Kan någon peppa mig inför besöket på Smärtkliniken i Västervik?
Hjälp!
Jag mår så otroligt dåligt nu, djupt deprimerad och full av ångest! Om inte ångesten fanns skulle jag inte ens orka gå upp ur sängen. Ångesten kryper i kroppen och "tvingar" mig att göra saker, som att skriva här på FL, för att inte en panikångestattack ska bryta ut... Då överlever jag inte, om panikångestattackerna tar över. Jag kommer att tappa all kontroll och göra det jag mest längtar efter. Men jag kan ju inte lämna den enda familjemedlemmen som älskar mig, som behöver mig! Men hur orkar man leva när man bara vill dö...
Jag som alltid har varit en "tröstätare" och alltid ätit mer än normalt när jag mår dåligt, har förlorat all matlust sedan ca 3 mån tillbaka. Jag får tvinga mig att äta, så det blir bara enkel skitmat som går snabbt att fixa och full av tomma kalorier, så jag går inte ens ner i vikt...
Men jag orkar varken handla eller laga mat, orkar inte äta och framför allt - jag VILL INTE äta något. Men har otroligt känsligt blodsocker, så jag tvingar i mig något för att inte krascha totalt flera ggr/dag. Jag vet hur fel det är, att äta så här försämrar bara blodsockret och kroppen, men hela mitt liv känns så meningslöst nu...
Om ett par dar ska jag till Smärtenheten på Västerviks sjukhus - igen. Jag fick en ny remiss från min läkare på vårdcentralen eftersom min smärta har förvärrats och förändrats. Jag (och läkaren) tyckte att det var dags för en "second opinion" av en annan läkare, eftersom det gick så illa förra gången...
För några år sedan fick jag diagnosen fibromyalgi där, men ingen utredning gjordes. Jag träffade läkaren (dr O.R.) EN gång, ett besök som jag fick med kort varsel då någon annan avbokat.
Jag hade väntat i flera år på att få hjälp (en remiss) och blev så glad när läkaren äntligen skickade den och Smärtenheten godkände remissen. Ännu gladare blev jag när väntetiden förkortades i och med den avbokade tiden.
Sedan gick allt åt skogen. Läkaren lyssnade på min historia (trodde jag), gjorde en snabb kroppsundersökning och jag reagerade på nästan alla triggerpunkter. På mindre än 2 timmar gick jag därifrån med diagnosen fibromyalgi och grät hela vägen hem...
För det kändes så hopplöst och meningslöst, jag hade redan innan detta besök testat alla mediciner som t ex Tryptizol, Lyrica och Cymbalta - utan någon förbättring alls, jag blev istället sämre. Det fanns alltså ingen hjälp att få. Jag har så svår smärta att ett normalt vardagsliv är ett helvete och det är nästan omöjligt att hitta både läkare och sjukgymnast som är villig att lyssna och förstå.
Jag trodde att jag skulle få en ordentlig utredning, som jag hade hört att andra har genomgått på Smärtenheten. Jag hade hoppats på att man skulle utesluta andra (reumatiska) sjukdomar, andra tänkbara diagnoser, INNAN man satte en diagnos som fibromyalgi.
Eftersom jag kände mig så bortviftad av läkaren så begärde jag ut min journal efter ca 1 år. Precis varenda sak jag berättade för läkaren (och det lilla som finns med i journalen) är helt fel - snarare motsatsen till det jag berättade. Allt i journalen är alltså 100% felaktigt - men ingen på Smärtenheten brydde sig om det när jag ringde och påpekade detta.
Journalen är dessutom väldigt kort, dr O. R. tycks alltså inte ha lyssnat alls på vad jag sa eftersom han inte ens fick med de viktigaste delarna. Jag blev så otroligt besviken över att ytterligare en gång har blivit bortviftad, att min smärta och mina problem med kroppen (som omöjliggör ett normalt vardagsliv), bara blir nonchalerat. INGEN lyssnar på mig, det är som att alla tror att jag ljuger/överdriver eller så är jag helt osynlig. 
Just nu funderar jag på att avboka tiden på Smärtenheten, jag mår så dåligt av tanken på att träffa den här läkaren igen...
Hur ska jag kunna få hjälp av en läkare som inte brydde sig förra gången? Jag får inte ens träffa någon annan läkare på Smärtenheten, begäran ställdes specifikt i remissen med tanke på att jag vill ha en annan läkares åsikt - inte samma surpuppa igen... Och hur trevlig och glad är han den här gången när jag kommer tillbaka för att ifrågasätta hans diagnos? ALLA läkare hatar att få sin auktoritet hotad, och det gör jag genom att inte acceptera fibromyalgi som enda diagnos när man inte har uteslutit andra tänkbara diagnoser...