Kejsarsnitt eller inte...??

hej
oj, jag trodde nästan det var jag som skrev det :)....är också i vecka 26 dvs 25+3.
Jag är i samma sits som du, men jag födde förra gången vaginalt, fick en väldigt traumatisk födelse....:(.....så nu har dem sagt att jag får välja, snitt, eller försöka och se om det går vaginalt om inte får jag snitta mig då. Det är up till mig, men jag e så jäkla rädd för både kejsarsnitt och vaginalt, Vet inte hur jag ska göra :(
För jag vet en sak att jag orkar inte gå igenom samma sak en gång till......det känns fruktansvärt. SEn är man där vågar man att dem skär i en,.....
Ja jag vet inte själv vad och hur jag ska göra :) Men det känns bättre att jag fick välja hur jag ville.....

Tråkigt att höra att du hade en hemsk upplevelse första gången :( Får man fråga vad det var som gick snett?

Jag har verkligen bara positivt att säga om mitt snitt, allt gick såå mycket bättre än förväntat. Kändes som att man hade blivit så uppskrämd, inte minst från vårdens sida, när det gällde snitt. Men jag återhämtade mig snabbt och smärtan efter operationen var hanterbar efter bara ett par dagar. Hade jag varit i din situation hade jag LÄTT valt snitt, men det är ju enkelt för mig att säga som har en bra upplevelse utav det :P Förstår verkligen dina funderingar, man kan ju aldrig förutsäga hur varken det ena eller det andra kommer bli :/

Jag hade lång förlossning på ca 30 timmar, fick en jätte stor infektion, hade krystvärkar i 5 timmar, barnmorskan fick panik när hon ringde för att läkarna ska komma och båda två var upptagna, kom först till mig efter nån halvtimma, fick massor av yttre hjälp, hela hon la sig bokstavligt talat på min mage, sugklockan 5 gånger. HAn gick aldrig ner i kanalen så att säga, så dem slet han inifrån magen, därför la hon sig på magen. Han fastnade med huvudet ut först, sen med axlarna. Han var rätt så stor ca 4400, hade stor huvudomkrets 38,5 cm :)
Han var väldig medtagen, hjärljudet gick ner, trodde han var död när dem slet till slut ut han, och alla rusade ut , 5 st läkare och barnmorskor. Bara min barnmorskan var kvar. Och det värsta ingen kommer till mig och säger om han lever eller är död på 15 min :(
DEm glömde tömma min urinblåsa så den kunde ha gått åt helvete, hade 1,8 liter urin i......otroligt, vi fick stanna i 6 dagar på bb.
Och min man fick bära mig 1, 5 månader minst efterått eftersom nåt hände med min rygg :(
Så nej jag är inte beredd att få samma sak igen om du förstår. Därför fick jag göra hur jag ville. Men som sagt jag är rädd :(
Så du trycker kejsarsnitt var bra???

hade jag varit du eftersom du har bara positivt att säga om kejsarsnitt hade jag taget den.......:)

Förstår och kommer mycket väl ihåg tankegångarna ni har liksom jag själv hade för ca 3 år sedan.

Jag valde snitt eller snarare fick tjata och kämpa mig till ett och det var det värt.

Ett planerat ks är så präglat av lugn och harmoni, ja det var så jag upplevde det. Även min man som var något mer negativt inställd ( tycker inte om blod, sprutor och än mindre kunde tänka sig att vara i samma rum) tycker som mig.

Vi är så tacksamma över vårt friska och underbara barn och att vi fick uppleva en sån fin förlossning med fantastiska yrkesmänniskor!

I den bästa av världar kanske det hade varit skönt att få välja, ibland är det bättre med illusionen av ett val är tillgängligt, iallafall för ett kontrollfreak som mig.

Önskar lycka till oavsett hur barnet kommer ut!

Men fy vad hemskt!! :( Förstår verkligen att du inte vill ge dig på en vanlig förlossning igen, tycker det är otroligt starkt att du ens blivit gravid igen med en sån upplevelse i bagaget. Men då kommer du med all säkerhet få en mycket bättre upplevelse med snittet (kan väl knappast bli sämre iofs) men som "kejsarsnitt är mitt val" säger så känns det lugnt och tryggt att rullas in i operationssalen inför snittet :)

Jag tyckte det var bra just för att jag visste exakt vad som skulle hända hela tiden. Även om man har en plan för en vanlig förlossning går det ju förmodligen inte som man tänkt sig. Inför ett snitt får man veta exakt vad som händer steg för steg och vad jag har förstått är det väldigt sällan som det uppstår komplikationer under själva ingreppet. Visst, det är vissa risker som är högre när man gjort ett snitt men överlag är det väldigt liten risk att bli drabbad.

