Skäms för min ångest och psykologbesök
Jag är en snart 40-årig kvinna. I min ungdom råkade jag ut för en mycket traumatisk händelse som får mig periodvis att må mycket dåligt. Det yttrar sig i överdriven rädsla för att dö.
Jag har nu tagit kontakt med en psykolog för att bearbeta allt. Men jag skäms så jag får ångest. Jag är mamma till två små barn och får för mig att folk ska tro att jag är en dålig förälder. Jag vågar inte erkänna för mina vänner att jag går hos psykolog, utan smyger med det.
Är det något att skämmas för? Behöver jag må så dåligt över det också?