Fruktansvärda vredesutbrott hos 8-åring

Primärt är att han absolut inte skall vara hungrig! Se till att han äter mellanmål så han inte är vrålhungrig och tom i magen innan en huvudmåltid.

Planera kläderna på kvällen. Kom överens tillsammans vad han ska ha på sig nästa dag till skolan.

Ändra inte i rutiner överhuvudtaget utan att förbereda honom innan. Den här killen vill ha kontroll på tillvaron. När han inte har det så funkar det helt enkelt inte.

Så - mat på rätt tid. Rutiner. Ändra inte rutiner utan att ha pratat med honom. Förbered kläder. Var hela tiden före.

Kanske kan bestämma kläder och lägga fram kvällen innan för att få en lugnare morgon? Går det att avleda honom när ni märker att utbrott är påväg? Det är bra att han kan be om ursäkt men försök få honom att sätta ord på känslor och saker som triggar utbrotten.

Vi försöker förbered och lägga fram kläder. Det svåra är att ett par byxor som var bra och sköna en dag sedan inte alls är bra. Han känner av varenda söm och utbrotten kommer sen innan vi ens hinner reagera. Tar han på en tröja så kan han känna något innan han ens fått på sig den helt och då är utbrottet redan igång.

Känner mig så desperat för dess vredesutbrott har jag inte sett hos några andra barn och det är så tröttande för både honom, mig, min man och vår dotter. Det påverkar hela familjen

Jag känner igen min yngsta dotter i det du skriver. Av en slump fick jag höra talas om en bok som heter "Explosiva barn" som beskriver vad som händer i barnet och som ger handfasta tips om hur man kan träna barnet (och familjen). Boken finns på många bibliotek så man behöver inte ens betala för den.

Att träna min dotter utifrån den här boken är det bästa jag gjort. Nu som15-åring kan hon hantera de flesta situationer utan att låta frustrationen ta över. En av de största vinsterna var att dottern kände att jag var på hennes sida och försökte hjälpa henne istället för att bli arg/ledsen på hennes utbrott.

Min dotter har alltid varit lite udda men inte så mycket. Nu på högstadiet har det blivit påtagligt att hon behöver extra stöd av lärarna för att planera och starta upp sitt skolarbete, samt att det har varit ett par situationer där klasskamraterna har reagerat på hennes udda beteende. För att hon verkligen ska ha rätt till stöd på gymnasiet så har hon precis gjort en utredning och hon har fått diagnoserna Aspergers och ADD.

Jag har en dotter som är som din son. Hon är 9 år. Hon får utbrott när saker och ting inte blir som hon tänkt sig, när hon inte hittar sina saker. Hon behöver struktur och vi har fixat ett schema till henne så hon vet hur dagen kommer att se ut. Behöver förberedas hela tiden. Nu i åk 3 har hon börjat visa denna frustrerade sida även i skolan när kraven på henne blivit större. Sen det där med kläder håller på att göra mig galen. Allt sitter fel, sömmar skaver, ärmarna är för långa strumporna för knöliga mm. Hon har även svårt med mat, konsistens, lukt och smak...

Vi har precis varit till BUP för så här kan vi inte ha det. Hon kommer utredas inom Adhd och autismspektrat.

Påminner om min äldsta dotter. 12 år nu. Inte just det om sömmar i kläderna, men dock kläder överlag samt egentligen allt möjligt annat.

Hon har alltid haft humör men brakade lös på riktigt kring 7 års ålder.

För våran familj har det fungerat att 'gulla' med henne. Kramas trösta osv. Man har sett på henne att hon mår dåligt över sitt beteende men inte kan hejda sig.

Sen måste man givetvis markera också att allt beteende inte är ok, men det har vi valt att göra under mindre utbrott när hon gått resonera med.

Humöret har gått väldigt mycket i vågor under åren och ibland har halvår passerat och hon har varit en ängel.

Jag märker att med tiden har hon blivit bättre på att kontrollera sig och nu kan hon välja att gå undan några minuter och samla sig i tid innan hon hinner bli tvärarg.

Även i vårat fall visade hon aldrig någonsin sitt humör annat än hemma.

Rutiner och liknande är säkert bra, men i verkliga livet funkar det ju faktiskt som så att planer mm ändras och saker inträffar oplanerat så det är inget vi hållit på.

Att hålla blodsockret på en jämn nivå kan ju dock vara guld värt!

Det där låter precis som min 9 åriga dotter. Hon är i princip lika dan. Har inte så mycket råd att ge dig mer än att säga att du inte är ensam. Det som funkar för oss är att se till att hon aldrig är trött eller hungrig så långt det går för då blir det etter värre. Har också märkt att om vi ska göra något är det viktigt att noga berätta innan hur det ska gå till för annars har hon en egen bild i huvudet hur allt ska vara och blir hysterisk när det sen inte stämmer med hur hon tyckte det skulle bli och vi andra fattar inte ett dugg varför hon blir arg.

Det låter som min 6 åriga son med den beskrivningen. Vi har det superkämpigt och tagit hjälp av en familjpedagog. I skolan kan han fokusera korta stunder dock får han inte de utbrotten i skolan som han får hemma. Allt ska ske på min sons initiativ och mycket planering och struktur krävs. Han blir väldigt orolig speciellt om man är 1 minut sen för hämtning, eller tidig. Han är en nyfiken liten kille och mycket smart för sin ålder. Vi har stått i 2, 5 år i kö till bup.

Tack för alla svar. Känns skönt att höra att man inte är ensam.

Vi har pratat med lärarna på skolan och de har inte märkt något på honom, inga svårigheter att koncentrera sig eller att sitta still. Han hänger med och har väldigt mycket kompisar. Har flera nära vänner och har aldrig svårt att anpassa sig till lekar, även om de ändras.

Dock har han varit ledsen i skolan de gånger de haft temadagar och han då inte vetat vad han kunnat förvänta sig utav dagen.

Något som väldigt ofta blir en konflikt här hemma är när han ska lägga sig på kvällen. När han ska ta på sig täcket så vill han ha hjälp med det för det ä extremt viktigt för honom att det ligger på rätt sätt och är slät. Det fungerar bra när jag hjälper honom med det, för det mesta tycker han att det blir bra men det går mindre bra när hans pappa ska hjälpa honom. Han hinner inte mer än försöka rätta till detta täcke förrän han sparkar och skriker för att det inte känns rätt. Vi har försökt få honom att själv ta på täcket men även då blir det utbrott och han kan hålla på att skrika tills han somnar av ren utmattning.

Man kan tänka att om man gjort så några gånger hade han kanske lärt sig sedan men det hjälper inte. Problemet med täcket blir varje gång ändå, han kan liksom inte själv få till det att bli så slätt som han vill ha det...

Ja, vi känner igen oss. Vi har sökt hjälp men bup säger att det är för att barnet släpper på alla spänningar hemma. Förskolan sa förut att det var bra att han tog ut saker hemma ett gott tecken attan är trygg. I känner att det bara acellerererar och det blir tungt eftersom vi inte vill han ska styra allt.