Ni med barn som har adhd/add Asperger eller alla!!

Hans blyghet är knepig för mig. En klasskompis som han leker med på skoltid och känner hälsar han inte på i tex affären.... Undviker då som om han inte känner denne??!

Vi kalas följer han gärna med då han tycker om sånt och det är kul. Men om någon han knappt känner eller ny person pratar med honom tex hur mår du? Är det roligt i skolan eller annat så ser han lidande ut typ trängd! Ny bekant...hej vad heter du? Om han svarar är det utan ögonkontakt och tyst.....fortsätter denne då hur gammal? Vilken klass? Osv blir han röd pillig och stressad,,,, jag som mamma vill då "rädda" honom!

Tycker inte om att handla följer aldrig med utan väntar hemma helst!

Är och har alltid varit speciell gällande kläder...inte hur de ser ut sånt är ointressant men är det nåt han känner är obekvämt,konstigt,obehagligt kan vi slänga det. Oftast nåt som han egentligen fått för sig. Inte en skrynkla får kannas, buckligt tjockt vikt i ärm osv har alltid varit fel och fobikänsla. Vintern är därför katastrof då det är omöjligt att inte få veck med alla lager och istoppande osv. Blivit sena många gånger då det måste dras och nitiskt sitta utan veck!!! Byxor ska knytas stenhårt i midjan nästan så han knappt kan andas då det är för åtdraget men ett måste för honom. Kan knyta om sina skor 17 ggr på Morgan då de inte är tillräcklick åtsittandes!!! Lite maniskt!!!

Mat är på hans sätt....inte nya saker med för honom konstiga namn!!! Väldigt enformig kost här för honom! Äter dåligt i skolan då saker ser konstiga ut eller har för honom nytt eller konstigt namn. Minsta annorlunda färg tex bränd blir det skräpkorgen. Äter gör han fort för mättnaden skull njuter inte. Äta är ett onödigt ont, påminns han inte så ber han inte om mat. Kan dock få akuthunger på kvällen och frossar! Har alltid varit speciellt med mat. Ihopblandat typ köttfärs korvstrogaboff går hem! Enkelt bara skyffla in!

Inget får bli fel.....skriva fel,måla fel, osv ger honom panik och ångest! Jäkla höga krav på sig själv. Ger upp direkt det inte funkar.... Tex cykling,simning går det inte första gången skiter han i det helt!!! Extremt dålig självkänsla:((((

Heller inget tidsbgrepp...tid eller igår osv går inte inn!! Vill vara till lags och är plikttrogen och lojal vilket ger honom ångest då han inte klarar:((( styra,organisera neeej går inte!

Är lite kameleont....grupptryck gör och beter sig som den han just då är med. Sånt han aldrig skulle göra annars!!!

Ber om ursäkt för mina långa inlägg och framförallt virriga och röriga texter!

Men guld så skönt att få skriva av sig! Hoppas nån därute kan skriva,berätta,rådge,bolla eller varit i liknande sits!!! Behövs

Skulle du vilja att han blir utredd för en eventuell diagnos?

Jag tror inte det är direkt blyghet som gör att han inte hälsa eller svarar på frågor. Jag tror att det är för att han helt enkelt inte förstår de social koderna.

Min son har autism och adhd. Han babblar gärna på om sina intressen, men artighets-prata är han helt ointresserad av. Att hälsa och svara på frågor ingår i det "sociala spelet" som vi gör för att knyta kontakt och visa samhörighet. Att man kan behöva prata med människor bara för att hålla liv i eller bygga upp en relation finns inte på kartan för min son. 

Jag tycker det underlättar att min son är medveten om sina diagnoser, för då förstår han att det finns saker som kommer naturligt för andra, men som han måste träna på, som t ex att hälsa eller prata en stund med andra även om sådant som inte direkt intresserar honom.

Tack för svar!

Ja jag vill utreda och veta. Egentligen inte bara för att ha diagnos. Men få ev förklaringar till varför han har det så här. Kan då lättare stötta ge honom ett bättre liv. Låter konstigt men värker bara i mig då han blir missförstådd av oss alla:( och han känns olycklig.

