Det här med koppeltvång och stora hundar

Jag förstår inte. Varför är det så svårt att alltid använda koppel när man rastar hunden där det finns människor och andra hundar?

Jag ogillar starkt när hundar springer utan koppel. Iaf när det gäller stora hundar; en liten hund som är aggressiv kan man ju bara sparka undan. Lite svårare med en 60 kilo tung rottweiler som "bara vill leka".

Känns inte som du har läst mitt inlägg, vet att det är mycket text, men du kan ju alltid välja att inte skriva om du ej tagit del av materialet.

Fast jag tror visst att användaren har läst. Det handlar helt enkelt om hundens storlek, en chihuahua kan vara hur ettrig den vill, den kan ändå inte skada mig. Med en hund som vägen 50kg så tar man det säkra före det osäkra. Förstår du?

Jo men som jag skrev, vilket ansvar har en hundrädd?

Ska jag kräva att människor går kopplade för att de kan skada mig? Jag känner obehag kring stora, kraftiga män, ska jag be dem gå hem? ska jag be deras vänner koppla dem?.. eller.. va?

Argumentet handlar om "mutual respect", kommunikation och ansvar från båda hållen, det är det jag undrar över. Var ligger ansvaret hos den som är hundrädd?

Var mig en tung rottis, det =P

TS: Det är faktiskt så att Dr Nail "nailade" det. Även när du är ute på fält och i skogar så blir det att koppla/fejkkoppla hunden (gå fot och hålla kopplet så det ser ut att vara kopplat) om ni möter någon, även på ganska långt avstånd. Det är vad som krävs av dig som hundägare. Du får lära dig att läsa av andra på håll. Efter ett tag så kommer du lära dig vem som är ok med att möta lösa hundar, och vem som inte är det. 

Jag har tre hundar, de går alltid lösa, även i tätort/villaområdet där vi bor. De flesta här har hund faktiskt. Men möter vi någon som inte klara det där med lösa hundar så kopplas eller fejkas alla tre. (Inväntar lynchning för att jag avslöjar att jag fejkar koppling ibland)

Det finns inget antingen eller här, DU har ansvar över DIN hund och hundrädda har ansvar över sin hundrädsla. DIN kompromiss är att koppla hunden om det behövs, DERAS kompromiss är att ta omvägar, få hjälp med sin rädsla och upplysa dig om att de är rädda så att du kan hålla reda på din hund. 

Din hund är en valp, och valpar ska uppfostras, och det är ditt ansvar. Inte hundräddas, eller harars eller rådjurs eller igelkottar. Och du jobbar ju på det, så fortsätt med det! Var din hunds resurs, var ett team, jobba med positiv förstärkning. Du har något år kvar med valpighet och unghundstrots framför dig, och du kommer behöva det där kopplet länge till, men det är bara att jobba på, så kommer det. 

Sedan vill jag kanske lite ifrågasätta varför du har en hund tyngre och starkare än du orkar hålla emot och/eller lyfta. Tänk den dagen du är ute i skogen och hunden bryter benet/blir biten av en huggorm och du inte orkar bära hem honom. Vad gör du då? Side note....

Jag är själv hundägare, och visst tycker jag att det är skittråkigt att inte kunna ha min hund lös, men faktum är att oavsett hur väldresserad hunden är så kan det hända något och hunden inte lyder. Att ha koppel på är inte så jävla svårt. Det är ju du som valt att ha hund och inte människor i din omgivning så det är klart att du ska ta fullaste hänsyn till omgivningen.

Det enda som krävs av dig och andra hundägare är att använda koppel. Det är inte svårare än att inte lukta för mycket parfym, speciellt där man vet att folk kan ha problem med det. Eller att inte gå naken bland folk.

Jag sitter inte här ock säger.

"alltså, jag vill ha min hund lös 24/7, ni andra kan dra åt skogen bah, lol"

Utan jag säger att jag tar mitt ansvar, jag tränar  min hund, respekterar de som vill ha respekten, kopplar min hund om så krävs. Jag undrar bara varför allt ansvar i debatten läggs på den som äger hunden. När dem redan gör allt i sin makt för att sköta sig inom rimliga gränser (de som faktiskt tränar sina hundar). 

Min poäng är att alla hundägare tycks bli dragna över en och samma kam, och blir behandlade där efter. Men det krävs av dem att ta hänsyn till alla andras individuella behov. Var är kommunikationen? var är de hundräddas ansvar i att ta tag i sin rädsla, göra något åt den? Jag gör allt i min makt för att mötas halvvägs. Och håller mig inom lagens regler. 

Det där med att ha en "för stor hund". Jag bär med mig motgift som finns att införskaffa hos veterinär om min hund skulle bli biten av en orm. Han skulle ändå inte klara sig om han blev biten i skogen, och jag skulle behöva springa med honom till bilen och köra till vet. Dessutom så tar det längre tid att avlida ju större dem är. Därför så gäller det att ha ögon överallt och alltid vara ett eller två steg före hunden. Väntar fortfarande på dagen då min hund ser något före mig. :)

alltså, stavningen är på topp så här vid midnatt. D: Kul att ni vill diskutera btw! :3!

Vilket ansvar är det som du förväntar dej, att vi hundrädda ska ta? Visst, jobba på sin rädsla och om det inte hjälper, så jobba vidare osv... Och sen då? Ska man kanske ta sitt ansvar och stoppa i sej lite lugnande medel innan man går ut, ifall man råkar springa på nån stackars missförstådd hundägare med en 50kg-unghund. En unghund som den stackars ansvarstagande hundägaren kan gå ed på 150%, är helt pålitlig och aaaaldrig skulle kunna få en flipp och börja bete sej på ett oväntat sätt?

Eller man kanske ska ta sitt ansvar och helt enkelt sluta gå ut överhuvudtaget, så att alla ansvarstagande hundägare kan gå med sina hundar okopplade precis överallt?

Du har gjort ditt val att skaffa en megavovve, jag har inte valt att vara hundrädd.

Har du ingen insikt om det olämpliga i att ha stora (eller små) hundar lösa i tätbebyggt område, tycker jag faktiskt inte att du verkar speciellt ansvarsfull.