Ja, jag har också tänkt som så - typ att jag vet vad får och att jag med största säkerhet kommer uppleva det lika positivt igen. Det som talar emot är ju just att jag kommer vara mindre rörlig, jag kommer inte kunna lyfta storebror på flera veckor, det kommer ta lång tid innan vi kan leka och busa som vanligt. Bara att kliva upp ur sängen/soffan var ju en pers i början, även om det kanske bara var en vecka ungefär. Så ja, det är sjukt svårt att veta hur man ska tänka :/ Sen är väl det sämsta man kan göra att läsa en massa hemska FL-historier också och bli ännu mer uppskrämd ;)

Hoppar in! Är också rädd och tänker göra allt i min makt för att få igenom ett planerat KS. Har under några månader tidigare lidit utav stark panik -och dödsångest och är så rädd att det skulle inträffa vid FL. Rädd att situationen skall bli helt okontrollerbar och bli skadlig för mig och min lille pojk i magen. Jag är i v.20 nu och har träff hos min bm om 10 dagar, då skall jag ta upp detta. Är det försent tror ni? Hur lång tid tar utredningen? Jag har läst att det inte finns någon lag på att man måste föda vaginalt men att det är en BM:s plikt att försöka få mig vilja göra det ändå. Hur lätt/svårt var det för er? Om ett planerat snitt skulle gå igenom men bebis vill komma ut tidigare, blir det akut KS då eller måste jag föda vaginalt ändå isf?

Tack på förhand!

hej igen tjejer

Jag har nog bestämt mig för kejsarsnitt, nej det var för traumatisk förra gången, både för mig, min man ( Han kommer inte ihåg tre veckor efter förlossning vad som hände, han fick nån sort trauma/Chock :(...och som sagt pojken var väldig medtagen med.
Jag hade inte svårt för att få kejsarsnitt eftersom dem har erkännt att dem har gjort fel, så jag fick välja precis vad jag ville......men synd att deras handling har fortfarande konsekvenser både för mig och maken.......

om du vill ha kejsarsnitt så var bestämd......och ta med din man/sambo....
Så dem inte kan komma undan......

vilken vecka är ni nu i...jag är i vecka 31 (30+5)

Stella:

Såg att det är ungefär en månad sen du skrev ditt inlägg nu, har varit alldeles för dålig på att logga in här :/

Hur har det gått för dig, har du pratat med din BM än? Det är verkligen inte försent, snarare tvärtom :P Första steget är ju i regel att man får träffa en aurorabarnmorska som man kan berätta om sina rädslor och tankar för, men det brukar inte vara förrän framåt vecka 30.

Jag är i vecka 32 idag och har haft första träffen med vår aurora-BM för ett par veckor sedan. Vi pratade inte så jättemkt om snitt just då för hon var så inne på att prata om smärtlindringar, lite om min tidigare graviditet och det tidigare snittet osv så jag hann aldrig riktigt komma fram till vad jag vill få sagt. Då kände jag väl iofs fortfarande att jag velade, så det var skönt att det mest var hon som pratade.
Men nu har jag iaf bestämt mig, jag vill ha snitt. Jag har inget behov av något annat och jag är också jätterädd att drabbas av panikångest eller liknande under förlossningens gång. Det är liksom inte värt att utsätta sig för det tänker jag, då kommer jag bara ångra att jag inte tog "det säkra före det osäkra", om du förstår hur jag menar.

Om man har fått ett snitt beviljat men bebisen skulle komma tidigare så blir det ett så kallat akutsnitt, men oftast är det ju inte så akut precis när förlossningen dragit igång så det brukar gå lugnt och stillsamt till ändå. Men har du fått det beviljat en gång så kan de inte ändra på det beslutet iaf :)

Jag är i vecka 32, hoppas verkligen på att få snittet beviljat! Ska till aurora-BM på tisdag och ta upp det med henne och efter det borde hon boka in en tid för mig hos läkare som kan fatta det slutgiltiga beslutet.
 Hur har det gått för dig? Har du fått något datum ännu? :)

hej

nej jag har inte fått nån datum än, men ska dit i slutet av månaden så då ska jag få en datum.......är som sagt rädd, men jag är nog mera rädd för det jag gick igenom.....tycker det är så tråkigt att dem inte första gången tog mig på allvar, ang rädsla. och på köpet fick jag verkligen en mardrömsförlossning.
Nu har dem bett om ursäkt och så men det hjälper inte....gjor är gjort.
Och helt ärligt dem som jag känner som har gjort vaginal / planerad snitt dem säger att planerad snitt är mycket bättre....så man får hoppas på att det blir bra den här gången.........

