Svägerskan kör över vår familj

Hej! jag behöver skriva av mig och få lite översikt på en situation... 
 
Vi har ett landställe på västkusten som som gått i arv från min pappas släkt. Just nu äger och förvaltar pappa och hans bror huset och marken. Detta funkar bra, vi delar upp sommarveckor på landet i ett schema då det kan bli trångt att bo många där länge, men alla högtider som jul, påsk och midsommar firar vi tillsammans. Vi har riktigt bra sammanhållning i släkten och för en bra kommunikation med varandra. 

Min storebror gifte sig för 9 månader sen med en kvinna han levt med ca 4 år. Min svägerska har nu försökt ta över mer och mer i familjen. Hon har ringt både till mina föräldrar OCH min farbror och velat lägga om sommarplaneringen för användning av huset så att dessa ska passa med just hennes semester. Hon är helt ointresserad av att vi är fler som tagit semester för att vara på landet. 

Hon vill även "boka upp" sommarstället när hennes son fyller år och bjuda dit sin egen släkt som hon dessutom vill ska sova över. Detta infaller när min kusin ska vara där med sina egna barn - De har inget intresse av att ha ett barnkalas fullt med främlingar på deras semester. Min svägerska säger att hon gärna byter just den helgen mot en av deras helger tidigare under sommaren. Men varför skulle de?

Hon kör över alla totalt! Och jag blir så frustrerad att hon inte kan ha känsla för hur det funkar i vår familj. Jag kan inte acceptera att hon tjatar och tycker på tills min släkt viker sig.

Nu under påsken är vi alla på landet. Idag blev min svägerska sugen på ett litet antikt bord stod (SOM JAG HAR KÖPT) och tjatade på min farmor att det är precis ett sånt de behöver till hallen etc. Farmor är på tok för snäll för att säga nej, som "tur" va hörde min pappa samtalet och sa att bordet var mitt. Så nu är det jag som måste höra hennes jävla tjat. 

Ingen av oss andra hade fått för sig att fortsätta tjata och tjata och aldrig backa när man får ett nej. Hon är dessutom INGIFT, relativt ny i familjen och håller på såhär!!

Jag är rädd att jag i min ilska kommer göra mig ovän med både henne och min bror. Hur hade ni känt? Och hur mycket hade ni orkat bråka om sådana här saker? Det är givetvis inte något bord eller semestervecka det handlar om egentligen. Det är ju att hon aldrig ger sig som gör mig ledsen och arg.