Vuxet förhållande

Oj svårt, och skumt att hon vill vara med honom när han inte ens kommit in i puberteten ännu. Men de vet förhoppningsvis att de inte får ha sex utan att det skulle vara olagligt, dvs tjejen kan bli dömd för våldtäkt på minderårig eftersom hon är över 15 och han under...

Det är svårt pga att när man är så liten som han så är det ju lätt att "rätta sig" efter omgivningen, man har inte så mycket egen vilja och säkert ännu mindre när man är kär.

Vill hon aldrig vara själv med sina kompisar? Känner ni hennes föräldrar? Kanske ni skulle ta och bjuda med någon av hans gamla kompisar på någon resa eller så, så att han kommer ihåg hur roligt det är att vara med dem.

tycker ung som ovanstående.Jag tycker du ska ta ett ordentligt snack med hennes föräldrar. För om inte han är med sina kompisar så kan ju inte hon vara med sina heller. En grej kunde ju vara om dom har gemensamma kompisar kring saker som dom båda gillar.Har dom syskon??
Att han verkar tokkär i henne verkar klart Men hon Är det kärlek på samma plan ellr ser hon honom som en lillebror som hon vill ta hand om och bestämma över?
Att dom sover över hos varann o kanske  delar säng är ju inget konstigt idag Det gör dom flesta tonåringar även om dom "bara" är kompisar.
Känner igen detta lite då jag har en kille på 14 som rider.Så han har ju många tjejkompisar då Och visst sover dom över hos varann i princip varje helg.Han har en "bästis" bland dom här tjejerna också .Dom kramar om varann o står gärna i duschen ihop men sex tror jag inte dom har

Hur mycket har ni träffat flickvännen? Verkar hon vara en bra tjej eller vad får ni för känsla kring henne? 

Ni som föräldrar tycker jag ändå har en hel del ni kan göra för att inte det ska bli total isolering.  Framförallt så vi som vet hur det var kan ju relatera till hur jobbigt livet blev den dagen ett förhållande tog slut och man stog där inför sina svikna kompisar och skulle försöka få igång ett kompisliv igen. Det var jobbigt... minst sagt...  En dag måste han tillbaka till träning, kompisar, hänga-ute-livet osv.. Och ju längre tiden går som han är borta därifrån, desto jobbigare blir det att ta tillbaka det liv man en gång hade. Kompisarna har gått vidare , flera matcher är spelade och som man missat, klassfester har kommit o gått osv .. Mycket man missat som är viktigt i den åldern.

Så jag tror att ni måste sätta ner foten på ett vänligt sätt.  Erbjud flickvännen att vara med förstås men att ni hjälps åt att hans vanliga liv också inte blir bortglömt. Det är inte okej att missa en träning och läxor ska göras punkt och slut.  Saker ni ska göra med familjen är inte heller förhandlingsbart, sånt ska han också med på. Men lämna öppet att flickvännen så långt det går kanske också får finna sig i att vara med och att de båda inte alltid får vara huvudpersonerna. 

En viss friihet ska han få ha men att han får lära sig att vissa saker är inte förhandlingsbart. 

Så inga förbud, inga pekpinnar, men hjälp honom att styra upp livet och ta tag i saker innan det kan riskera att bli ett problem. 

Jagskulle nog också börja fundera över den sociala biten här.Har dom varit ett par spåass länge så borde dom inte isolera sej utan söka sociala kontakter såväl som par som var för sej.Detta ser jag som det viktigaste som du o tjejens föräldrar måste a tag i. För NÄR (obs inte OM) det tar slut så har dom inget socialt nätverk med kompisar att vända sej till.
Att dom sover över hos varann är väl en självklarhet Hade varit märkligt om dom inte gjort det

Hur dom gör som par när dom är utanför erat hem kan ni ju förstås inte göra så mycket åt. Men hemma kan ni göra massor för att hjälpa dom att få en sund relation. 

