drar sig undan och är "nere". H

På hans cirkusträningen märks det inga ticks, det är när han ser på tv eller bygger lego när han är stillasittande länge som det ser så hopplöst jobbigt ut.

Funderar på att prata om det i hans klass att han lider av en jobbighet. Kanske barnen blir mer förstående...

Vet att min mans bror har  någon diagnos och lider av svårare ticks så det ligger ju också i släkten.

Låter EXAKT som min nioåring, men det är helt normalt. Om du googlar tourettes och det enbart är ticsen som stämmer så kan du släppa det. Varken skolan eller bup ville göra nåt åt detta när det gäller sonen. Vanligare hos känsliga barn vilket han är. Han har dock inga problem med koncentration osv, har din det? Enligt fröken så är det inget barn som sagt nåt, hon tyckte vi skulle låta det vara och inte göra nån grej av det, "här får alla vara som de är" :)

Kan tillägga att det är vanligt att det ökar vid vila, som tv osv. Syskonen blev tokiga förut... Vi hör honom även när han lagt sig på kvällarna. Jag tror på extra tid, omsorg, prat. Luska i hur han mår, hur skolan är osv. Våran har haft det i tre år ca, bytt ut vissa, andra kommer tillbaka. Lugnare ibland. Ökade extremt vid jul, förståeligt då han är den enda av barnen som är besatt av julklappar osv, han kunde knappt sova :)

Åh tack för svaret, nu blev jag lite klokare, har slutat att observera honom, vissa dagar är sämre än andra dagar.
Vi har även drastiskt slutat med allt socker i vardagen, inte för att jag tror att det gör varken till eller från, men det skadar ju inte att bli nyttigare heller.

Min son har varit med om en olycka när han var liten så det tog lång tid för honom att lära sig gå igen och få tillbaka självförtroendet. I samma veva började han bli nervös av sig och bita på naglarna, mardrömmar på natten men efter många samtal med psykolog blev han mera stabil.

Ticksen bröt ju ut nu i höstas då han fick sin tandställning men jag tycker själv att det kanske är lite långsökt att se någon koppling till den,.

Tror absolut att det kan finnas en koppling, min son blir värre tex vid framförande av något i skolan, en ny jacka, kalas osv, roliga som jobbiga saker, allt som antingen ger honom uppmärksamhet eller ökar prestationstrycket eller förväntningar.

Tråkigt att höra om olyckan, hoppas det ska gå bra för din son. Ticsen kan du lugnt avvakta med att "åtgärda" :)

Min son är nio nu och har inga tics för sig just för tillfället, men vi har haft både skumma rörelser med ögonen och harklingar. Så det verkar vanligt och skolsköterskan tyckte inte heller vi skulle gå vidare med det. Och det gick över efter en tid.