Hej,

nej precis.. vad hjälper det att de ber om ursäkt, det är ju inte så att du kommer glömma för det. Hoppas du fått en tid nu och att allt känns bra :)

Själv ska jag träffa förlossningsläkaren om en vecka och se vad han/hon säger. Har alltså inte fått beviljat ännu men jag hoppas verkligen det! Annars vet jag inte riktigt hur det ska sluta .. :/

nej stå på dig, dem har inte rätt att neka dig bara så du vet. Ta med din sambo/man så han kan också vara på din sida.
MIg försökte dem inte ens övertala, jag fick göra precis hur jag ville. Och överläkaren sa fint till mig att dem kan inte tvinga nån till nåt. DEm har inte rätt till det.
Så jag ska den 16 juni till specmödrarvård och dem ska ta lite prover där. Det är tydligen så dem gör, tittatr lite så allt är ok med hjärta och lugnor, och sen lite blodprover och så

När har du annars förlossningsdatum????

Fast det där stämmer inte riktigt. Tycker det är fel att säga att "dom inte kan tvinga dig" till något. Även fast dom inte kan tvinga dig och du har all rätt till ett ks, så behöver det inte bli beviljat ändå. Jag har vart på ett x-antal träffar nu med barnmorska och träffat ett x-antal läkare på grund utav min förlossningsrädsla och du ska ha en sjujäkla tur OM du skulle få igenom ett planerat snitt. Av 3000 förlossningar har ca 10-15st kvinnor om året fått igenom ett beviljat ks pga RÄDSLA. Istället får man en specialicerad journal, där det står att du är aurora-patient med speciella krav, den dagen du kommer in för att föda barn.

Dom beviljar det inte i första hand på grund utav riskerna. Min aurora-barnmorska kunde redan innan samtal med min förlossningsläkare intyga att jag inte skulle få igenom ett planerat ks. Och hon hade helt rätt. Och jag måste själv erkänna efter alla samtal att jag är så sjukt glad över att jag vågade tala om min rädsla, att jag fick dessa samtal och att hon fått mig att inse hur pass mycket bättre en vaginal förlossning är, både för mig och mitt barn. För att inte tala om återhämtningstiden efteråt. Det är inte som en räckmacka, som många tror. Som jag trodde.

När jag kommer till förlossningen, får jag en barnmorska som är specialist på förlossningsrädsla, inga elever och efter ett x-antal timmar (antalet ska vi gå igneom nu på sista samtalet) med värkarbete om inget händer..får jag själv bestämma om jag vill snittas eller fortsätta min vaginala förlossning. 

Menar inte att skrämma dig/er. Alla landsting resonerar olika, men jag är glad över att jag fick så pass sjukt ärliga svar. Fått se filmer och bildspel. Pratat med patienter som gått igenom samma sak som jag själv i min rädsla och vart på studiebesök både på förlossningen och i operationssalen. Jag har grinat mig igenom mina samtal, bönat och bett. Haft med min sambo och vänner (mer erfarenheter) för att få min önskan beviljad.

Och idag är jag så sjukt glad över att jag genom samtalen insett att jag är starkare än vad jag tror och är beredd på att föda mitt barn vaginalt.

"Det finns inga genvägar fram till det perfekta"

Lycka till! 

För att förtydliga: 3000 förlossningar, 10-15 personer på MITT landsting, alltså! 

ja, men de beror vilken förlossning du har haft, så är det. Det är säkert bra den vaginala om den går som den ska, men om den inte gör det????? som i min fall, hade bekymmer länge, och då menar jag läääänge.......det är inte roligt heller, 
I vilken fall som helst så har det sagts till mig att ingen kan tvinga en till något, det är up till var och en att bestämma.
Självklart kan du inte komma dit och bara kräva, det säger jag inte, men som i min fall, ja det var solklart. dem kunde inte protestera mot nåt.
Och jag har ingen lust att nästa också fastnar, och gud vet vad som kan hända då,

Så ja, alla borde enligt mig få friheten att välja. Speciellt sånna som är traumatiserade för hela livet. 

ja just det, tänkte skriva men glömde först, det där kände jag igen det du sa att dem på aurora/Amanda intygade att den vaginala är det bästa. Ja så gjorde dem med mig också första gången, och allt gick åt helvete, så nu när jag var hos henne kunde hon inte säga nåt, hon bad om ursäkt och tyckte att jag skulle absolut ta kejsarsnitt......så bara för att dem säger nåt behöver inte betyda att det är det bästa för en, med det menar jag inte att kejsarsnitt är gudagåva, men med tanke på att det gick illa för oss båda två så.
Så nu när jag var där var det en helt annan taktik, första gången var det vaginala det bästa, nu är kejsarsnitt kanon. 
Och jag bara skriver det som har hänt mig, Alla är vi olika. Hoppas du får din drömförlossning, jag vet hur det är när man är rädd, tro mig.

Lycka till