att skilja på jag och du

Vår son hade svårt med din - min och du - jag tills han var närmare 3 år. Och han har inte någon diagnos. Han pratade otroligt bra. Han var den mest verbala i sin förskolegrupp när han började förskolan när han var 2 år. Och han pratade i långa meningar och tydligt. Men han blandade ihop du och jag. Han kunde säga: "Du vill ha den där apelsinen!" eller "Du vill inte gå ut nu!" och mena sig själv. Lite roligt när han pratade med människor som inte kände till detta...
Men det handlade nog bara om något misstag i avkodningen av ordens betydelse. När han var runt 3 år så rättade det där till sig och sen var det aldrig mer några problem med det.
Så...det behöver inte ha med din sons diagnos att göra att han blandar ihop det. Dock vet jag inte hur vanligt det är. På förskolan verkarde de inte särskilt förbryllade, så de hade nog hört det förut.

Min 2,5-åring har ganska nyss börjar få kläm på jag och du. Hon kan fortfarande säga fel på mitt/min och ditt/din ibland. Annars pratar hon också förhållandevis bra. Tror inte det är ovanligt för åldern.

Det är rätt vanligt.  
Han tilltalas alltid "du", hans rum heter "ditt rum", mamma kallar sig "jag" och hennes rum är "mitt rum". 

Min autistiske son hade också jättesvårt med detta och löste det genom att kalla folk vid namn istället, även sig själv. Typ "Ki gå ut" istället för "Jag vill gå ut".

Tack igen för era svar. På sista tiden har han börjat använda jag om sig själv. Tänker att resten också kommer att komma om han nu börjar förstå skillnaden på jag och du.

Vår son med autism sa också "du" om sig själv. Men han slutade med det ungefär i den ålder din son är i nu. Vår andra son, som inte har autism, sa aldrig du om sig själv.