Jag är totalt och fullständigt hopplös på det här med städning! Hemmet ser ut som hej kom och hjälp, men här sitter jag vid datorn och kan inget annat. ..
Jag jobbar och sköter mig annars, men jag KAN INTE hålla ordning i hemmet. Det är pinsamt när det ringer på dörren och oftast öppnar jag inte. Skickar något ett sms och frågar om vi ska fika blir jag kallsvettig och säger att jag inte är hemma.
Hur kommer jag ur det här?
Jag brukade vara exakt som dig, städning var det värsta jag visste. Hade nästan hellre dött att lyfta arslet ur vagnen och städa, ändå var der bara ett enda rum jag hade å städa eftersom jag bodde hemma.
Men för några månader sen så flyttade jag ihop med min kille till hans lägenhet och nu städar jag varje dag utan problem. Det är lite jobbigt att ta det första steget och börja plocka eller ställa sig vid disken men så fort det är gjort så går det hur bra som helst och jag tycker nästan de e lite kul flr att jag ser hur rent det är.
Jag tänkte på det här om dagen, hur jag kunde bli så. Men jag tror knepet är att hitta motivationen till att vilja ha det rent. Jag vill att min kille ska komma hem till ett rent och fint hem och jag vet att han vill det också. Även eftersom han är lite gammalmodig och hellst ser kvinnan i hemmet medans han är ute på jobbet så vill jag att han ska vara stolt över mig.
Så jag tror att du måste hitta den där motivationen till att vilja ha det rent hemma så kommer du kunna städa utan nå större problem. Sen har jag även märkt att man mår bättre i ett rent hem. Det känns öppnare och man känner sig friare på något sätt. :)
Äh ge dig. Vet du vad? Det är faktiskt inte så svårt som man tror, visst det kanske är lite jobbigt men det är värt det! Dunka musik och städa, det går dubbelt så fort och det är faktiskt roligt. Jag bor hemma, städar varje dag, diskar och dammsugar, tvättar kläder 2 gånger i veckan, och stor städning 1 gång i veckan. Kan jag så kan du.:) se det som lite träning! Plus så slipper du skämmas.
Jag har vart så här i hela mitt liv, så lite svårt tycker jag nog att det är. Redan mitt flickrum hos mamma för en massa år sedan var ett stående skämt bland kompisarna. Och jag har inte blivit bättre sedan dess.
Under ca 15 år var jag sambo och då städade ju han, men nu är jag ensam sedan ett par år och då hopar sig problemen. Jag måste ut i köket (framför allt), men jag kommer inte dit!
Ta hjälp av någon privat eller städfirma så att det blir rent och därefter är det bara att inte försöka stöka till det. Plocka undan efter dig liksom och tänk i te jag gör det sen, eller skitsamma För du kommer ingenstans då. Men du mår ju dåligt av det eller hur? Sååå kom igen!
Oj oj oj, vad jag känner igen mig. Vi är många som har det så här och skäms över det och tror att vi är ensamma om att ha dom problemen. Människor är olika och har olika svårigheter. En del har svårt att hålla ordning omkring sig. Ibland kan det vara kopplat till någon neuropsykiatriskt funktionsvariant som ADD/ADHD tex. Människor med autismspektrum-diagnoser eller depression kan också ha problem med att sköta vardagssysslorna.
Att inte kunna slita sig ifrån datorn kan också ses som en förmåga till hyperfokus som många med NPF är begåvade med eller som prokrastinering (att skjuta upp saker), vilket också är typiskt för många med neuropsykiatrisk symtombild eller andra psykiatriska tillstånd.
Jag är inte ute efter att diagnosticera dig men om detta är något som följt dig hela livet och ställer till besvär för dig kan det vara värt att kolla upp. Och försök sluta skämmas. Visst är det så att du sitter inte framför datorn hela dagarna och låter bli att städa för att du VILL ha det på det viset? Någonting gör att du har bristande förmåga att ta itu med saker. Det är ett problem som går att lösa men du har ju hittills inte lyckats med det själv, alltså kan det vara dags att söka någon form av hjälp.
Som vanligt är det via vårdcentralen du går då. Ring och säg som det är, att du har svårt att hålla ordning, kan inte slita dig från datorn och får inte saker gjorda. Och att detta är ett STORT problem. Ett första steg kan vara att du får prata med en kurator.
Själv har jag samma problem som du och bitarna föll liksom på plats när jag i vuxen ålder gjorde en utredning och fick en ADHD-diagnos. Den praktiska hjälp jag fått har bestått i både boendestöd och hjälp av arbetsterapeut för att hitta strategier att klara av vardagen bättre.
Hur gammal är du? Hur mår du i övrigt? Har du haft andra svårigheter, i skolan tex.?
Ta hjälp av någon privat eller städfirma så att det blir rent och därefter är det bara att inte försöka stöka till det. Plocka undan efter dig liksom och tänk i te jag gör det sen, eller skitsamma För du kommer ingenstans då. Men du mår ju dåligt av det eller hur? Sååå kom igen!
Ta före och efter kort.
Skriv ett schema t ex sovrummet på måndag, badrummet tisdag osv... ta tid hur lång tid det tog. Då kan man se att det går fortare än man tror.
TS verkar ju har större problem än att det bara skulle handla om motivation. Det är faktiskt OLIKA SVÅRT för olika människor att få tex. städning att fungera.
Det är en vid bredd av människor som har boendestöd, allt från utvecklingsstörda till, schizofrena, autister, deprimerade, personer med social fobi eller ADD/ADHD. På många skulle du aldrig se utanpå att de behöver den sortens hjälp. Jag hör till dom, inte många i min omgivning vet att jag har boendestöd.
Det är en vid bredd av människor som har boendestöd, allt från utvecklingsstörda till, schizofrena, autister, deprimerade, personer med social fobi eller ADD/ADHD. På många skulle du aldrig se utanpå att de behöver den sortens hjälp. Jag hör till dom, inte många i min omgivning vet att jag har boendestöd.
Välkommen hit för tips, både rena städtips samt om tänket (hur komma igång, hur bibehålla ett städat hem etc)
www.familjeliv.se/forum/thread/62755913-nu-jaklar-tanker-jag-knacka-stadkoden
Vi är många med liknande problem.
Det pratas alldeles för lite om det.
Jag hade en vän som var totalt oförmögen att sköta hemmet. Tyvärr,med 5 barn såg det ut som Jerusalems förstörelse hemma! Det var nästan så man hellre pinkade på sig än lånade deras toa... Jag är övertygad om att hon hade en diagnos,det blev helt enkelt inget gjort utöver det mest elementära som att byta blöjor,amma och värma mat. Hennes man jobbade heltid och hann ju inte heller,det var ju tvätt och läggning och matlagning när han kom hem. Kan man söka hjälp och få det är det bra!