• Anonym (pinsamt)

    Skäms för min ångest och psykologbesök

    Jag är en snart 40-årig kvinna. I min ungdom råkade jag ut för en mycket traumatisk händelse som får mig periodvis att må mycket dåligt. Det yttrar sig i överdriven rädsla för att dö.

    Jag har nu tagit kontakt med en psykolog för att bearbeta allt. Men jag skäms så jag får ångest. Jag är mamma till två små barn och får för mig att folk ska tro att jag är en dålig förälder. Jag vågar inte erkänna för mina vänner att jag går hos psykolog, utan smyger med det.

    Är det något att skämmas för? Behöver jag må så dåligt över det också?

  • Svar på tråden Skäms för min ångest och psykologbesök
  • aleydis

    Absolut inte! Tycker du är modig som tar tag i det och det är inte konstigt att gå till psykolog

  • Anonym (L)

    Nej, du ska vara stolt över att du sett till att få hjälp med dina bekymmer! En förälder som vågar se problemen och göra något åt dem är en bra förälder.

  • Anonym (pinsamt)

    Tack!

    Jag har alltid varit den glada och spralliga och de skulle nog bli chockade om de visste om den här sidan av mig. Jag vet inte om jag nånsin kommer att berätta, men känns fint att höra att de nog inte automatiskt kommer att stämpla mig som dålig och pinsam.

  • Anonym (Tjej)

    Psykisk ohälsa är lite stigmatiserat i samhället men det anses mer och mer naturligt för varje dag vilket är bra! Häromdagen berättade min körlärare till mig att hon går till psykolog. Jag tycker bara att det är jättebra, det visar att man tar ansvar för sitt eget mående! Några av dina vänner kanske också går utan att våga berätta om det.

  • Anonym (pinsamt)

    Ja, det känns som om det är ett stigma.

    Jag kan tom skämmas inför psykologen, men det är säkert för att det känns så ovant ännu.

Svar på tråden Skäms för min ångest och psykologbesök