Kent Lokvist mobbades grovt under hela sin skoltid men som vuxen hämnades han på sina plågoandar genom att under två år göra deras liv till ett helvete. Själv säger han att det var för att hela sig själv efter dom psykiska skador han drabbades av efter den grova mobbingen. Men är det försvarbart att även mobbarnas familjer drabbades av hans hämnd?
http://nwt.se/sunne/2015/04/22/mobboffer-tog-hamnd-efter-36-ar?refresh=true
Det var naturligtvis fel, men det var bra ändå på något vis. Det hjälper alla mobbare att förstå hur illa mobbingen kan vara och att man kan råka ut för en idiot 30 år efteråt om det vill sig illa.
Det var fel förstås, oberoende av ifall oskyldiga drabbades eller inte. Förståeligt dock, hämndbegär är en stark känsla.
Det är fel, oavsett om de drabbade är oskyldiga eller inte. Lika fel som att våldta någon som hämnd för att en blivit våldtagen (som någon annan tyckte var en bra idé i en annan tråd). Vad leder det till, en evig hämdspiral?
Den bästa hämnden är att bli lycklig.
Det han gjort är juridiskt fel.
Det är tragiskt att han fortfarande, 30+ år senare, mådde så pass dåligt.
Hade han varit min granne, min bekant, så hade jag inte vänt honom ryggen pga det han nu gjort.
Jag kan tänka mig att stötta killen genom att köpa hans bok.
Kent ger lite mer insikt i hur mobbingen förstört för honom och hans familj, fru och barn. En äldre intervju med Kent, från innan dagens boksläpp:
http://bloggar.aftonbladet.se/mobbad/2013/09/kent-51-mobbningen-har-gett-livslanga-sar/
Usch, vilken äcklig och obehaglig typ.
Det viktigaste är väl att alla överlevde?
Tänkte först att eftersom det var barn i årskurs 1-7 som mobbat borde han inte hämnas pga att de varit så små och kanske inte förstod bättre, men när jag läste exakt vad ungarna hade gjort ändrade jag mig.
Det enda som är fel är att Kent inte fick hjälp att hantera sina demoner på ett sätt som var mindre självdestruktivt.
Mobbarna ger jag blanka fan i.