Kan vid middagen tillsammans med honom min dotter och pojkvän...komma på mig själv med att titta på honom när han äter och gör sina egenheter och få ont i hjärtat:( Vet inte riktigt vad som får mig att tycka han ser ut att inte må bra! Som om hans tysta blick säger mig nåt.... Ber mig att förstå! Så svårt att förklara, och detta bara av att se på honom vid middagen. Då han kanske faktiskt ler och är glad...men jag ser annat!

Ingen förstår mig just där, att han är annorlunda håller våra nära med om men just detta jobbiga som bara jag tycks se är det bara jag!!

Ang blygheten och förstå det sociala tänker jag med. Och när han då blir intensiv på en vän eller så tex att vara väldigt påig och "för mycket" eller om han kittlar nån och det ger respons från denna att det är kul fortsätter han mer och blir istället för hårdhänt eller jobbigt intensiv. Hon/han visar att nu är det inte kul längre (dom tröttnar) då fortsätter han ändå tills vi vuxna får be han sluta!! Vilket resulterar i att han blir sur och skamsen! Det gör oxå oerhört ont i mig!! Han gjorde ju liksom inget fel och nu blir tillsagd inför alla:((( Är väldigt ängslig och tar åt sig oerhört i det mesta! Därav tror jag rädsla att misslyckas:(((

Hur gick ni till väga och varför misstänkte ni detta?

Puffar lite:)

Nån mer med erfarenheter eller lite "råd"

Känner nu när jag skrev detta här (första gången jag får ner ord och öppnat mig) att jag är i behov av att få bolla eller så med andra mer insatta i att känna så här som själv har barn som är lite "annorlunda" (hitta inget annat ordval) oavsett vilken diagnos eller ingen.

Svårt att prata med familj då ingen förstår mig fullt ut! Utan tycker jag ska vänta tills ev utredning! Men jag vill ju redan nu underlätta för honom efter hans behov! Kan ju liksom inte ånga på och strunta i det tills utredning!!!!

Han ska nu börja fjärde klass och dom byter då skola. Fritids upphör och erbjuder istället fritidsklubben. Men det är bara på em inte på morgonen. Är villrådig då han inte på egen hand kommer klara morgonen och komma iväg! Har provat att ge honom det ansvaret redan nu! Pratat igenom rutiner...klä på sig,äta sin corn flakes och sedan gå! Har då satt larmet på olika tider med uppmaning tex: 07:00 gå upp....detta gör han och sätter sig i soffan! 07:15 larmet igen klä på sig (har förberett kläder som ligger i soffan) 07:40 äta (oxå förberett)

08:00 ytterkläder på!!! Detta fallerade!!! Han gick upp 07:00 sen stängt av larmet per automatik vid varje ringning! "Glömt" varför den ringer och har heller inte läst vad som står vid varje ringning!! Just nu är jag sjukskrivning så det funkar, ger honom som träning ändå eget ansvar men inget sker!! Han har liksom heller inte tidsuppfattningen!!! Hur gör jag när jag sedan jobbar igen?!

Imorse så fick jag som ofta pusha på då han börjar bli sen......sa då att klockan är nu 08:15 och när börjar skolan?? Han svarar vet inte!!!! Det är 08:15 och har alltid varit! Minns han inte eller?

Allt detta blir för mig extra kämpigt då jag är ensamstående och har själv problem och är virrig:)) pga min ADHD!

Jösses vad jag skriver romaner är nog verkligen i behov av att få ur mig och höra era erfarenheter! Hur göra innan ev diagnos.....vill ju redan nu jobba med honom efter hans behov! Har en 5 årig dotter som självmant klär sig och gör alla rutiner då hon vet vad som görs! Stackarn får vara den organiserade av oss alla här:)))haha

Nån?? Tacksam om ni därute vill dela med er!

En orolig/ledsen mamma!

Puff

Hej TS! Jag har bara erfarenhet av vuxna med ADHD, men testa att skriva i barn/funkionshinder-forumet. Där finns trådar om ADHD och Autism och de föräldrarna kan säkert tipsa om allt möjligt:

www.familjeliv.se/forum/3/60

Tack för tipset det ska jag göra:)