Våran lilla ettåriga tös har börjat skrika nå förskräckligt. Högt och gällt!
Till viss del när hon är arg men lika mycket i kommunikativt syfte.
Tex när hon vill ha kontakt med andra barn på öppna förskolan kryper hon fram nära och skriker glatt iiiiii! Inte sällan börjar det andra barnet gråta.
Gör barn såhär??? Och går det' bota"?
Vi andra börjar vara ganska trötta i öronen....
Vissa barn tycker att det är skitkul att pröva rösten, vår nu tvååring har haft perioder sen han var ca halvåret när han skriker typ hela tiden, när han är glad, när han är arg, när han vill ha uppmärksamhet, bara "för att"... det enda som funkat med honom är att ignorera, annars blir det ännu roligare. Vi har prövat att viska till honom när han skriker, säga ifrån på skarpen, hålla för öronen och vända oss bort etc men ignorera (och avleda) har funkat bäst.
Tack för tips! Hon känns lite liten ännu att säga åt. När vi testat blir hon mest glad för uppmärksamheten typ. Avleda passar nog bäst på en ettåring
Att inte reagera på skriket funkar bäst på vår också. Och att själv prata lågmält och lugnt. Han har skrikit sen dag ett och har en väldigt högfrekvent skärande ton i all typ av skrik: Glatt skrik, ledset skrik, exalterat skrik, allt är öronskärande. De har t.om kommenterat det på dagis 
. Jag trodde ett tag att han hade fel på hörseln för att han är så himla högljudd i allt han uttrycker, men näe, han hör som han ska....
Min son är 2 år nu :)
När dottern var på första läkarkollen på bb kommenterade faktiskt barnläkaren att hon aldrig hört ett så kraftigt gällt skrik..... haha ska man skratta eller gråta?
min är likadan. det tog ungefär 2,5 år att få henne sluta tjuta så. hon har dessutom extremt gäll röst, hörs genom alla väggar 
första 1,5 år var vi inte säkra varför hon tjuter så, tänk om hon har ont nånstans.
ja, alla har reagerat på hennes röst. mest tycker jag synd om hennes egna öron.
nu är hon 5,5, men jag fortfarande finns hur det kändes
hon var runt 4 år när vi lyckades att få henne sluta. nu gapar hon istället pratar ofta för högt när hon glömmer bort, vilket händer hela tiden.
det har kanske med flera saker att göra, kombination av:
1. naturligt högfrekvent röst
2. temperament
3. vilja att synas och höras
4. uppfostran (jag skyller på mig själv iaf)
nu när bebisen började tjyta så vid 5 mån hade jag nolltolerans! visade direkt strikt ansikte efter varje tjutning.