hur är det möjligt?

Jadu det frågar jag mig också och troligen kommer du inte få många svar;).

Men du vet man måste ju köpa hela paketet när man blir bonusmamma och gör man inte det så är man automatiskt en barnhatare.

Kan inte ge något bra svar men kanske gamla könsroller spelar in, vi är inte modernare än så. Vill också gärna veta hur det kommer sig att man aldrig gör rätt som bonusmamma eller extra vuxen är ett för mig bättre ord.

För egen del känner jag inte igen mig i beskrivningen. Däremot händer det att jag ger råd om att ha ett ökat engagemang eller - i en annan situation - minska engagemanget eller låta det manifestera sig på ett annat och bättre sätt. I ytterligare en annan situation, där exempelvis barnet själv inte vill vara ensam med styvföräldern trots att barnet kanske visst tycker mycket om sin styvförälder och styvföräldern är aldrig så bra, så kan jag sälla mig till dem som tycker att barnet då istället ska vara hos sin andra förälder. 

Jag tycker inte att ett barn som inte vill vara ensam med sig styvförälder långa sammanhängande tider är samma sak som ett barn som kan uttala sig om att hen inte vill åka till mamma när det är roligt hos pappa och tvärtom. Man bör alltid i varje situation skaffa sig en god uppfattning om vad som är vad. 

Jag tycker också att det är viktigt att minnas att det finns många kvinnor som beter sig dåligt, opassande, galet eller vad det nu kan vara och det gör de oberoende av om de är biomammor, styvmammor, flickvänner, svärmödrar eller svärdöttrar. 

Samma gäller förstås män. 

Själv undrar jag hur så många människor anse sig ha rätten att "veta" hur andra människor bäst borde leva sina liv. Vad inblandade partners och barn tycker och tänker...

Omm vilken roll "ickeföräldern" tar, vad man kallar sig (eller vad BARNET väljer att kalla den nya), vilken relalatin man har till barnen, hyr mycket ansvar man tar osv...

Jag har mycket svårt att tro att alla dessa "vetare" gör samma sak i kärnfamiljer...

Varför kan inte förälder, partner och barn själva få komma fram till hur de vill att det ska se ut just i deras familj?

Jag håller med om att varje specifik situation och varje specifik individ gör att varje åsikt kring det blir unik. Det är därför jag inte förstår alla "vetare" , som brumma kallar dom, som alltid tycker att en bonusmamma för fel och att en biomamma gör rätt.

Hur tänker man då?

Hur kan man tycka att en människa ska vara livegen under barn och deras mammas vilja?

Hur kan man rättfärdiga att man tycker man har rätt att kräva av andra det man själv aldrig skulle acceptera? Och framförallt, varför är just bonusmamman som roll och därmed individ alltid hatad?

Det som gör mig mest sorgsen när jag läser dessa trådar som du tänker på, det är att man ser inte denna kvinna som en egen person, med egna känslor och ett eget liv. Utan en del anser att kvinnan ska ge upp sitt liv och låta det styras av föräldrarna barnen och troligen kräver mer av dessa kvinnor än vad de själva vill göra.

Precis så tänker jag oxå. Det finns ingen hänsyn empati eller acceptans för en bonusmamma oavsett hur mycket eller lite hon gör. Hon ska bara finna sig i att andra dikterar hennes livsvillkor. Och inte ens då har hon ett värde. Sen överförs den synen på barnen. Fy.. alla dessa kvinnor som lägger så mycket tid på att andra människors barn ska få en bra barndom, och det dom får netalt med är spott och spe.

Jag tror att det behövs mer ödmjukhet och förståelse åt båda håll så att säga. Självklart är det en svår situation att vara bonusmamma. Men jag tycker ofta att ni bonusmammor verkar sakna förståelse för att det kan vara oerhört svårt och känsligt för en mamma att en annan främmande kvinna ska vara en så stor del av ens barns liv. Många bonusmammor borde nog vara mer försiktiga och försöka ta hänsyn till att det är en svår situation för mamman också. Och många biomammor behöver nog öva på att släppa på kontrollen förstås.

Nja, det kan jag nog inte hålla med om, de flesta "klagomålen" på det här forumet är nog mest att den nya kvinnan inte vill ta hela paketet och inte bli en extraförälder, dvs hon är för lite "mamma"
Sedan finns det självklart trådar där den nya kvinnan klampar på (och det tycker jag är fel)

Jag är ett levande exempel på hur olika det kan vara beroende på person.

I mitt första förhållande med bonusbarn, hade jag inga egna. För mig och biomamman tog det väl ungefär ett år tills vi fann varann och är idag bästa vänner! Vi gick på utv.samtal tillsammans, träffades över jul och hade minijulafton för alla barnen, nu har jag två egna med samma pappa, som jag gått isär med. Jag och biomamman ses fortf med barnen. I mitt nya förhållande(sen fyra år tillbaka) har min sambo en son, jag mina två döttrar. När jag förr läste om dessa biomammor som ville styra och ställa tänkte jg för mig själv att det kanske berodde på svartsjuka mm... Tills jag själv fick erfara det. Jag har absolut ingenting att säga till om, hon styr sommarschema, samt bokar in semester på våra veckor utan att kolla av med min man innan, vi går med på i princip ALLT, men hon kan väl för tusan prata med oss om det. Vi har en hel familj att ta hänsyn till, men hela vår familj får ta hänsyn till hennes planer, och anpassa oss efter hennes planering. Min man har pratat med henne många ggr men tyvärr får hans son då höra skitsnack om sin pappa pch min man orkar väl inte ta striden.

Hon har hela barnbidraget, hon vill att vi ska skicka med samma kläder han kom i men skickar själv inte med sonen nya kläder som kommer från oss...

Mina barns pappa har levt med två olika kvinnor efter mig, den första var helt fantastisk, brydde sig om, var mån om barnen och att vi hjälptes åt, nuvarande har bott där i över ett år och jag har aldrig träffat henne, hon är supersvartsjuk och avskyr mig av någon anledning... När man sett båda sidor från båda håll så är jag otroligt glad över att min första uppfattning av biomammor var så bra, och så vill jag själv vara

I vissa fall kanske men i de flesta fall så innebär det samma sak som att förvägra barnet en nära relation till en person BARNET lever med.

Och om det står mellan barnets känslor och mammans så sätter jag alla gånger barnet främst.