Orkar inte med bonusarnas mamma

Hur gamla är barnen?
Ju äldre de blir, ju mer kan han/ni ta direkt med dem istället. När de slutligen fyller 18, så kan ni ge mamman en fet spark i röven en gång för alla, och bryta kontakten helt.

Får du och din familj någon stöttning eller hjälp i detta? Om det hållt på i 8 år och inte påvisar någon form av förändring kanske det är dags att ta hjälp för att sätta stopp?

Jag har tyvärr inga bra råd att ge då jag själv levde i 11 år i bonusfamilj innan jag gav upp, med sorg i hjärtat ska poängteras. Jag tvivlar på att det blir bättre bara för att barnen till slut blir myndiga, jag insåg i alla fall att jag för all framtid skulle vara tvingad till umgänge med min mans exfru, det kommer ju studenter och andra firanden och de kommer ju alltid ha ett band till varandra i och med deras barn.

I mitt fall så var inte biomamman så knepig som din verkar vara istället hade hon ett utstuderat betéende att uppträda trevligt osv. samtidigt som hon förminskade mig och pappan och i hennes ögon var vi värdelöst "trash" som på sin höjd kunde vara "barnvakt" åt hennes barn. Vi kördes alltid över totalt när det gällde allt mellan semestrar, byte av veckor och julfirande mm. Jag ingick aldrig i familjekonstellationen överhuvud taget, trots att jag funnits med i barnets liv i 11 ÅR (!) var jag helt betydelselös och hade inte med någonting att göra.
När jag offrat alla år och lagt mitt eget liv åt sidan tillräckligt länge så kände jag bara att det var nog. Jag vill bestämma över min egen tid, äga min egen semester och fira jul när och med vem f-n jag vill med MIN familj.

Jag tror tyvärr inte att det kommer förändras någonsin för er, antingen får ni sätta ner foten och markera och se vad som händer eller förlika er med att hon kommer styra ert liv för alltid.

Nej man behöver inte ha någon som helst kontakt.
Vi firade hans barns student hos oss, och mamman hos sig.
När dom fyller år så brukar vi bjuda hit dem och fira dem här. Hur deras mamma firar dem vet jag inte.
Så visst går det att bryta helt.

Det där ska vi ta efter.

Aldrig att jag skulle försätta mig att hamna runt samma bord som min man ex och hennes släkt.

Ingen mår bra av det. Ingen går längre på hyckleriet om fungerande samarbete

Varför låter ni henne hållas? Skulle inte lägga ngn energi på ngn som är störd..

Tack för era svar. Man känner sig inte så ensam då, det härmär ju inget man direkt kan prata med folk om.

Vi har sagt ifrån, min man har verkligen markerat, men hon är oerhört enveten speciellt när hon mår dåligt, då strömmar smsen och hon ska fightas om allt. Det är så svårt att förklara, att man sagt ifrån men att en person fortfarande inte ger sig. Hon använder mycket barnen i sina resonemang. Vilket bara gäller från hennes sida, inte annars.

Ess: vi ska göra precis som du skrev. När den yngre fyller 18 så bryts all kontakt, hennes nummer ska spärras från mobilen.

Men det är länge tills dess. Den yngsta är ju bara 11 år.

Vi räknar också dagarna tills bonus fyller 18... herre jävlar vad vi ska fira.

Hej! Om hon hållit på så många år så måste hon ju få ut någon reaktion från din man med alla dessa sms, annars skulle hon väl inte fortsätta såhär länge. Kan du ge något exempel på vad hon kan skriva? Jag skulle kräva att min man gav fan i att svara såvida det inte handlar om viktiga saker som hämtning av barn/tillställningar på skolorna osv. relevanta saker helt enkelt. Låter som att hon får/tar alldeles för mycket tid i era liv och så ska det ju inte vara!

Var det så att han lämnade henne för dig? Inte för att det ger henne nån rätt att hålla på så där, men det kanske kan förklara hennes behov av att förstöra er lycka.

Jag antar att det är din man hon sms:ar till och inte till dig? Om jag var dig skulle jag försöka hålla mig utanför bråken så mycket som möjligt.

Jag är själv i den situationen att min exman har en ny kvinna och jag känner mig väldigt svartsjuk. Jag muckar inga gräl, skriver inga elaka sms och skulle aldrig få för mig att använda barnen som vapen. Tvärtom har jag en väldigt bra kommunikation med exet för det mesta. Men om vi hade några bråk skulle jag nog bli tusen gånger argare om hon så att säga lade sig i bråket. Jag skulle vilja att det bara var mellan mig och exet i så fall.