Förnuftsmässigt så vet ni ju det där med inga mobiler vid matbordet, under läxläsning och när ni har gäster osv. Hjälp honom att hålla det. Han kanske behöver hjälp att formulera sig i sms osv för att kunna få vara ifred en stund medan ni äter tex.  Blir hon sur över 5 min frånvaro är det en klar signal om att förhållandet kanske inte är vad ni tror. 

Är dom hemma hos er båda två så se till att dom sitter ner tillsammans med övrig familj vid köksbordet och äter, gärna är tillsammans med er och gör nån aktivitet som familj lite då och då och inte alltid stänger in sig på kvällarna.  Erbjud flickvännen att följa med när ni ska någonstans som familj oavsett om det är att åka och handla eller besöka mormor. Hon kan följa med på hans träningar och matcher och heja på honom.  Vill hon inte det så ska han åka oavsett. Det bestämmer ni som föräldrar och inte hon.  

och prata gärna med flickan också om vad hon tycker o tänker om deras förhållande. Skapa en relation med henne.  

Hej!

Tack snälla för era råd!

Vi har träffat henne ganska mycket och jag gillar henne, hon är trevlig och snäll, jag märker ju dock att det är hon som har "övertaget" när de diskuterar något och det är väl inte så konstigt eftersom hon är äldre...
Hon har följt med hem till släkt och ibland även våra kompisar (nyår) så vi har varit väldigt tillmötesgående tycker jag...

Den av hennes föräldrar jag haft kontakt med är pappan, pratade en del med honom när de skulle börja sova över osv.Och nu ibland för att stämma av lite då och då... Mamman har jag bara hälsat på...

Igår kväll när han somnat gick jag in på hans telefon och läste hans KIK-meddelanden till henne, kanske snokigt men jag behöver få veta vad som händer.
Det jag läste gjorde mig jättebekymrad. Hon skuldlägger honom för att han inte fick åka hem till henne igår. Då hade de ändå hängt från fredag eftermiddag till söndag kväll...Vi har två barn till som kräver tid och det tar oss 1 timme tur och retur för att hämta honom...
Han verkade ha tagit bort en del historik, men från klockan 16 på eftermiddagen igår har han försökt blidka och göra henne på bra humör eftersom han inte kom hem till henne igår... Han skriver det ena gulliga meddelandet efter det andra, att han ska gottgöra henne för igår, köpa glass, göra vad som helst för att hon ska bli glad och hon svarar kortfattat, surt och inte vidare trevligt...
Han frågade mig om de fick träffas på onsdag pga att de inte har någon träning då och jag sa ok. Då skriver han till henne att på onsdag kan vi ses, hon skriver att hon inte vill det osv så han får försöka blidka henne med allt möjligt, roliga historier, att han ska köpa ngt till henne osv...Så han fortfarande inte fått ok på att åka dit från henne...
Jag känner mig jättebekymrad...på ena hållet har vi som föräldrar börjat sätta sätta stopp för att det börjar bli för seriöst för en 13-åring och att de inte behöver träffas exakt varenda ledig sekund, att han behöver sina vänner osv..
Så sitter hon på andra sidan och ger honom skit och dåligt samvete för att de inte träffas...Han måste må jättedåligt inombords för detta och jag antar att det kommer att märkas efter ett tag om inget görs...Kan man söka hjälp någonstans för råd? Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill ju hjälpa honom, inte göra det ännu svårare

Tack snälla för hjälpen!
Fia

Tycker helt klart att du ska ta ett prat med flickan. Det där är inte ett okej beteende någonstans det hon gör. Det känns mer som att den hon är mot honom privat i meddelande och så är precis den hon egentligen är.

Tack för ditt svar!
Ja, jag tror hon styr honom på tok för mycket..

Vi skulle nog ha satt gränser från vår sida redan från början, innan det gick så här långt...

// fia

Och inte att förglömma... Prata med sonen och vikten av att säga nej och sätta gränser. Och vikten av gott självförtroende.