Min 1-åring vill knappt äta alls! (Ledsen mamma behöver råd)

Har du provat ersättning?

Får han samma mat som er vid samma tillfälle? Det gör ofta lusten större. Får han äta själv?

Jag hade ökat amningen igen för barnets skull. Det är inte amningens fel han inte äter.

Jag har samma problem! Min son fyller ett 27/4 och vill mest ha bröstmjölk. Petar i sig nån liten makaron ibland när vi lägger framför honom, men allt som matas in i hans mun spottar han ut! Jag vill också minska ner på amningen men känner inte att jag kan det just för vikten. Han har två äldre syskon som det aldrig varit några problem med, såååå frustrerad!

Ersättning vägrar han. Han får samma mat som oss och det vägrar han också. Jag måste trappa ut amningen nu eftersom jag ska resa bort om några veckor.

Skönt att höra att jag inte är ensam! Det känns annars väldigt ensamt eftersom alla jämngamla barn i bekantskapskretsen äter som små hästar och älskar mat. Om du hittar något tips så får du gärna dela med dig!

Min som får jag i lite gröt om jag har halva skeden med fruktpure och han har nåt att leka med så han är distraherad... Alltid något...

Erbjud mat på regelbundna tider och var glad för varje liten makaron eller grönsaksbit som din lille petar i sig. En del barn har helt enkelt svårare att känna hungerskänslor än andra. Jag var precis likadan när jag var liten. När jag var 2 år så åt jag i stort sett bara välling och glass. På BVC sade de att barn som får tillgång till mat inte kommer att svälta ihjäl, men det var precis det jag höll på att göra, eftersom jag plötsligt fick för mig att välling var för "bebisar" och därmed enbart levde på glass eftersom det bara var de två "rätter" som jag åt. Riktiga hungerskänslor kände jag först när jag blev vuxen men jag lärde mig att äta på bestämda tider så småningom. Det behöver inte vara så för just ditt barn, men det kan vara värt att tänka på att mat kan vara lite svårare för en del barn än för andra.

Jag har läst en del om matvägrande barn och jobbar numer med barn. Det viktigaste är att inte stressa kring maten. Erbjud alltid mat på regelbundna tider och i det här fallet så är det heller inte så viktigt vad barnet äter, utan det viktigaste är ATT det äter, oavsett vad barnet stoppar i sig. Tjata aldrig om mat och tvinga inte in maten i munnen på barnet.

Ibland kan det hjälpa att hålla hel konsert vid matbordet  t.ex syskon spexar, eller att den andre föräldern gör något tokigt så att den matande föräldern kan stoppa in en tugga i munnen när barnet är koncentrerat på det som händer omkring. Om barnet tuggar och sväljer så skall man vara glad för det. Om barnet inte gör det så avbryter man genast eftersom det för en del barn blir mer stressande med liv och rörelse omkring matbordet. Man kan också prova att leka med maten. Det finns bestick som ser ut som grävmaskiner och traktorer som man kan skyffla upp maten på och köra runt med på tallriken som riktiga leksaksbilar.

Låt barnet leka med maten så mycket som möjligt utan att om att stoppa det i munnen. Prova filmjölk blandat med några droppar karamellfärg som barnet kan måla med fingrarna på papper (det blir ursnygga, doftfria fingerfärgsmålningar när det har torkat!) men syftet är ju förstås att barnet förr eller senare skall stoppa filmjölken i munnen. I det här läget så är det viktigaste att barnet får smak för mat.

Om ingenting hjälper så får man se positivt för varje liten sak som barnet äter oavsett om det bara är grädde, några ärter, eller "fingerfärgen". Försök att inte prova olika metoder efter varandra utan låt det gå en tid mellan varje sak du provar så att det inte blir stress kring maten.

Jag råder dig att samtidigt ligga på BVC, och om du inte får hjälp där så ordna en självremiss till dietist eller liknande.

Det är precis likadant här hemma. Någon sked går ner ibland, bara.

Tack för dina tips! Vi har försökt spexa när sonen äter och i början fungerade det bra, men nu fungerar det inte längre. Plocka med leksaker och leka med maten fungerar inte heller längre. Jag har försökt ligga på BVC om hjälp länge nu, men de säger bara att barn inte svälter sig och att de äter när de är hungriga. I så fall blir aldrig min son hungrig... Jag kanske borde ringa dietisten, som du säger! Jag vet inte om det finns näringsdrycker för bebisar eller liknande, men det vill han väl å andra sidan inte äta heller.

Mina bästa tips är att erbjuda mat på regelbundna tider och äta tillsammans med barnet. Låt barnet kladda/äta och upptäcka maten i sin egen takt. Kanske inte barnet stoppar nåt alls i munnen första dagarna men ha lite is i magen och ge det ett par-tre veckor medan du under den tiden tillfälligt ökar på amningen igen om det behövs. Visar barnet ändå inget intresse av att äta ta kontakt med en dietist.
Testa även att ge lite kryddstarkare mat om ni inte redan testat det. Ge gärna mat i olika färger också.

Minns första gången min ena son som matvägrade åt mer än nån enstaka tugga av nåt och det var när han var 15 mån och fick mjölkstuvade makaroner. Det blev mjölkstuvade makaroner några ggr i veckan första tiden men efter några veckor åt han det mesta utom potatis som han fortfarande inte är förtjust i snart 7 år senare.

Vi ger honom alltid mat i bitar när vi själva äter, men han stoppar ändå knappt något i munnen, trots många veckors försök.

Vi ger honom alltid mat i bitar när vi själva äter, men han stoppar ändå knappt något i munnen, trots många veckors försök. Vi har något så när regelbundna mattider och sovtider, men det har inte heller hjälpt.

Om du vill sluta amma skulle jag säga att alternativet bara är ersättning eller välling om han inte tar ersättningen. För att undvika högt glutenintag kan man variera välling av ris, majs, havre o.s.v. Man kan också blanda ersättning med mjölkfria vällingpulver webbutik.barnmatsbutiken.se/grot-valling-flingor/valling-3

Välling har iaf accepterats här hemma till skillnad från ersättningen. Fast föda ska bara behöva vara "prova-på" ett bra tag till. Med min förste helammade jag till 9 mån och då började jag jobba, vilket innebar cold turkey för honom eftersom inget annat intogs så länge bröstet fanns som val. Inte så kul, men efter några dagar tog han flaskan i alla fall. Med tvåan valde vi att introducera flaska parallellt med amningen tidigt för att slippa detta trista läge.

Ersättning vill han inte ha. Han dricker lite välling varje dag, men bara några klunkar totalt. Det finns ingenting han riktigt accepterar i stället för amningen. Jag har jobbat några månader redan, men han har ändå inte börjat äta mer mat, gröt eller välling.