Fick tidigt missfall strax efter vi fått reda på att jag va gravid. Va inte alls långt gången men jag tänker på de hela tiden o mår inte alls bra över detta.
Så fort jag ser nån med barnvagn eller nån som är gravid eller barn så tänker jag på de.
Nån mer som känner igen sig? Snälla kom med råd
Hej!
Jag beklagar att du drabbades av missfall, det är verkligen en jobbig upplevelse. Oavsett om det är ett tidigt eller ett sent missfall skapar det ju ofta känslor som det kan ta tid att komma över. Jag tycker att det måste få ta tid, men man får inte grotta ner sig för länge heller.
När jag fick missfall sörjde jag både barnet (ja, jag kallar det "barn" fast det bara var v 14) och "det som aldrig blev", om du förstår hur jag menar. Jag hann ju aldrig känna sparkar och att barnet faktiskt fanns där inne, men jag hann ju få drömmar och planer för framtiden. Man hinner ju tänka på namn, födelsedagskalas, mysstunder... Men inget av det blev av och det är nog också sådant man sörjer i hög grad.
Mina kompisar fattade aldrig vad jag menade, de tyckte jag var konstig som sörjde en liten klump, som de uttryckte saken. Men ingen av dem hade behövt uppleva hur det är att få missfall, det är ju naturligtvis inte så lätt att förstå då.
Jag vet inte om jag har något bra råd att komma med egentligen. Ta dig tid att sörja, men fastna inte i sorgen. Hur gammal är du? Du kommer kanske få en ny chans så småningom?
Hur mår barnets pappa? Förstår han hur du känner, känner han likadant? Kan du prata med honom och dela dina känslor och tankar med honom? Han kanske också sörjer över det här, det är bra om ni kan prata om det och komma igenom det tillsammans.
Hur är det med det familj och vänner, har de förståelse för hur du känner? Det är viktigt att du får prata om dina känslor om du behöver det, du ska inte försöka "trycka undan" något.
Som sagt, naturligtvis mår du jättedåligt och det måste du få göra - men du får inte sjunka ner i din sorg allt för länge, det är inte heller bra.
Jag vet inte om du blivit något klokare av det jag sagt, jag hoppas jag kunnat vara till någon liten hjälp.
Kram! 