Kvinna.

Gud ja. Finns nog ingen kvinna som inte oroat sig för det. Varför skulle det annars säljas såna otroliga mängder smink och utseendeprylar?

Jag har väl egentligen alltid vetat att jag är för ful för förhållanden - välmenande kompisar har i alla år upplyst mig om att jag nog måste leta bland folk med grav övervikt eller diverse andra handikapp för att ha en chans. 
Men både de och jag verkade missa att kärlek inte handlar om utseendet, så nu sitter jag här och är lyckligt kär ändå, i någon som faktiskt ser helt normal ut :) 

(ska man vara petig så är han inget kap bara för att han är snygg - och det var inte därför jag valde honom)

Men jo, det har funnits gott om tillfällen då jag skämts för att alls visa mig ute på grund av hur jag ser ut. Sen växte jag upp och slutade bry mig - fast det kan fortfarande hända, typ på formella fester och sånt, att jag vill gömma mig i hörnen och bittert jämför mig med alla vackra/sexiga/söta kvinnor - det går oftast över. 

Ja det har man väl, nu är det dock en väldigt övergående känsla som ofta har att göra med att jag har en dålig dag isf.
Men tycker det där försvinner mer och mer desto äldre jag blir och blir säkrare i sig själv

Ja när jag var i yngre tonåren för då var jag ganska ful och ingen hade någonsin sagt något positivt om mitt utseende. Men sedan hände något så jag såg helt ok ut i gymnasiet och sedan tio år senare blev jag ännu snyggare. Nu är jag typ en 7a på en 10-skala.

Finns nog ingen som aldrig har haft den oron, men sen behöver man ju inte låta sig påverkas av den oron. #ShakeItOff