Jag och min syster...
Jag upplever att jag och min syster alltid stått varandra nära. Det skiljer ca 1.5 år mellan oss och vi växte upp under kaosartade förhållanden. Det gjorde att vi bara hade varandra.
När vi flyttade hemifrån så stadgade hon sig ganska snabbt och fick två barn och jag flyttade runt, ströjobbade, jobbade utomlands etc fram till ca 30 då jag träffade min man. Under de åren så höll vi nära kontakt på telefon och jag åkte ofta och träffade henne och barnen då hon var ganska bunden till hemmet. Jag har upplevt att vi kan prata om allt och att vi varit väldigt goda vänner, "trots" att vi varit syskon.
Nu är vi båda 35+. Hennes barn har blivit större och är ganska självständiga, mitt är fortfarande litet. Vi jobbar båda på chefstjänster och jobbar heltid.
För ett par år sedan så flyttade jag och min man till samma stad som min syster bor i. Men det är nu jag upplever att det blivit problem. Jag kanske har för höga förväntningar, som trodde att vi skulle kunna träna ihop ibland eller ta en fika. Att våra barn skulle kunna umgås mer (de är kusiner), men det har inte alls blivit så.
Min syster är alltid för upptagen för att träffas, hon har varit hemma hos mig kanske 4 ggr på 2.5 år och det är alltid jag som får åka till henne om vi ska ses. Hon klagar över att min dotter inte verkar gilla henne, men dottern säger att hon inte känner sin moster och inte vill vara med henne.
Innan jag flyttade hit så kunde vi gå ut på krogen eller ta en öl hemma när jag var på besök, nu har min syster fester hemma utan att bjuda mig. När vi ska åka och hälsa på andra släktingar låter hon mig ta tåget trots att hon åker bil till samma ställe (utan att säga att hon ska ta bilen). Hon berättar inget som pågår i hennes liv längre som hon gjorde tidigare, inte ens stora saker som husköp eller att hon ska byta jobb.
Jag upplever också som att hon bara hör av sig eller hjälper mig om det är något som gynnar henne. Hon kan exempelvis inte ge mig en gammal grej som hennes barn växt ur om den är värd pengar, då får jag köpa den. Hon gör bara tjänster om hon tror att hon får något tillbaka.
Vad gör man med en sån här relation? Jag tycker det är sårande att hon blivit så självcentrerad, men hon verkar trivas med sitt liv och jag vet att det inte skulle tjäna något till att ta upp det med henne.
Ska jag bara bita ihop? Sluta förvänta mig att min syster ska behandla mig som en syster och inse att vår relation är slut?
Fler som haft trassliga syskonrelationer som kan ge något råd?
