Varför gråter jag?

Hej!

Jag har en liten fundering som jag hoppas att ni kan hjälpa mig med. Det är nämligen så att jag kan börja gråta helt oprovocerat. Jag kan gå en hel dag och vara hur glad som helst och sen helt plötsligt så börjar jag bara gråta. Jag vet inte riktigt varför.

Jag har inget som jag går och tänker på att jag är ledsen över (snarare tvärt om då jag är väldigt lycklig i både min relation och på jobbet). Jag har inte blivit utsatt för något övergrepp/mobbning/tragisk förlust vare sig som barn eller som vuxen så jag har inget sånt i min bakgrund som "ligger och trycker". Jag tar inga hormonella preventivmedel och det kan ske närsomhelst i min menscykel så jag tror inte att det är "fel tabletter" eller PMS heller. Jag är inte gravid och jag upplever inte att jag är stressad utan väldigt tillfreds med min tillvaro.

Som jag sa innan kan det ske närsomhelst; på jobbet, i bilen, när jag ser på film eller tv, tränar eller går på stan. Oftast sker det när jag skrattar åt något jag tycker är riktigt roligt. 1 2 3 så över går skrattet till gråt och slutar inte på kanske 20 minuter en halvtimme. Är jag ensam brukar jag släppa lös det men är min kille med brukar jag gå och duscha eller nått och fortsätta där. Inte för att jag skäms men för att jag vet att han blir jätteorolig när han ser mig gråta helt hejdlöst, särskilt som jag inte kan säga vad felet är. och jag förstår honom. Måste vara hemskt att se mig sån. På jobbet är det svårare, där får man ju mer suck it up för där funkar det ju inte att bara försvinna en halvtimme.

Efteråt känns det ofta skönt att ha gråtit ut men det hade ju varit rätt gött att veta varför.

Någon annan som upplever samma sak?